Till bibliotekslitteraturens försvar

Krönikor/Samhälle.
Foto: Michal Jarmoluk

De svenska biblioteken har de senaste åren gått på knäna för att kunna bedriva sin verksamhet. Politisk klåfingrighet har lett till att biblioteken behandlas som en ekonomisk buffert som man helt enkelt kan ta ifrån om det kniper. Dessutom har biblioteken en funktion som många antagligen inte ens märker att den försvinner innan det är för sent. Tidigare i veckan kom ännu ett beslut som ska ses som ett varningstecken.

Att företag förser biblioteken med litteratur är knappast något att höja ögonbrynen över. De senaste åren har Bibliotekstjänst (BTJ) varit huvudleverantör för titlarna vi finner på våra bibliotek. I år beslutade man trots detta att inte ens delta i upphandlingen av tjänsten utan man menar att det nya avtalet med Sveriges kommuner och lansting (SKL) inte duger och tidigare i veckan stod det klart att Adlibris med en promenadseger tagit hem det fyraåriga kontraktet där man blir bibliotekens leverantör. BTJ hävdar att det nya avtalet innebar ett allt för stort fokus på de stora titlarna och inte på den mångfald och bredd som de erbjudit tidigare.

Från ett företag till ett annat känns inte steget särskilt lång. På ytan är det stillsamt och jag saknar en storm. Verkligheten är naturligtvis så att BTJ också har ett ekonomiskt intresse i biblioteken, det ska vi inte bortse ifrån, men man har genom åren också skapat en stabil relation med de flesta bibliotek. Många kunder, mig själv inkluderad, har någon gång handlat i Adlibris webbutik och det hymlar jag inte ett dugg med. Samtidigt måste man titta närmare på vad detta kommer att innebära för de allmänna – våra – bibliotek för det finns goda anledningar till att syna Adlibris i sömmarna.

En anledning till att vara skeptisk är att Adlibris ägs av Bonnierkoncernen där man uttryckligen driver linjen att göra stora prissänkningar på skönlitteratur. Nu kan man naturligtvis tänka att det är väl bra, borde inte biblioteken då kunna köpa mer skönlitteratur? Svaret på frågan kan bäst besvaras med en annan fråga: vilka böcker kommer att köpas in?

För detta är kruxet, den breda litteraturen står inför ett avgörande när mediejätten Bonnier dundrar in. Om du ifrågasätter den makt som Bonnier har så tycker jag att du ska räkna hur många gånger på en dag som du ser deras produkter, eller rent av hur många av dem du köper: Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri, TV4-gruppen med tillhörande kanaler, SF… listan är lång och kan stå en upp i halsen. Det är svårt att värja sig. Nu menar jag inte att Bonnier är ren och skär ondska, men det är onekligen problematiskt att konkurrerade förlag också ska in i bibliotekens verksamheter.

Att inte ta detta på allvar vore ett stort misstag. Vi pratar om en affär som genererar miljonbelopp och ytterst berör våra möjligheter till allmänbildning och förnöjelse. Biblioteken har något unikt som vi under dess lågperiod måste försvara för en dag kommer behovet av dem vara så stort som förr i tiden, när biblioteken bidrog starkt till utvecklingen av sociala och politiska rättigheter. Detta har biblioteken kunnat göra för oss, deras ställningstagande har varit att bejaka pluralism och intellektuell frihet genom att förse oss med litteratur – gratis dessutom!

Vi måste veta att biblioteken kan stå självständiga emot företagen som nästlar sig in i det offentliga rummet. Biblioteken har drabbats av samtidens slit och släng-mentalitet, vad är så jäkla viktigt med detta, det reder sig väl självt! Och om det inte gör det så får det kvitta för man går inte dit i vilket fall. Jag och många med mig förstår faran i den här attityden, i likgiltigheten. Vi har helt enkelt en bristande tilltro till kommersen och detta med rätta vill jag hävda.

SKL hävdar att det nya kontraktet binder även Adlibris till vissa villkor för att leverera böcker och rätt ut sagt vill jag hävda att de skyller eventuella problem på BTJ som inte ville vara med ens i upphandlingen av tjänsten. Biblioteken behöver dock inte snärjas utan har faktiskt möjlighet att inte ta SKL:s pakt med det privata ägandet och ändå har runt hundrafyrtio bibliotek valt att svälja betet. Landets bibliotek behöver stå upp för sin historia. Vår uppgift är att stå upp för framtiden.

LINDA BÖNSTROM
linda.bonstrom@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Linda Bönström

Linda Bönström är statsvetare, gymnasielärare och samhällsdebattör och har tidigare verkat även som frilansande översättare och poet. Hon är numera bosatt i Värmland. Tillsammans med Peter Sjöblom är hon chefredaktör för musiksajten MONO. www.monomagasin.se

Det senaste från Krönikor

0 0kr