GAZA, Nu när en bräcklig vapenvila råder gör Lars Thulin ett försök skriva om kriget i Gaza. Det gör han i form av en saga skriven för barn.
– Du som alltid gnäller så mycket på det mesta, varför skriver du aldrig om Gaza? Det som alla andra gör.
Det där har jag hört flera gånger från vänner som läser mina krönikor. Frågan är motiverad. Svaret är det mindre ärofulla att det är för besvärligt och att så många redan gjort det. Därför vet jag inte om jag har något att tillägga. Polariseringen i frågan är total och hatet från respektive sidor så glödande att debattscenen skrämmer. Konflikten splittrar släkt, vänner och arbetskamrater.
Ett annat problem är att staten Israel och judar blandas ihop. På samma vis som Hamas och palestinier sammanblandas. Därmed riskerar den som är kritisk mot en av sidornas agerande att omedelbart få stämpeln rasist.
Men nu när en bräcklig vapenvila råder gör jag ett försök. Då i form av en saga skriven för barn. I vissa fall är det en utmärkt metod för att klargöra och beskriva något. För det kräver extrem tydlighet och enkelhet från den som berättar. Barn accepterar aldrig intellektuella dimridåer. Man kan säga att skribenten måste höja sin nivå – till barnens. Så häng med in i de sanna sagornas värld!
Det var en gång ett land som hette Gaza
Det var en gång ett folk det var mycket synd om. Det hade råkat utför något väldigt, väldigt hemskt från någon som var på väg att döda hela folket.
Resten av världen ville efteråt hjälpa folket. Det gjorde man genom att ge dem ett eget land. Det hade de inte haft förut. Men landet var inte tomt utan där bodde ett annat folk. Fast de fick flytta på sig eller gå med på det som hände. För det var ju så synd om det nya folket.
De båda folken började snart att bråka med varandra och flera gånger blev det blodiga slagsmål. Men stora delar av världen hejade på det nya folket. Eftersom det varit synd om dem. Man kan säga att det folket hade mycket tycka-synd-om-pengar. Så när det gjorde något dåligt kunde de betala för det med dessa pengar.
Nya folket var smarta och kunde mycket så de byggde upp sitt land. De var duktiga. Dessutom hade man flera väldigt rika och starka vänner.
Därför kunde det nya folket göra nästan vad de ville. För säcken med tycka-synd-om-pengar var stor. Ingen ville heller bli osams med det nya folkets vänner. Men en tråkig dag för två år sedan, gjorde några från det gamla folket något väldigt elakt mot nya folket och dödade många av dem på ett hemskt vis.
Nästan alla i världen blev då mycket arga och ledsna. För så fick man inte göra. Det nya folket bestämde sig för att slå tillbaka.
Det gjorde man. Väldigt hårt och väldigt länge. Snart var det bara nya folket som slog. Det gamla folket kunde inte slå tillbaka mot det nya. Men de som gjort det dåliga mot det nya folket och startade bråket, var väldigt dumma även mot sitt eget folk.
Därför blev det nu jättesynd om det gamla folket. Både nya folket och en del av deras eget folk var ju stygga mot dem. Och många i det gamla folket dödades. Väldigt många fler än dem som de dumma i det gamla folket dödat den där hemska dagen. Många av dem som dog var gamla folkets barn. Jättemånga hus blev förstörda.
Många i det gamla folket fick då bo i tält. De hade ont om mat och mediciner. De var jättehungriga. Allt fler i världen tyckte att nya folket var allt för stygga. Det gjorde också de i världen som är ett slags poliser och bestämmer vad man får göra och inte göra mot andra folk. Så de sade åt det nya folket att de inte fick göra det som de gjorde.
Men de struntade i att andra var arga på dem. De fortsatte att förstöra och döda och deras starkaste och rikaste kamrat hjälpte dem.
Många i världen ville dock hjälpa det gamla folket med mat. Fast det nya folket gjorde så att maten inte kom fram. Därför blev en del i det gamla folket sjuka och dog.
Det nya folket ville inte heller visa vad de gjorde mot det gamla folket. Så de som skriver i de bästa tidningarna och gör de bästa tv-programmen fick inte komma in i landet och berätta hur det såg ut där.
Tycka-synd-om-pengarna började därför ta slut. Många av det nya folkets vänner slutade heja på dem. I stället var de riktigt arga och besvikna på det nya folket. Och sade åt dem att sluta kriga. Fast nya folkets starkaste vän svek inte. Bråket fortsatte i två år.
Till sist var nästan alla tycka-synd-om-pengar slut. Även den starka kamraten tyckte det. Så det nya folket och de stygga i det gamla folket bestämde sig för att sluta slåss. Fast de litar inte på varandra. Många på båda sidor vill fortsätta kriga tills den andra sidan inte finns längre. Det är inte heller bestämt vem som ska se till att det gamla folket har någonstans att bo och hur folken någonsin ska bli vänner.
Sagor slutar ofta med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Så är det inte här. Det är svårt att tro att alla kan bli lyckliga.
Vad vi kan lära oss är att det nya folket gjort slut på sina tycka-synd-om-pengar. Men att det gamla folket har fått mycket sådana pengar. Därför måste vi förstå att bara för att det är synd om den som är stor och stark så får den personen inte göra vad som helst mot någon annan. Och då blir det ju dessutom mer synd om den andra.
lars.thulin@opulens.se
