Svamparnas kulturella nätverk

Krönikor
Collage: C Altgård / Opulens.

MYSTIK. Det är något mystiskt och främmande med svampar, skriver Mathias Jansson och funderar över svamparnas roll i kulturen och för livet på vår planet.

 

När den världsberömda tyske mineralogen Otto Lidenbrock tillsammans med sin brorson Axel lyckas nå jordens medelpunkt upptäcker de en skog av svampar. Det rör sig om vita champinjoner som vuxit sig till en höjd av 10-15 meter. Champinjoner vill ha en sval, mörkt och fuktig plats för att börja växa, och kanske var det därför Jules Verne valde en exotisk skog av svampar i underjorden i romanen Till jordens medelpunkt.

I Jesper Nyströms bok Svamparnas planet (tidigare i år recenserad i Opulens av Nette Wermeld Enström) berättas att man hittat 15 miljarder ton med liv som man tidigare inte vetat om. Det är liv som finns i små sprickor i berggrunden. Här lever bakterier, svampar och andra mikroorganismer, så Jules Verne tänkte rätt när han föreställde sig att det skulle kunna finnas svampar djupt ner i jordens inre. Det är nu inte frågan om några jättechampinjoner utan mer frågan om små fickor med mycel, svampens finmaskiga nätverk som i vanliga fall växer under jorden. För det vi kallar svamp och som vi på hösten beger oss ut i skogen för att samla är ju bara en fruktkropp och en liten del av det stora nätverk som finns begravt under våra fötter. Att plocka en svamp är ungefär som att koppla ur en dator från internet, du har visserligen en dator med dig hem, men hela internet finns fortfarande kvar under marken.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

Välj om du vill ha nyhetsbrevet fem dagar i veckan eller på söndagar.
Prenumerera

Insikten att svampar kan leva djupt ner i berggrunden under ogästvänliga förhållanden har väckt idén att det på våra grannplaneter kanske finns liknande liv nere i berggrunden. Det är förstås inte lika spännande med mikroskopiska svampar som de storslagna livsformer som återfinns på den svampplanet dit Dr Robotnik, skurken i filmen Sonic the Hedgehog (2020) förpassas. Svampplaneten i filmen påminner snarare om Jules Vernes underjordiska svampskog eller jorden för 400 miljoner år sedan då det också fanns svampar som kunde bli 8 meter höga.

Även i ett annat populärt dataspel har svamparna en viktig roll. Dataspelshjälten Super Mario lever i svampriket där svamparten Goombas är hans fiender, med det finns andra svampar som ger honom olika egenskaper som förmågan att bli större eller mindre. Man undrar om Shigeru Miyamoto som skapade spelet hade läst Alice i Underlandet. -Den ena sidan vill få dig att växa och den andra sidan få dig att krympa förklarar larven. Andra sidan av vadå undrar Alice? Av svampen så klart svarar larven. Alice äter av svampen och hon upplever hur hennes storlek förändras.

Det har spekulerats om inspirationen till svampscenen i Alice i Underlandet kommer från svampen Amanita Muscaria som kan ge hallucinerande effekter. Fast att äta flugsvamp är inget som rekommenderas. Risken är stor att du får kramper och diarréer och att det går riktigt illa. Det är osäkert om vikingarna verkligen åt flugsvamp för att kunna gå bärsärkagång, men det finns belägg för att svampen använts som en ”magic mushroom” för att nå ett transtillstånd hos olika schamaner. Det ska också tilläggas att det i Super Mario också finns röd-vita svampar som ger Super Mario superkrafter.

Det är något mystiskt och främmande med svampar. Jesper Nyström berättar i sin bok många spännande saker om svamparnas historia och användningsområden. Svamp är inte bara något som används i matlagning, de är också en förutsättning för att vi ska kunna äta goda ostar (mögelost) baka bröd (jästsvampen), brygga öl (lagerjäst), och hur skulle våra liv se ut utan penicillinet? Svampar kan i framtiden kanske användas för sanera giftiga ämnen genom att de kan bryta ner radioaktivitet, asbest, bly och plast. Men som alltid i naturen så finns det en hårfin balans, ena dagen vän andra dagen fiende. Svampar kan också förstöra våra grödor, hus, matvaror och vår hälsa.

Det märkliga med svampar är att det som vi förknippar med svamp, det vill säga själva fruktkroppen, bara är en liten del av ett stort nätverk under jorden. Jesper Nyström inleder sin bok Svamparnas planet med att berätta om jordens största organism. Det rör sig om svampen Honungsskivlingen, där man hittat en svamp som är minst 2 400 år gammal och vars finmaskiga nätverk som är sex kilometer långt täcker en yta som motsvarar 1 200 fotbollsplaner. I kulturen kommer man tyvärr sällan längre än till den synliga fruktkroppen när man beskriver svampar i böcker, filmer och konst. Vilket är lite synd eftersom svampar, som så mycket annat i livet, är så mycket mer än det vi kan se på ytan.

MATHIAS JANSSON

 

 

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor