RÄTTIGHETER. ”För att en respektfull och icke-antropocentrisk världsbild ska kunna bli en realitet måste synen på andra arter förändras och vi behöver erkänna deras egenvärde oavsett nyttan för människan.” Det skriver Kerstin Malm, fil doktor i etologi.
För en tid sedan utbröt en intensiv debatt då Skavlan ställde frågan: räddar du i en nödsituation först din hund eller ett främmande barn? Diskussionens hätskhet är avslöjande, men tyvärr är det i stället svaret på själva frågan som ältats. Det är både meningslöst och absurt att i förväg tänka ut hur vi skulle handla i ett sådant akutläge, eftersom de flesta automatiskt går på sina känslor när de måste fatta snabba beslut. Så troligt är att många räddar den som står dem känslomässigt nära, vare sig det handlar om ett barn eller en hund.
Det intressanta är att antropocentrismen hamnar i fokus och att människor blir fruktansvärt upprörda då den ifrågasätts. Många verkar tro att ifrågasättandet av antropocentrismen är slutet för mänskligheten. Men tvärtom, det är ett första steg mot ett mer hållbart och etiskt levnadssätt och en mindre konfliktfylld och krigisk värld.
Antropocentrism grundas i uppfattningen att endast människan har ett egenvärde. Den är en så fundamental självklarhet i vår värld att många inte inser att den bara är en värderande livsåskådning. Förvisso, det västerländska samhället vilar på en antropocentrisk lag, men i motsats till naturvetenskapliga lagar som försöker beskriva hur universum fungerar, är den bara ett mänskligt påhitt. En uppfattning som vi sedan grundat hela vårt rättsväsen och stor del av vetenskapen på. Ungefär som att män har ansetts ha ett högre värde än kvinnor och att värderandet av kvinnor utgått från hur attraktiva de är och till hur stor nytta/glädje för männen.
På motsvarande sätt säger antropocentrismen att bara människan har ett unikt och okränkbart värde och att allt annat liv finns för människan att utnyttja. Andra arters värde sätts efter hur värdefulla de anses vara för oss och det blir både godtyckligt och oetiskt. Vissa ser hunden som fantastisk för människan, andra tycker illa om hundar och ser inte deras storhet. Vissa tycker att rovdjur, t ex varg, är fascinerande och viktiga för balansen i naturen, medan andra hatar dem och tycker att de tar ”deras” jaktbara vilt. Vissa menar att skogens värde främst är för klimatet och alla de djur som lever där, medan andra ser värdet i virke och pengar.
Människan, särskilt i väst efter industrialiseringen, har länge levt som om det enda som räknas är vi själva. Det kommer inte att fungera länge till, för en art kan inte leva på total bekostnad av alla andra. Vi ser redan ofattbart många konsekvenser – miljöförstöring, klimatförändringar, massutrotning av arter, enorma habitatförluster för vilda djur, förstörelse av luft och vatten mm. ”För att uttrycka det enkelt”, säger FN:s generalsekreterare António Guterres: ”Mänskligheten utkämpar ett krig mot naturen. Detta innebär självmord. Naturen slår alltid tillbaka, och det gör den redan med tilltagande kraft och ursinne.”
Det finns de som i många år har hävdat att all diskriminering och förföljelse hänger samman, oavsett om det är marginalisering av andra arter eller av olika grupper av människor. Ett Vi-och-dom-perspektiv bygger alltid på att Vi har rätt, Vi är bättre och Vi är mer värda. Så länge människan har ett sådant synsätt kommer det oundvikligen att innebära hat, inskränkningar av rättigheter och förföljelse av olika grupper.
För att en respektfull och icke-antropocentrisk världsbild ska kunna bli en realitet måste synen på andra arter förändras och vi behöver erkänna deras egenvärde oavsett nyttan för människan. Det är ett nödvändigt steg mot ett samhälle där människor ser varandra som jämlikar och där alla har sitt egenvärde oberoende av hudfärg, kön, etnicitet, religion OCH art. Runtom i världen startar därför allt fler processer som hävdar naturens (t ex floders) och djurs rättigheter att vara juridiska personer (Läs Naturlagen. Om naturens rättigheter och människans möjligheter av Hallgren, H & P L Thiel).
Men här har vi problemet – vi lever i en värld där starka krafter inte vill att alla har egenvärde och rättigheter. Hur skulle man då kunna försvara folkmord och förföljelse med att det är människor som är ”som djur” och som förtjänar att dö? Så länge vi ser ned på alla andra djur som lägre stående kan vi fortsätta att degradera människor till just djur som inte har något värde och då kan behandlas fruktansvärt. När relationen mellan människan och allt annat liv bygger på makt, våld och utnyttjande, blir det så även i relationer människor emellan.
info@opulens.se
