Nej, världen är inte svart-vit

REPLIK. “Regeringsrepresentanter från USA vill gärna beskriva konkurrenterna som ondskefulla eller onda och sig själva som goda. Också i Sverige har många anammat det här svart-vita tänkande”. Lars Borghem svarar Lars Thulin som var kritisk till krönikan “Om onda och goda i de pågående krigen”.

Roligt att någon reagerade på min text “Om onda och goda i de pågående krigen”! Lars Thulin tycker sig ha tolkat ”andemeningen” i vad jag skrev. Men jag använde inte ord som krigshets, krigshetsare eller trams.

Jag har inte underskattat hot från Ryssland och Kina och jag har läst Säpos årsrapport från 2020 där också Iran finns med. Hoten mot Sverige från Ryssland, Kina och Iran som de beskrivs i rapporten må vara verkliga men de presenteras utan kontext. Detsamma gäller hoten från terrorism och extremism. Det är en brist.

Världen är inte svart-vit, skriver Lars Thulin. Men det är så den framställs i medier som New York Times, Washington Post, CNN, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TV4 och Sveriges Television.

I min text länkade jag till en artikel av Nick Turse där han beskriver ryska och kinesiska aktiviteter i Afrika. Om USA har över 800 baser i över hundra länder och Ryssland och Kina nu börjar bygga sina första på kontinenten Afrika så är det klart att den amerikanska friheten begränsas och Kina och Ryssland upplevs som hot.

Det här är en geopolitisk kamp om territorier, makt och handel. Regeringsrepresentanter från USA vill gärna beskriva konkurrenterna som ondskefulla eller onda och sig själva som goda. Också i Sverige har många anammat det här svart-vita tänkandet och det gynnar inte Sveriges säkerhet. Alla länder som blir klientstater till någon av stormakterna kommer att få nya problem och ett liberalt och demokratiskt land som Sverige kommer att se ökade krav på slutenhet och hemlighetsmakeri ju närmare vi kryper USA och UK.

Den demokrati som skall försvaras kan bara stärkas om den blir lite bättre och öppnare än de auktoritära hoten. Om Sverige, som Petra Malm antydde i intervjun med Carina Bergfeldt, genomför hemliga militära operationer i ”högriskländer” tillsammans med elitstyrkor från NATO-länder behöver ju detta diskuteras öppet. Man kan inte bara ta för givet att detta stärker Sveriges säkerhet.

Vi har sett alla pratshower med Fredrik Skavlan och Carina Bergfeldt på Sveriges Television och haft stort utbyte av programmen. Men vi har naturligtvis också lagt märke till att de då och då haft en tydligt försvar för NATO och den amerikanska och brittiska utrikespolitiken. Donald Trump och Vladimir Putin har ofta varit måltavlor, och inget fel i det, men angreppen har varit emotionella och manipulativa, inte tydliga eller konkreta. Här ett exempel.

Lars Thulin skriver om maktbalansen i världen och att Kina har en smart och långsiktig plan att ta makten i världen. Han bör besinna sig något. I en färsk analys från det brittiska International Institute for Strategic Studies (IISS) publiceras aktuella försvarsutgifter i världen. USA:s försvarsutgifter är större än de femton närmaste länderna sammanlagt. Rysslands försvarsutgifter minskade förra året och Storbritanniens ökade och är nu större än Rysslands som har 70 gånger större yta. Här en grafisk bild.

Men det är främst i USA som hoppet om en fredligare värld lever.

Just därför att västs militära överlägsenhet är så stor blir det kulturella kriget där det gäller att framställa Kina och Ryssland som de aggressiva så mycket viktigare, och jag menar att det är här som också svenska medier och skribenter som Lars Thulin spelar en viktig roll.

Jag har i annat sammanhang ansett att Sverige bör frigöra sig från den amerikanska elitens inflytande och arbeta för en gemensam politik i EU. Det är länge sedan väst hade ett moraliskt övertag gentemot Ryssland och Kina. USA och Storbritannien har slarvat bort det arvet. EU kan förbättra relationerna med Ryssland utifrån en styrkeposition både ekonomiskt och militärt.

Men det är främst i USA som hoppet om en fredligare värld lever, genom de jurister, lagstiftare, forskare, historiker, journalister, författare och inte minst politiska aktivister från olika politiska håll, som alla vill ha ett slut på de eviga amerikanska krigen. Dessa har gynnat extremismen i de länder där krigen bedrivs men också i USA och genom de flyktingströmmar som krigen skapat, även i Europa. Detta borde Lars Thulin och likaså de som skriver nästa årsrapport för Säpo tänka på.