LÄGGEN. “Man läser inte Jan Myrdal för att alltid tänka som han utan för att vidga sina vyer,” skriver Lars Borghem som menar att Myrdal varken är skyldig till ihärdigt förnekande av folkmordet i Kambodja eller ett förringande av Förintelsen.
Sofia Nerbrand påstår att hon inte begriper hur Jan Myrdal kan ha blivit en ikon för stora delar av kulturvänstern. Låt mig förklara!
Jag började läsa Myrdal sommaren 1964 när han just hade börjat skriva i Stockholms-Tidningen och jag jobbade där som korrekturläsare innan jag fortsatte till Lund. Det var då USA fick fart på Vietnamkriget genom att provocera fram intermezzot i Tonkinbukten. Mina läromästare när det gäller analyser av kolonial och imperialistisk utrikespolitik blev Victor Vinde, då chefredaktör, och Jan Myrdal.
Inte bara vänstern utan också stora delar av borgerligheten påverkades av Myrdals och andras motstånd mot den amerikanska krigföringen i Vietnam, Laos och Kambodja. Senast i förra veckan släpptes nya dokument från National Security Archive i Washington om hur John F Kennedy fullt ut stödde statskuppen mot presidenten i Sydvietnam, Ngo Dinh Diem, som tillsammans med sin bror avrättades dagen efter, den 2 november 1963. Nerbrand ironiserar över att Jan Myrdal ofta pratade om att gå till läggen. Ägna några dagar, Sofia Nerbrand, åt att studera amerikansk utrikespolitik genom “läggen” från den beundransvärda institutionen National Security Archive. Här en länk till dokument om CIA:s aktiviteter i Vietnam och Indokina, frisläppta 2009.
Jan Myrdal var inte en liberal demokrat. Han hade en revolutionsromantisk läggning, tydligast kanske demonstrerad i boken Röd stjärna över Indien (2011). Han stödde också proletariatets diktatur och det var detta som fick honom att stödja Pol Pot och röda khemerna. Pol Pot bodde i Paris när han utvecklade sina politiska idéer skriver Viet Thanh Nguyen vars bok Nothing Ever Dies jag skrev om i Opulens med några rader också om Pol Pot och Jan Myrdal.
Liberaler reder för övrigt sällan ut sitt förhållande till den franska revolutionen som också började i Paris. Men de inom vänstern som följde Myrdal på den leninistiska vägen var ytterst få. Hade det varit många hade han inte fått den starka ställning bland svenska intellektuella som han fick. Man kunde bortse från hans mer extrema ståndpunkter. Själv har jag alltid varit socialdemokrat och för mig och många andra inom vänstern var Jan Myrdal också en politisk motståndare. Läs Sven Lindqvists tal när han tog emot Leninpriset!
Sofia Nerbrand skriver att Jan Myrdal är skyldig till ett ihärdigt förnekande av folkmordet i Kambodja. Här ljuger hon med samma självklara arrogans som Donald Trump. Hon kan inte ens ha läst eller förstått innehållet i den artikel av Myrdal som hon refererar till. Myrdal vill diskutera hela perioden med krigen från 1960-talet och framåt. Det är en helt rimlig ståndpunkt.
Även när det gäller Förintelsen beljuger Nerbrand Myrdal. Det finns otaliga artiklar skrivna om detta, exempelvis denna från Expressen. Att beskriva andra folkmord än det på judar under andra världskriget är inte att förminska eller relativisera det.
Jan Myrdal var en ihärdig sökare efter kunskap och denna egenskap borde också borgerliga skribenter kunna uppskatta. Men många naiva läsare tror att de blir kontaminerade av att läsa Jan Myrdal. Det beror ofta på att de inte har tänkt igenom var de står politiskt. Man läser inte Jan Myrdal för att alltid tänka som han utan för att vidga sina vyer och skärpa sin egen argumentation. Vet man det väntar stora läsupplevelser och många svåra frågor att ta ställning till.
info@opulens.se
