Klickhoror är vi allihopa

Debatt/Samhälle
Montage: Opulens.

BONUSJAKT. ”Med en bonustrappa som baserade sig på antalet klick tilldelades vi skribenter en månatlig bonus. Jag fläskade på, lite som Cissi Wallin gjort när hon i sina sociala medier hängt ut barn.” Daniel S Ogalde som tidigare arbetat på Nyheter24 är kritisk till att Expressen nu värvat Wallin som krönikör.

 

Att Expressen utser Cissi Wallin som ny krönikör är ett tecken i tiden. När etablerade medier ger alltmer utrymme till profiler som genom polemik eller populism skapat sig ett namn är det knappast en seger för kvalitativ journalistisk eller ens för en konstruktiv samhällsdebatt.

Jag var en av Sveriges första klickhoror. Ja, det var så vi kallades, vi ”journalister” som skrev eller snarare omskrev nyheter för sajten Nyheter24. Såhär i efterhand kan jag knappast kalla det för en merit men däremot en insikt. En insikt i Sveriges skiftande medielandskap. När Cissi Wallin nu blivit ny kolumnist på Expressen tycks så allt ha kommit full cirkel.

Linnéa Claeson, Joakim Lamotte, Cissi Wallin och Fredrik Virtanen, ja alla de som de senaste åren gjort sig ett namn på sociala medier, vet hur viktig jakten på klick är. Det ska delas, likeas och kommenteras. Allt för att håva in kändispoäng, annonspengar, föreläsningar eller swishdonationer. Och konsekvenserna av detta såg vi redan 2008 på en liten redaktion vid Stureplan.

Med en bonustrappa som baserade sig på just antalet klick tilldelades vi skribenter månatligen en bonus. Som nöjesjournalist var jag lyckligt lottad. Till skillnad från de som skrev om sport eller samhällsnyheter, så kunde jag fläska på i både rubrik, text och bild och därmed locka fler läsare, alltså fler klick. Lite som Cissi Wallin gjort när hon i sina sociala medier hängt ut barn, slungat anklagelser mot före detta kollegor och nu senast fått bloggaren Camilla Gervides mailbox att se ut som kommentarsfältet på Joakim Lamottes facebooksida. Olika metoder, samma resultat. Och så länge man ”brinner för rättvisa, jämställdhet, yttrandefrihet och att kvinnor i allmänhet ska sluta behandlas som andra klassens medborgare.” så är väl det okej?

I fjol skrev Expressens före detta chefredaktör Thomas Mattson sina sista ord i tidningen. Under rubriken ”Tack för alla åren som chefredaktör” rabblade han upp framgång efter framgång, både vad gällde journalistiska priser men kanske framför allt det växande antalet läsare och inkasserade kronor. Det kanske inte är så underligt att tonvikten ligger på just detta med tanke på tidningsdöden, som nu senast drabbade Metro, men det är likväl bekymmersamt. En desperation som drabbar både journalistiken och i förlängningen också samhället.

Något som även den senaste rapporten Storm & Stiltje om medier och förtroende, från SOM-institutet på Göteborgs Universitet tycks visa. Man skriver ”Internationella studier har pekat mot en generell nedgång i allmänhetens förtroende för medier (Edelman, 2018). En sådan förändring är onekligen bekymmersam, inte minst givet det demokratiska uppdrag som nyhetsmedier ofta tillskrivs”. Även i Sverige ligger förtroendet för dagspressen på blygsamma 33 procent med Aftonbladet och Expressen på 22 respektive 18 procentenheter. Sorgliga siffror.

Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer fem dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 500 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!

 

”Det handlar om vilka förväntningar man som läsare har på mediet. Man är väldigt trött på att ytterligheter ställs mot varandra och jag tror det spelar roll för förtroendet på sikt. Att det är negativt.”, säger Ulrika Andersson medieforskare på Göteborgs Universitet och en av skribenterna bakom SOM-rapporten, när jag ringer henne på telefon.

Men i medias jakt på överlevnad tycks det mesta vara tillåtet. Allt från en homogen och sunkig arbetskultur där maktmän som Fredrik Virtanen kan leka rövare, till radikalfeminister som inte bara dömts för förtal utan även till vardags nyttjar en ytterst tveksam retorik. Nyansering är helt enkelt inget som lockar till skillnad från polemik. Vem hade trott att Sveriges första officiella klickhoror för elva år skulle sätta den journalistiska standarden. Att Expressen därefter försöker paketera om sitt klickragg som ”En orädd och underhållande kolumnist med skarp blick på samtiden – alltid läsvärd” ändrar inte på det faktum att journalistiken snart bytts ut mot ett klickvänligt tyckande. Jag önskar bara att vi kunde vara ärliga med det.

DANIEL S OGALDE

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Debatt