Vi blir alla terroristernas hantlangare

TURBOBRÄNSLE. ”Det som händer nu är turbobränsle för SD. Dess kronprinsessa Jessica Stegrud har visat att hon just är en nyttig idiot,” skriver Lars Thulin.

Det som hände i Bryssel där en islamistisk terrorist dödade två slumpvis utvalda fotbollsfans samt Hamas attack mot Israel visar terrorns verkliga ansikte. Dess huvudmål är inte dödsoffren och förstörelsen i sig. Huvudmålet är att skapa skräck, hat och splittring. Och se till att de känslorna sprids. Terroristerna låtar alltså oss vanliga medborgare utföra deras jobb.

Det är vi, som chockade av ofattbara grymheter, underhåller hat och splittring. Vi blir det som kallas nyttiga idioter, alltså personer som går fiendens ärenden utan att fatta det.

Hur går det till?

Att skydda och försvara våra närmaste och den flock vi tillhör är den inställning som fick oss att överleva på som art på savannen i Östafrika för drygt 200 000 år sedan. Så terroristerna spelar därför på grundläggande egenskaperna i vårt DNA.

Vi slår tillbaka mot attacker utifrån. För att inte tvivla på det rättfärdiga i detta, måste motståndaren demoniseras, göras till djävulen själv. Allt måste koka ner i ”det är hen eller jag”. När vi sitter vid ett skrivbord i ett tryggt land, mår bra och känner oss skyddade, kan dessa reaktioner tyckas fel och helt ociviliserade. I ett krisläge när vårt och andras liv bokstavligen tycks stå på spel reagerar vi ändå så. Det visar all erfarenhet. Vårt nedärvda beteende styr.

Detta urgamla manus har den islamistiska terrorn tagit till sig. Precis som alla andra terrororganisationer genom historien. Och nu i Bryssel och Gaza. (Jag tar inte ställning till Israels vedergällning. Men konflikten inleddes med en våldsam terrorattack från Hamas, det går inte att komma ifrån. Samt att Hamas givetvis visste vilket Israels svar skulle bli och hur det skulle drabba de civila i Gaza.)

Så, vad blir effekterna även i ett land som Sverige? Jo, just en ökad misstänksamhet mot muslimer, rädsla och kanske hat. Och vi sprider dem, medvetet eller omedvetet. Reaktionerna är oundvikliga. Precis som Gazabornas känslor inför israelerna. Därmed gör vi alla terroristernas jobb.

Jag tänker på alla invandrare i det radhusområde i Skärholmen i södra Stockholm där vi bodde i nästan 40 år. Många kom från länder runt östra Medelhavet samt Mellanöstern. De som bodde i området hade till stor del lyckats i sitt nya land. De kunde köpa eget hus i det som är förortens gräddhylla, de slet på sina jobb och de flesta av deras barn var mycket välartade. De hade ofta mycket hårda krav på sig att lyckas i skolan. Många av dem gick i så kallade fina skolor, långt från bostadsorten.

Flera av familjerna kom från muslimska länder och behöll en del av den kulturen. Hur många som var aktiva utövare av islam vet jag inte, men en del var det.

Nu lider jag med dem. Självklart känner också de sig misstrodda, illa sedda, ibland kanske till och med hatade av etniska svenskar. Många av dem är säkert noga med att tala om att de inte står bakom det som hänt. För de är oroliga för att på minsta sätt buntas ihop med terrorister. Detta i sin tur gör att de själva blir på vakt mot svenskar. Sluter sig närmare sin egen grupp, sin egen flock. Den reaktionen gör att rädda etniska svenskar får vatten på sin kvarn. Och så vidare

Detta är terrorns verkliga slagfält.

Följden av många terrordåd blir oundvikligen att samhället försöker skydda sig med repressiva lagar: övervakning, visitationszoner, oerhört restriktiv invandring. För varje någorlunda demokratisk regims första uppgift är att skydda medborgarna. Det gäller oavsett religion, kultur och språk. De styrande måste visa handlingskraft, om inte annat för att legitimera sin makt. Åtgärderna ger terroristerna vatten på sina kvarnar. Därmed är den livsfarliga nedåtgående spiralen igång.

Vad ska vi göra för att bryta den? Den dystra slutsatsen är att förtroende byggs upp långsamt och mödosamt. Men raseras  med samma hastighet som glöden på en tänd stubintråd.

Någon quick-fix finns inte. Rädslans reaktioner kan vi inte stoppa. Att förneka dem är tvärtom farligt. Däremot kan vi försöka stoppa demoniseringen av ”de andra”. För den pågår ständigt, även när akuta situationer inte råder. Vi måste se människor och inte bara grupper. Och fatta att demoniseringen inte löser problemet utan skapar det.

Då blir det även lätt att se vilka som tjänar på rädslan, splittringen och demoniseringen. Det finns givna vinnare – extrema politiska grupperingar. Som SD och liknande politiska rörelser samt Hamas och dess terroristkolleger världen över.

Det som händer nu är turbobränsle för SD. Dess kronprinsessa Jessica Stegrud har visat att hon just är en nyttig idiot. Genom att påstå att förre statsministern Reinfeldt minsann är medskyldig till det hela och därför inte ska ha polisbeskydd.

Nuvarande statsminister Kristersson, som är partikamrat med Reinfeldt, sade bara att uttalandet är ”omdömeslöst”. Den kommentaren kan i styrka jämföras med pipet från en kastrerad mus. Allt detta visar i blixtbelysning vilket parti som styr Sverige. SD:s agenda, världsbild och argumentation har tagit över i Rosenbad. Terroristerna jublar.