Olaglig jakt är ett allvarligt hot mot den svenska naturen

Krönikor.
Montage: Opulens. (Grundbild: Pixabay.com)
Montage: Opulens. (Grundbild: Pixabay.com)

JAKT. “Det går att motverka svenska jaktbrott på olika sätt, och de som gör det bidrar till att fördriva det mörker som vilar över svensk natur,” anser Emil Siekkinen.

Människan är ett socialt djur som tenderar att ignorera enstaka individers initiativ. Dåren står ofta ensam. Denna enkla regel hjälper till att filtrera bort vad som kan beskrivas som icke-konstruktiv information, och inställningen kan bidra till att ogynnsamma val undviks. Då ett initiativ väl får fäste hos tillräckligt många människor, får det emellertid allt fler följeslagare, och blir med tiden socialt accepterat. 

Detta gäller också de jaktbrott som förmörkar delar av Sverige. Att plåga vilda djur och illegalt ta livet av dem har på sina håll blivit socialt accepterat. Det dödas och grävs, medan det också tigs, så att ingen utomstående ska få nys om vad som sker. Den utböling som till slut accepteras av detta slags grupper, kan en dag få höra talas om den där kungsörnen som berövades livet.

När jaktbrott är socialt accepterade, och då risken att gripas och fällas för begångna brott är liten, breder en dödligt laglös nejd ut sig. Där går det för sig att genom åren döda fjorton av en björnhonas sexton björnungar, att hänga lodjur i stålvajer, och krossa skallen på en nio månader gammal vargtik – en hona som inte hotat förövaren på minsta sätt.

Den olagliga jakten visar att tjuvjägarens förhållande till naturens väsen är bristfällig. Han förstår inte, eller bryr sig inte om, att biologisk mångfald hör till livets mest grundläggande principer, och begriper ej att levande varelser inte existerar för att han ska kunna exploatera dem, utan för att fullfölja sina egna strävanden, och för att leva i enlighet med den integritet de utmärks av.

Hans förhållande till det vilda saknar såväl medkänsla som intimitet. Han styrs av sina egna begär, och i den mån det finns någon altruism i hans handlingar, är den ytterst begränsad och sammanlänkad med hans eget liv. Tjuvjägaren accepterar inte att leva i ett politiskt system som bygger på kompromisser, och är därför antidemokrat. Han vill att fauna och flora ska vara skapade till hans avbild, och hyser kolonisatörens inställning till naturen – då den inte samarbetar med honom, eller följer hans vilja, ska den utplånas.

Det skydd Sverige erbjuder dessa djur är uppenbart otillräckligt. Vad kan då göras?

Förutom att drabba enskilda djur har den olovliga jakten också kringeffekter. Rovdjuren hör till de nyckelarter som upprätthåller naturens balans. Då dessa kraftigt reducerats – som i Sverige – skadas livets väv då hela näringskedjan rubbas.

Denna naturens utarmning bidrar de kriminella jägarna till, för illegal jakt bedöms vara det enskilt största hotet mot rovdjuren i Sverige, och jaktbrotten förstör möjligheten till aktiv förvaltning.

Det skydd Sverige erbjuder dessa djur är uppenbart otillräckligt.

Vad kan då göras?

En legend om Franciskus av Assisi, rör en varg i Gubbio i Italien. Vargen hotade stadsborna, och Franciskus mötte därför rovdjuret utanför stadsmuren. Med en notarie som vittne, kom människan och vargen överens om att rovdjuret skulle lämna folk och fä i fred så länge stadsborna gav honom föda. 

Det finns gott om människor som bor intill stora rovdjur, men få skulle förespråka avledande utfodring av predatorer. Berättelsen rymmer dock en sanning: Om rovdjur ges en fristad där det finns föda, kan de leva sina liv utan att väcka ont blod hos människan. Med andra ord: Olika aktörer kan i samverkan återställa och utvidga sammanhängande och självreglerande habitat, där djur kan leva sina liv, långt från människors samhällen. Välmående livsmiljöer är inte enbart till fördel för rovdjur och bytesdjur. De gynnar livets djup och bredd och är till glädje för alla de människor som trivs i det vilda, samt de näringar som är beroende av en natur som frodas.

I Finland används frivilligpatruller för att förhindra jaktbrott. Huvuduppgifterna är att visa att lagen är närvarande i en nejd, samt att förmedla information till polis. Patruller av detta slag skulle kunna vara som mest aktiva då det finns en tendens att spåra och döda rovdjur. De skulle kunna lokalisera och förstöra dödliga rovdjursfällor. Hundar kan tränas att hitta giftsubstanser, och frivilliga med god naturkännedom kan leda undersökandet av platser där fällor kan tänkas vara utsatta.

Övervakningssystem används i brottsförebyggande syfte där människor bor. Liknande metoder kan användas i naturen. Nejder kan övervakas med kamerautrustade drönare, vilkas dokumentation kan analyseras av artificiell intelligens. System av detta slag används i andra länder för att förhindra jaktbrott, och en AI kan identifiera fordon, vapen, och människor. Om AI:n dessutom har tillgång till rovdjurs GPS, kan den hålla reda på var djur och fordon befinner sig i förhållande till varandra, och larma myndigheter om misstänkt verksamhet blottläggs. Brott skulle kunna avstyras innan de äger rum. Om inte annat skulle den dokumentation som produceras kunna användas vid brottsutredningar.

Jaktvapen kan också utrustas med GPS. Detta skulle göra det möjligt för myndigheter att ständigt spåra var vapen är. Det behövs inte skjutvapen för att döda djur, men GPS-spårade vapen skulle kunna försvåra för de som ämnar begå jaktbrott. Inte minst om såväl jägares vapen som ett ökat antal rovdjur bär på GPS.

Viltkameror kan dessutom brukas. För varje rovdjur som fotograferas i en trakt, utgår ekonomisk kompensation till lämpliga aktörer i nejden. Antalet fotograferade djur kan dessutom användas för marknadsföring av naturturism. Den kommun med det största antalet fotograferade individer kan utses till Sveriges rovdjursvänligaste kommun.

Vidare kan boskapshalskragar av olika slag användas. På sina håll används halskragar med två kräkmedelkapsyler vid djurets strupe. Då rovdjur sluter käftarna om strupen kräks de. Detta kan resultera i att rovdjur framledes undviker detta slags bytesdjur. En annan slags halskrage övervakar boskaps puls. Då den stiger och förblir ovanligt hög länge nog, skickar halskragen sms till djurägaren. En del fä blir stressade så snart de ser en predator, och bonden kan ingripa i tid. En halskrage som följer djurs puls skulle också kunna producera oljud som skrämmer bort rovdjur vilka närmar sig.

Det går alltså att motverka svenska jaktbrott på olika sätt, och de som gör det bidrar till att fördriva det mörker som vilar över svensk natur.

EMIL SIEKKINEN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Hörby, Victoria Benedictsson

Hörby och jag

HÖRBY. ”Det är alltså hög tid att någon berättar för de som
0 0kr