Sagan om den osynliga handen

Samhälle.
Foto: Pixabay.com

EGENNYTTAN. “Den osynliga handen” är ett begrepp som myntades av Adam Smith. Han ansåg att det är bagarens egennytta vi har att tacka för att vi har bröd på bordet, inte hans människokärlek. Där finns utgångspunkten för denna satiriska betraktelse av Christian Wåhlander.

Det var en gång en hand som var alldeles osynlig. Den höll moder jord i ett ömt grepp, ett fast grepp, ett krampaktigt grepp, den kramade moder jord sönder och samman, och den tillbads naturligtvis av det djur som kallas människa. Människan tyckte att det var en underbar hand, ty handen var sprungen ur människan själv. Det mest underbara med denna fantastiska osynliga hand var att den inte ställde några krav på människan över huvud taget, förutom att den ville bli lämnad i fred.

Rör mig inte, sa den osynliga handen. Låt mig vara, så blir allt bra. Jag har makten, men jag missbrukar den inte, ty jag är skapad ur er egoism, er girighet, er inbilskhet och er själviskhet, jag är skapad av djuret inom er, det vilda, det onda, det hänsynslösa djuret, så lita på mig bara så blir allting så bra så bra.

Liberalismens älskade fader Adam Smith var den som upptäckte den osynliga handen, och han sa att den skapades när människor bakade ett bröd och sålde detta bröd till sin granne. De bakar inte bröd för att de bryr sig om att andra ska få mat, sånt bryr de sig givetvis inte om, utan de bakar brödet för att tjäna pengar, sade han insiktsfullt. Och vem kan ge honom fel på denna punkt? Hur många skulle gå till jobbet om lönen reducerades till noll kronor per timma? Adam Smith insåg att denna magiska mekanism fungerade bäst om den fick jobba automatiskt, mekanismen var i själva verket en naturlag, och naturlagar står över människors klåfingrighet, det är inget vi kan rå på, naturlagen är i princip av Gud given! Oavsett vad detta individuella egenintresse faktiskt leder till i praktiken i en värld av kaotiska mänskliga instinkter, tankar, känslor och fantasier, så ska vi låta den osynliga handen som ju som sagt egentligen är en naturlag hållas, ty detta är gott, och ingen Gud är större än mammon!

Men allt var minsann inte frid och fröjd. Det fanns en massa elaka människor som tyckte att den sociala utslagning som följde i den osynliga handens svarta skugga och det förakt för dom svaga som tecknades av handens kloförsedda fingrar var något dåligt. Dom trodde inte att konkurrens och desperation och armod och djungelns hårda lag och blint vinstintresse var lösningen på alla problem. De var helt enkelt rädda för den knutna hårda handen, de sa att den förstörde moder jord och allt som fanns på den. De pekade på miljöförstöringen, på krigen, på självmorden, på utrotandet av mänskliga kulturer och på utrotandet av djurarter, på allt detta dödande, de pekade på en kontinent av plast som nu flyter runt på världshaven, de pekade på termometern som visade att exploateringen av den olja som varit lagrad i moder jords inre gjorde att allting hettades upp, ja, dessa elaka människor pekade på alla dessa saker och hade mage att säga att den osynliga handen som var skapad av människans sämsta sidor mot alla odds inte förde oss mot paradiset, utan snarare mot paradisets motsats, eller för att tala klarspråk: rakt åt helvete.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

Naturligtvis måste något så heligt som en osynlig hand försvaras av soldater, och soldaterna sa att allt det där är ju bara ett missförstånd, ni tänker helt bakvänt, aldrig har vi haft det så bra som idag, och detta tack vare den osynliga handen! Visst växer fascismen igen i Europa, i USA, ja nästan överallt, och ja, det finns en liten plastkontinent större än Frankrike i världshaven kanske, men vad gör det, och jo, varmare har det blivit, men det är väl bara skönt, och vad ska man med is till i Arktis och Antarktis? Några djurarter hit eller dit, spela roll, det finns väl många kvar också, eller hur va? Tänk på allt fint vi har istället! Reklam-tv, sociala medier, och Indien och Kina och hela Afrika som lyfter sig ur fattigdomen med hjälp av en osynlig hand, och till på köpet fortsätter att bedriva en sällan skådad rovdrift på vår kära moder jord så att hon gråter sig till sömns varje natt. Några få fotbollsplaner regnskog skövlas per dag i Latinamerika och så planteras vinstdrivande grödor där och över hela världen som än mer utarmar djur- och växtliv, för det är ju så man tjänar pengar, och girigheten är den osynliga handens sanna själ, och allt detta är gott och jorden har ju inte riktigt tagit slut ännu. Och ja, tio personer av sju miljarder äger halva planeten och skattar så lite dom bara kan på Caymanöarna, men så vill ju den osynliga handen ha det så vill ni vara vänliga att hålla käften och tillbe den osynliga handen som alla vi andra kloka och intelligenta människor gör?

Liberalismens älskade fader Adam Smith som på 1700-talet såg vad ingen annan såg, nämligen en hand som var alldeles osynlig, och som drevs av människans egenintresse, ja, denne Adam Smith som sa att han sällan sett något gott komma ur goda människor, han ligger nu i en mörk fuktig grav nånstans i Skottland och har återförts till den multnande jord han kom ifrån en gång, och inte långt därifrån ligger hans käre vän David Hume, också han nationalekonom och filosof förstås, David Hume som var klarsynt nog att inse att ojämlikhet är bra, den sätter sprutt på ekonomin, har man det tillräckligt ruttet blir man väldigt kreativ plötsligt och hittar på en massa olika saker för att tjäna pengar, och så blir man rik och nån annan hamnar i skiten istället, ja, det var kloka gossar det där, det var liberalismens fäder helt enkelt, och deras idéer lever vidare eftersom det är så mysigt och trösterikt att få höra att allt egentligen är kalasfint redan nu genom att vi systematiskt låter våra primitiva instinkter styra, och deras idéer lever vidare för att det fortfarande finns jättemånga skolor kvar att privatisera och mängder av oskyldiga små barn och deras osäkra föräldrar att profitera på.

CHRISTIAN WÅHLANDER
christian.wahlander@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Christian Wåhlander

Christian Wåhlander, dataprogrammerare till yrket, har bland annat skrivit artiklar om liv, politik och kultur i Second Opinion och City, placerat sig i novell- och teatermanustävlingar, och drivit ett stort internetprojekt om skrivande som genom åren drog till sig en miljon besökare. En av hans pjäser, Dödsbädden, har spelats på Värmlandsteatern.

Det senaste från Samhälle

0 0kr