POLISVÅLD. “Att tala om våldet svarta riktar mot samhället utan att tala om det strukturella våld som drabbat afrikanamerikaner i generationer är därför att spela dummare än diskussionen förtjänar”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
Vad som hände George Floyd är en tragedi. Mer än så tänker jag inte skriva om honom. Hans historia tillhör honom, hans närstående, och i andra hand de som påverkas av samma strukturella förtryck som tog hans liv.
Vad jag däremot vill göra är att skriva till mina många landsmän som just nu verkar ha svårt att sätta kravallerna i Minnesota i sitt sammanhang. Som åkallar Martin Luther King Jr, Mandela och Gandhi för att påstå att våld aldrig löst några problem, eller – som i likhet med USA:s president – verkar se det som mer provocerande med protester ju mer melanin aktivisterna har.
Även om jag personligen föredrar fredliga protester är tanken att våld som politiskt verktyg aldrig har fungerat inte heller sann. Se: Hur Mandela hamnade i fängelse, Deacons of Defense som backade MLK och hotet om våldsamt myteri som påverkade britterna att ge efter för Gandhis fredliga protester mot kolonisering. Läs om det istället för att agera som översittare gentemot afrikanamerikaner i sociala medier.
Det är i ärlighetens namn lätt för oss att tycka att våldsamma upplopp är svåra att motivera. I grunden är tendensen att inte bita ihop påfallande osvensk. Vi blir skrämda av starka känsloyttringar och vill gärna att konflikter ska lösas på ett städat och strukturerat sätt. Vi ser oss gärna som lite mer civiliserade, lite mer jämställda och moraliskt överlägsna jämfört med resten av världen.
Vi lever nämligen i ett samhälle som, tack och lov, är radikalt annorlunda än USA på många grundläggande sätt. Inte minst när det kommer till det våld som utövas av staten mot medborgarna.
När man justerar för befolkningsmängd löper afrikanamerikaner tre gånger större risk än vita att dödas av amerikansk polis.
Det kanske är dags att påminna om hur och varför.
Under den tidiga halvan av 1900-talet anklagades runt 4700 människor, de flesta svarta män, för brott som mord och våldtäkter utanför rättssystemet. Sedan lynchades de inför en publik bestående av hundra- eller tusentals åskådare. Vykort med foton från morden såldes till och med som populära souvenirer i delar av landet.
Det är inte helt förvånande att vissa drar paralleller till en polis som dödar en svart man inför öppen ridå. Särskilt inte när han är ett av många offer i samma kategori.
Research från Proceedings of the National Academy of Sciences beräknade att en av tusen svarta män kommer att dö som en följd av polisvåld. När man justerar för befolkningsmängd löper afrikanamerikaner, trots att de oftare är obeväpnade, tre gånger större risk än vita att dödas av amerikansk polis.
En annan sak vi lätt glömmer tack vare vår sociala bostadspolitik är hur afrikanamerikaner systematiskt missgynnats med hjälp av påtvingad segregation. Genom vad som kallats Jim Crow-lagar såg man till att separera svarta från vita och konsekvent underprioritera svarta bostadsområden, skolor och andra samhälleliga stödsystem.
Så skapade man en tydligt avgränsad underklass med allt som drabbar underklassen i högre grad än andra – till exempel sämre hälsa och lägre utbildningsnivåer som leder till brott och missbruk.
Jag har sett argument om att historien inte borde spela någon roll, att svarta idag har samma förutsättningar som vita i USA och inte borde leva i det förflutna. Det argumentet ignorerar att den sista Jim Crow-lagen avskaffades i mitten på 60-talet.
Ingen kan rimligtvis tro att förtrycket och de spår det lämnar hos de förtryckta skulle försvinna på en generation. Så fungerar inte samhällen.
Troligare är att de, precis som den majoritet av den vita befolkningen som redan 1960 – alltså under rådande apartheid – tyckte att svarta hade samma förutsättningar som vita, helt enkelt är blinda för sina egna privilegier och andras svårigheter.
Att tala om våldet svarta riktar mot samhället utan att tala om det strukturella våld som drabbat afrikanamerikaner i generationer är därför att spela dummare än diskussionen förtjänar.
Vita amerikaner behöver inte kasta gatsten så länge staten agerar som stenkastare åt dem.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
