Hans Boij och Pentti Saarikoski

Prosa & poesi.
Pentti Saarikoskis grav. (Foto: Wikimedia commons)

LYRIKSVAR. Idag presenterar Gunnar Lundin en textsvit av Hans Boij. Det rör sig om ett slags svar på Pentti Saarikoskis dikter. Formen är lyrikens, men samtidigt är sviten ett slags litterär hybrid, text skriven på vad Lundin kallar ”boijska”.

Originalitet består i att en författare har en genius som – ibland på slagrutevis – avgör vad som är personligt angeläget och kan infogas i hans system. ”Das kleine Ding” (Goethe) som så småningom tämligen enkelt sovrar och väljer. Varje människa är påverkad och i samspel med andra, men finns en ton, ett register där hon är hemma och sig själv. När litteraturvetaren Malone minutiöst gick igenom de första, andra och tredje delarna av Shakespeares Henrik VI fann han att ”av 6 043 rader, 1 771 var skrivna av någon författare före Shakespeare; 2 373 skrivna av honom men på en grund, som lagts av hans föregångare; 1 899 var helt och hållet hans egna”. Vilken skandal det kunnat bli om Shakespeare levat idag och fått Nobelpriset.

Litteratur är också dialog mellan självständiga temperament. En sorts exempel på det är Hans Boijs svar på Pentti Saarikoskis dikter i Spela upp till dans (svensk tolkning av författaren och Mia Berner). De talar boijska. De är skolexempel på hur en författare står i samspråk med vänner och närmaste, politiker, vetenskapsmän och andra författare.

Ingen har så öppet som Boij redovisat med vilka (ofta skribenter på den stora morgontidningen) han går i dialog med. Han låter sällan ett ord eller en artikel sjunka i minnet för påseende av det omedvetna utan rider på dess ögonblickliga vågkam och svarar med tidningen uppslagen på kafé-bordet. Så går det också till här. Saarikoski har en poäng när han säger att en poet aldrig får bli äldre än fyra år. Vi tycker om en hund, eller en katt, för att den är sig själv. Utan det personliga ingen charm. Men utan måttfullhet och form ingen visdom. Ordet gör oss till människor.

En författare tycker gärna att hans senaste text är den bästa. Ofta gör han rätt i att låta den vänta en tid. Sedan kan han se på den som han ser på en stol. Eller som han ser på van Goghs eller en holländsk målares skor. Finns där förutom det materiella något av skons idé? Är den bara en rad i en inventarieförteckning? Får motivet i dikten liv eller är den bara en ekfras? Boijs svar är personliga. Om de är lyrik vet jag inte. Han har en vördnad för bildning och litteratur tillsammans med en mänsklig och satirisk blick för dess stora företrädare.

GUNNAR LUNDIN

Hans Boij:

1
En bra diktare gör
inte dikt, han
letar efter den, skriver
Saarikoski, som menar sig
gå i svampskogen i detta syfte.
Själv tänker jag liksom
mera, diktar mindre. Svamp?
Plockar aldrig. Vad kan inte
skjuta upp ur texten?

2
En kapabel person har
inget givet utseende,
trodde jag Saarikoski skulle
skriva, men han skrev
på tal om Togliatti:
Etruskerna har alltid varit
till besvär. Sånt har man kläm
på i Impilahti.

3
”Barnen morsade. Dom känner
mig vartän jag kommer i
världen. Om man bara kunde
ge dom makten”, skriver PS 1980
Utan att ha hört vad jag alltid
förfäktat: de godas mödrarna
ger överallt i i världen sina
allra yngsta samma goda råd.
Varför inte bygga vidare på…?

4
PS skriver om Hundstjärnan:
”Den spår att Nilen
skall svämma över, fast i
februari.” Detta är år 1980 –
borde skalden inte ha ägnat större
uppmärksamhet åt vad hundstjärnan
hade att säga om 2030-talet,
tycker vi med vår erfarenhet.
Fast har karelare någonsin
varit till annat än besvär?

5
PS vågade i yngre dar (27)
uttala sig om i vilken riktning
den sociala och politiska
utvecklingen kom att gå.
Nu tvingas han tillstå: med
den k-pist han fått av Fidel
försökte Allende hjälplöst
försvara demokratin, 1973 –
demokratins fall yttrande-
frihetens sista triumf.

6
Det var en sådan dag
som får en att tänka på
Hefaistos, skriver Saarikoski.
Den dag jag kom att tänka på
Saarikoski var då jag fick
höra sörnässlang, ett tungomål
PS säger sig inte behärska

7
”Båtarna på havet skrek som
Uppskrämda fåglar”, noterar PS
Fast det bara är på Skagerack,
vars gränsdragning mot Kattegatt
inte ens ett tränat öga går
i land med i svår sjögång.

8
”Satan ensam har sett
Gud i vitögat”, skriver PS.
Diktaren har sin frihet,
så det må vara hänt. Men
prästfan, sanningens apostel,
är hen också diktare?

9
I Sirkiäs Katris hem lärde sig
PS älska doften av gamla
Böcker. Inser gamla surfplattor
hur det förpliktigar?

10
Dubcek blir omnämnd på
en rad. Det borde vara som
nutid för den som rör sig
med Sofokles och Catullus.
Såväl Kilkkipölen som Edvard
Gylling är borta. Kan historien
om Tjörn skrivas utan att PS
omnämns? Han skriver att Pehr
Kalm red härförbi 9.9 1742.

HANS BOIJ            info@opulens.se
ANVÄND DENNA april 2021
GUNNAR LUNDIN
info@opulens.se

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr