Idrott som kultur

Krönikor.
Diskuskastaren eller Diskobolos är en antik skulptur. Originalet i brons utfördes omkring 450 före Kristus av den grekiske skulptören Myron. Den här romerska kopian finns på Museo Nazionale Romano i Rom. (Foto: Wikipedia)
Diskuskastaren eller Diskobolos är en antik skulptur. Originalet i brons utfördes omkring 450 före Kristus av den grekiske skulptören Myron. Den här romerska kopian finns på Museo Nazionale Romano i Rom. (Foto: Wikipedia)

SPORTPRESTATIONER. Carsten Palmer Schale lyfter fram de kulturella värden han ser i idrotten och ger exempel på de sportprestationer som berört honom mest.

Ja, redan de gamla grekerna, och romarna, höll på med idrott. Något som man dessutom tog på stort allvar. Här fanns filosofi, religion och estetik inblandat. Finns det en koppling mellan idrott och kultur även idag? Kanske; det beror på definitionerna. Själv är jag hursomhelst både idrottsnörd och akademiker. Dessutom är jag intresserad av konst, litteratur och filosofi med mera.

Det är främst idrottens dramatik, prestationer, skönheten och pulsen som fångar mig. Och har så gjort sedan jag som 9-åring, 1962, såg min första ishockeymatch, utomhus, med mitt lag sedan dess, Frölunda, som en av kontrahenterna (och DIF som den andre). Låt mig ge en rad exempel på vad som fängslat mig mest! 

Dramatiken

En av mina absolut största upplevelser alla kategorier är VM-finalen i längdhopp 1991 i Tokyo. Innan mästerskapet var världsrekordet 8,90 meter som Bob Beamon hade noterat vid Olympiska sommarspelen 1968 i Mexico City. Världsrekordet när det slogs ansågs vara oslagbart men flera hoppare hade noterat hopp som närmade sig Beamons rekord. Närmast hade den sovjetiske hopparen Robert Emmiyan kommit då han med perfekt vind (+ 1,9 m/s) på hög höjd hoppade 8,86.

De två stora favoriterna inför mästerskapet var amerikanerna Carl Lewis och Mike Powell. Powell hade ett personligt rekord på 8,66 medan Lewis hade hoppat 8,79.

I kvalet, som ägde rum den 29 augusti 1991, hade Lewis det klart längsta hoppet på 8,56 meter medan Powell hoppade 8,19 meter. Finalen ägde rum den 30 augusti och Lewis inledde i det första försöket med att hoppa 8,68. Hoppet var en centimeter längre än det då gällande mästerskapsrekordet. Powell inledde med ett hopp på 7,85 meter.

I den andra omgången närmade sig Powell då han hoppade 8,54 meter medan Lewis fick ett ogiltigt resultat.

I den tredje omgången hoppade Powell 8,29 medan Lewis noterade ett nytt personligt rekord med ett hopp på 8,83 meter.

I den fjärde omgången fick Powell ett ogiltigt resultat medan Lewis hoppade 8,91. Hoppet var en centimeter längre än det då gällande världsrekordet. Emellertid var vinden för stark +3,0 m/s så hoppet räknades aldrig som världsrekord men dock som ett ledarhopp.

I den femte omgången gjorde Powell sitt livs hopp då han hoppade 8,95. Då hoppet var i godkänd vind +0,3 m/s räknades det även som ett nytt världsrekord. Lewis svarade med att hoppa 8,87 som även blev det längsta hopp han någonsin gjorde med godkänd vind (-0,2 m/s).

I den avslutande sjätte omgången gjorde Lewis ytterligare ett mäktigt hopp, denna gång på 8,84 meter men det räckte inte och Powell blev världsmästare.

En annan höjdpunkt utgörs av en klassisk finalserie för Västra Frölunda 2003. Göteborgarna vann serien (mot Färjestad) med 4–0 i matcher och tog sitt första guld på 28 år. Matchserien var dock betydligt jämnare än man kan tro. Två av matcherna avgjordes i sudden death och Västra Frölunda vann de fyra matcherna med fem måls sammanlagd marginal.

Guldmålet kom för övrigt genom Tomi Kallio i tredje (!) förlängningsperioden (i sjätte perioden, alltså. Strax före midnatt!) och den styrdes mycket turligt i mål via Hannes Hyvönens skridsko. Det var helt enkelt meningen att Västra Frölunda skulle vinna! Jag var – självfallet! – där.

En tredje höjdpunkt är Charlotte Kallas slutsträcka i stafetten i Falun 2015. Och en fjärde – naturligtvis! – Carolina Klüfts tredje längdhopp i VM i Paris 2007.

