Allt fler borde skriva allt mindre

Samhälle
Montage: Opulens.

ÅSIKTSMASKINERIET. ”Ännu ett varv runt samma bana, ännu ett par tjut i den gamla ekokammaren”, skriver Gustaf Johansson apropå SAS omtalade reklamfilm.

 

Jag tänker allt oftare att allt fler borde skriva allt mindre. Att allt färre händelser, eller det vi behandlar som händelser, förtjänar att kommenteras. Den under gårdagen uppblossande debatten om SAS reklamfilm stärker mig i den uppfattningen. När jag följer debatten i flödet fantiserar jag om att inrätta ett slags embargo. Det skulle administreras av ett fristående tillsynsverk, givetvis inhyst i en imposant byggnad, helst från åren runt 1930 (tänk Gunnar Asplunds stadsbibliotek i Stockholm).

In vandrar den hoppfulla skribenten. I sina svettiga händer håller hon ett skrynkligt, men mycket noggrant ifyllt formulär. Framme vid disken harklar hon sig, ja, hon är nervös, och skjuter papperet över disken. Tjänstemannen på andra sidan läser. Hon ser forskande på skribenten över glasögonbågarna, sedan ned på dokumentet igen. Hon vänder sig till kollegan bredvid. Viskande diskuterar de saken. Visst, säger hon när de nickat i samförstånd, skriv gärna om detta. Men – hon låter strängare nu – inte förrän nästa vecka. Och så skulle det vara med det. Skribenten skulle lomma hem igen, tillbaka till skrivbordet, och kanske kommer det en text veckan efter, kanske kommer hon på bättre tankar.

Visst låter det också en smula befriande? Inget mer jamsigt kulturkrigande!

Jag överdriver förstås – fabulerar, spetsar till. Men visst låter det också en smula befriande? Inget mer jamsigt kulturkrigande! Ingen som stormar om i vattenglasen! Ingen som hugger på det senaste, driven dithän av intet mer än omsorg om det egna varumärket och svårartad åsiktsklåda. Det kan inte bara var jag som drömmer liknande drömmar. Jag vägrar tro att jag är ensam om det, att inte ni också känner hur det liksom spritter i kroppen av oförställd förväntan vid blotta tanken.

För tänk på saken: vad lärde vi oss egentligen efter gårdagens övningar? Att det faktiskt visst finns en skandinavisk kultur? Att alla kulturer faktiskt visst har formats av influenser utifrån? Snark. Allt är som ett mycket noga regisserat skådespel: en föreställning där alla säger exakt vad som förväntas av dem och inget nytt därför någonsin tillkommer. Jag tänker allt oftare att allt fler borde skriva allt mindre.

GUSTAF JOHANSSON

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Samhälle

Vår iskalla värld

OMÄNSKLIGHET. ”Varje kropp en historia, inte menad att förstås utifrån regelverk eller