Det sammanbitna djurets psykologi

Krönikor.
Grundbild från Tjernobyl: Pixabay.com (Montage: Opulens)

KOMPLEXFYLLD. Fascister, ultranationalister och terrorister liknar varann världen över, men inte så många av dem har den maktposition Putin haft i mer än två decennier, skriver Gabrielle Björnstrand.

Vladimir Putin föddes i en fattig familj i St. Petersburg. Fadern lär ha varit gravt alkoholiserad. Föräldrarna förlorade två barn, Vladimir var den son som överlevde. Man kan föreställa sig prins-drömmarna som omgärdade honom och den kompensatoriska framgång han skulle leva upp till. Putin var som ung delaktig i riktigt hårda ungdomsgäng och var bråkig och undermålig i skolan. På foton från sina tonår ser han allmänt sårad och butter ut. Ett sorts tungt komplex vilar över honom och hans aura har för alltid underdogens vrede i sig.

Sin aggressivitet fick han senare utlopp för i mer kontrollerade former i en judoklubb, och kanske var det också där han fann sina faderssubstitut. Han blev snabbt mer tyglad och ambitiös, bestämde sig tidigt för att det var KGB:are han ville bli. Makten och hemligheterna och maktspelen lockade honom. Ingenting tyder på att det fanns något annat än ambition i detta. Hans senkomna drömmar om ett Stor-Ryssland är mer som en överbyggnad, en ”reklamkampanj” för folket. Andra menar att den ärke-konservative fascisten Ivan Ilyin har bidragit till Putins national-filosofi. Jag menar att maktmänniskor alltid hittar på sin lilla filosofi för att skiten ska se snyggare ut. Något av de vidrigaste beträffande denna nationalistiska överbyggnad är att ärkepatriarken i rysk-ortodoxa kyrkan, kirillen i Moskva, en så kallad kristen man, också stödjer Putins national-fascism. Kirillen har också – lämpligt nog – en bakgrund i KGB. Putin gör korstecknet och 210 barn dör i Mariupol, Ukraina.

Bortsett från det tal Putin höll för sina ”ministrar” i början av offensiven – och som de flesta av er sett på nätet – där han visar upp en arrogant aggressivitet och äter hela rummet, så ser jag också bilder av en annan Putin: En samlad man, som möjligen gör intryck av att gå både på steroider och betablockerare. Inga miner rör sig i hans ansikte. Han har i 60 år lärt sig att dölja saker, först som halvkriminell ungdom, sen som KGB-agent, till sist som säkerhetsomgiven president. Men det mest betecknade och motbjudande är den belåtna min han nu visar upp på en del nytagna foton. Resultatet av en psykopatisk hjärna, som förnöjer sig med makten i sitt mördande ”heliga krig”?

Fascister, ultranationalister och terrorister liknar varann världen över, men inte så många av dem har den maktposition Putin haft i mer än två decennier. Och inte så många av dem kommer att få det. Men när vi är klara med Putins maktkomplex, dolt bakom nationalistiska haranger om Stor-Ryssland, kan vi vara mogna att ta itu med andra nationalistiska haranger. Intoleransen är det nya hotet, överallt. Och det är ingen tillfällighet att SD haft svårt att hålla rågången mot Putin och de andra fascisterna i Öst-Europa. Det är heller ingen tillfällighet att Putin hade ett spegel-förhållande till Trump – och troligen stort inflytande över penningflödet till Trumps valkampanj – det är ingen tillfällighet att han sagt att han förstår Trump, på grund av dennes kamp mot ”eliten”. Därmed menas alltså inte penning-och-bank-eliten, för den tillhör ju Trump, utan den tänkande, bildade eliten. Den som alltid väckt de komplexfylldas revanschism.

På bilder från Putins tid i Öst-Berlin ser man en man som vill vara minst lika flott som engelsk borgarklass. Hatten är vidbrättad, kostymen elegant. Väst-Europa-komplexet lyser i skräddarsnittet.

Det finns mycket annat, geopolitiskt, ekonomiskt, materiellt, att säga om den här krisen. Men man kommer aldrig ifrån de bärande figurerna. Vi som vet att Volodomyr Zelenskyj, utan flotta kläder, utan stenansikte, men med ett känsligt och levande ansikte, kommer att bli Historiens Hjälte, vi har i alla fall ett litet hopp: Det att människan segrar över det sammanbitna djurets maskineri.

GABRIELLE BJÖRNSTRAND
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Leve cyklismen!

TEKNIKHISTORIA. Idag inträffar den internationella cykeldagen, ett skäl att ägna en extra
0 0kr