Prestationerna

Johan Olssons femmil! Olssons största individuella framgång kom vid världsmästerskapen 2013 i Val di Fiemme, då han på tävlingarnas sista dag vann 50 kilometer masstart klassisk stil efter att ha varit i ledningen i större delen av loppet. 9, 58 av Bolt. 5.01 av Isinbayeva. Vändningen mot Finland: från 1–5 till 6-5 2003. Jan Zeleznys världsrekord i spjut 1996 (98,48.)

Skönheten

När det gäller idrottens skönhet tänker jag främst på gymnastiken och konståkningen, men också annat. Maradonas mål mot England i VM 1986. Jonathan Edwards flytande längdhoppsserie i VM i Göteborg 1995. Jag var där!

Okej. Då kan det slås fast: Idrott är kultur! En fotbollsfint kan vara som en aforism, ett höjdhopp som en tavla av van Gogh, en stafettsträcka i längdskidåkning som Ravels ”Bolero”, en frispark som en skulptur som exploderar.

Och många är vi, även bland ”kulturkoftorna”, som tycker så här – vad än en del andra kulturkoftor må tycka. En del har till och med varit aktiva på hög nivå. På svensk mark exempelvis Per Olov Enquist – som höjdhoppare – Björn Ranelid som elitspelare i fotboll (i MFF) – Ernst Brunner som framgångsrik ishockeyspelare (i främst AIK). Och även det omvända existerar. Exempelvis läste och skrev (och gör väl det fortfarande) världens (enligt min mening) bäste brottare genom tiderna – lyftkranen från Novosibirsk, den 130 kg tunge Aleksandr Karelin – ej oäven poesi. Den numera ”pensionerade” etiopiske löparen Bekele målar. En lång rad världsstjärnor är åtminstone mer än intresserade av musik.

Men är detta egentligen konstigt? Nej, tycker jag. Långt därifrån. Inte minst skönheten och dramatiken har ju kulturen – i vid mening – i allra högsta grad gemensamt med idrotten. Därutöver disciplinen, koncentrationen – ”målbilden”. Det vete tusan om inte vår gamle höjdhopparhjälte, den kloke Stefan Holm, skulle kunna instämma i detta. Jo, med råge, tror jag.

Under antikens olympiska spel vann förresten exempelvis den bäste diskuskastaren inte bara på grund av längden i kastet – utan lika mycket beroende på hur vackert kastet var. I många bedömningssporter (vad man än kan tycka om dessa, och det kan man) förenas fortfarande prestation och stil, utförande – ja, estetik (konståkning, backhoppning). Under de olympiska spelen under antiken tävlade man i exempelvis dramatik. Så sent som i OS 1912 vann för övrigt Baron Coubertin guld i poesi/litteratur!

Så vad med allt detta? Ja, en kommentar i marginalen. Kanske. För mig mer än så. Jag kan – handen på hjärtat – bli minst lika euforisk av en idrottsprestation, dess utförande och form, som av en dikt, ett konstverk eller ett musikstycke. Om Bach var den femte evangelisten skulle jag lite dristigt vilja påstå, att vi skulle kunna utnämna Messi till den sjätte.

Idrottssommaren 2022

Och så hoppar vi fram till idag. Efter inställda tävlingar under pandemin har det ju blivit ovanligt tätt med mästerskap och annat just i år. Dam-EM i fotboll. VM i friidrott. EM i friidrott. JVM i ishockey. Etcetera. Och vilka upplevelser har jag fått av detta? Ja, störst faktiskt av Simon Petterssons revansch i SM mot Daniel Ståhl samt avslutningshoppet i VM i friidrott i USA, när ”Mondo” så vackert gled över det nya världsrekordet i herrstav (6.21). I övrigt faktiskt mest finskan som vann dam-stav i EM! Men många svenskar lyckades väl trots lite stolpe ut här och där. Jodå. Och senare: lite Diamond League-tävlingar samt den underbara Finnkampen! Monthler, Sagnia, 5 000-meterskrossen av Andreas Kramer! Sveriges fyrdubbla vinst i just Finnkampen.

Finns det då avslutningsvis inget kritiskt att säga om idrotten? Jo, massor. Men då kan jag påminna om att det även förekommer avarter och oegentligheter inom den mer ”traditionella” kulturen.

ANVÄND DENNA!
CARSTEN PALMER SCHALE
info@opulens.se

 

Det senaste från Krönikor

Ensamhet, incel,

Det mest skamliga

SAMHÄLLSPROBLEM. Vad är det mest skamliga och pinsamma man kan vara idag?
Ord byter plats, idéutbyte , dialog, förvåning, förundran

När ord byter plats

SPRÅKET. Katrine Hamori reflekterar över språkinlärning och hur vissa ord kan vara
0 0kr