Att se ondskan rakt i ansiktet

Krönikor/Samhälle
Auschwitz

FARSOTEN. Nazismen och Förintelsen har fascinerat mig sedan jag var barn. Ändå hade jag svårt att ta in att jag stod framför en livs levande nationalsocialist i somras. Det kändes overkligt.

Hans ansiktsuttryck var allvarligt, stramt men ändå avslappnat. Han var helt övertygad om att den vita rasen står inför ett existentiellt hot. De blå ögonen, det blonda håret håller långsamt på att försvinna på grund av uppblandning med andra ”raser”.

Jag var måhända genuint naiv, för efter mitt första batteri av nyfikna frågor om hur han ser på världen kunde jag inte längre vara tyst om mina värderingar och mitt värv som liberal opinionsbildare. Mina argument föll dock bara till marken. De studsade mot en ogenomtränglig mental vägg.

Han såg mig som folkförrädare, en sådan som ska rensas ut när de tar makten. Sådana som jag ska dömas efter retroaktiva lagar och straffas med döden. Det var inget han hymlade med. Det var svårt att ta det han sade på allvar. Jag har förvisso läst mycket om nazismens rasism, våld och fanatism. Men att samtala med en övertygad sympatisör var en hisnande upplevelse. Kylan. Aggressionen. Hårdheten.

Mötet ägde rum på Gotland, under Almedalsveckan. Jag hade gått fram till Nordiska Motståndsrörelsen för att jag helt enkelt ville veta mer om dem. Då visste jag inte vem han var. Nu vet jag. Han tillhör NMR:s innersta kärna.

I Aftonbladets och Svenska Dagbladets stora kartläggning av ledande nazister i Sverige kunde jag härom veckan hitta honom och flera andra arga män som spred osämja och ilska i Visby. Där gick att läsa om hur de lever sina liv, våldsdomar och rörelsens organisation. Den vita maktmiljön är inte längre en ”marginell ungdomsrörelse – en subkultur” enligt Säpo. Antalet personer med extrema politiska uppfattningar – till höger och vänster – ökar snabbt i antal och räknas i några tusen. Nazisterna samlade hela 500 deltagare när de marscherade i Falun på första maj i år.

Sammandrabbningarna i Göteborg i helgen gynnade nazisterna. De fick maximal uppmärksamhet och bokmässan förlorade många besökare och försäljning av böcker. Många motdemonstranter gjorde sig också skyldiga till övertramp. Svarta blocket tar till våld för att tysta sina meningsmotståndare, vilket är djupt olyckligt. Humanister, med respekt för demokratin och människovärdet, behövs däremot i legio. Det är när de många människorna visar likgiltighet eller rycks med i tumultet som riktigt farliga samhällen kan utvecklas.

Det har vi sett om och om igen genom historien. Och även om vi trodde att Europa för alltid var vaccinerat mot nazismen efter Tredje rikets fasansfulla krig mot i dess tycke misshagliga människor vet vi idag att så inte är fallet.

Det nationalsocialistiska partiet Gyllene gryning sitter i det grekiska parlamentet. Det högerextrema nationalistpartiet Alternativ för Tyskland blev tredje största parti i tyska förbundsdagen efter valet förrförra helgen. Sverigedemokraterna, med rötter och personer från den svenska nazistiska rörelsen, lockar var sjätte svensk. Nätverket av högerextrema växer sig också starkare internationellt, alltifrån Breitbarts till Putins lakejer möts på nätet.

Det kan vara svårt att ta in att nazisterna är här, att ta deras arga nunor på allvar. Men de är här och de tar sin kamp på största allvar.

Vi bör ta dem på största allvar. Kartlägga dem, se till att de straffas för alla olagligheter de begår, argumentera emot, protestera lugnt och sansat och se till att de inte får för stort utrymme eller förskjuta uppfattningen om vad som är acceptabelt.

SOFIA NERBRAND

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Sofia Nerbrand

Sofia Nerbrand är ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och skriver regelbundet för en rad tidningar genom Liberala Nyhetsbyrån. Hon har tidigare varit chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, som hon också grundade, redaktör på Axess samt ledarskribent i Sydsvenskan och DN.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen