SAMELAND. Om näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson tror att kampen mot gruvan i Kallak är slut så misstar han sig gruvligt, menar Mats Kejonen.
Jag var troligtvis inte ensam om att känna mig förvånad när jag följde näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons presskonferens under tisdagen. Förutom starka protester från civilsamhället, samebyarna och miljörörelsen så hade det brittiska gruvbolaget Beowulf Mining bara dagar tidigare avslöjats med att skicka vinsterna från småsparare till ett brevlådeföretag på Brittiska Jungfruöarna. Beowulfs ordförande Sven Otto Littorin, mest känd från att han som arbetsmarknadsminister avgick 2010 efter att ha konfronterats med uppgifter om ett påstått sexköp, svarade på anklagelserna med att en av journalisterna var alltför samisk för att kunna rapportera neutralt om företagets skatteaffärer.
Med såna vänner behöver den socialdemokratiska minoritetsregeringen knappast några fiender.
Dessutom så hade SVT ytterligare några dagar tidigare rapporterat om LKAB:s nya “sensationella” järnmalmsfynd under Kiruna som enligt gruvjätten räcker till att bryta stora mängder järnmalm ända fram till år 2060. Argumentet att gruvan i Kallak behövs för att tillgodose inrikes järnmalmsbehov håller helt enkelt inte.
Så varför sa Karl-Petter Thorwaldssons ja till den omstridda gruvan?
Minerallagen som den ser ut idag kom till under nittiotalskrisen och utformades just för att locka till sig utländska kapitalister. Därför betalar utländska bolag bara 0,2 procent i skatt på de mineraler som bryts i Sverige. Tidigare statsminister Göran Persson skriver i sin självbiografi att krisen gjorde honom medveten om de utländska marknadernas betydelse för vårt lands ekonomi. “jag måste vinna förtroende i Folkets Hus men jag måste dessutom agera så att jag övertygar de internationella kapitalmarknaderna” menade han i sin bok. Kanske är det så Thorwaldsson resonerar?
Stöd Opulens - Prenumerera!
Eller kan regeringens beslut bero på mer inrikespolitiska angelägenheter? Under sin kongress förra året valde Socialdemokraterna en inriktning med större fokus på brott och straff samt en mer restriktiv migrationspolitik. Den nya politiken sägs gå ut på att vinna röster från så kallade “blue labour”; arbetarklass med konservativa värderingar. Denna tänkta arbetarklass tros hata jämställdhet och älska kärnkraft och industrier. Socialdemokraterna kanske alltså kan tänka sig att offra samerna och naturen för sin nya valstrategis skull.
Den påtänkta gruvan i Kallak har väckt ett sällan skådat engagemang från miljörörelsen och civilsamhället. Förutom demonstrationer och protestartiklar så har hela 70 000 människor tagit sig tiden att skriva under en namninsamling mot gruvan. Karl-Petter Thorwaldsson är väl medveten om detta, han tog nämligen emot namninsamlingen i februari – en händelse som den samiska serietecknaren Mats Jonsson senare skildrade i en serie. Om Thorwaldsson tror att allt detta engagemang kommer självdö med regeringens beslut så misstar han sig gruvligt. Kanske har vi bara sett början på kampen om Kallak?
info@opulens.se
