Vem är vår tids motsvarighet till Zarah Leander?

Musik.
Zarah Leander (1907–81) i ”Falska miljonären” (Paul Merzbach, 1931)
Foto: Louis Huch. Montage: Opulens.

MEDLÖPARE. Filip Hallbäck reflekterar över Zarah Leanders roll i Tredje riket och funderar över paralleller i dagens Ryssland.

Ända sedan Sverigedemokraternas intåg i Sveriges riksdag 2010 och än mer efter flertalet högerextrema partiers framgångar i EU-valet 2014 jämförs vår samtid med 1930-talet. Rysslands president Vladimir Putin jämförs alltmer med Adolf Hitler, på grund av sin ideologiska blindhet, maktfullkomlighet och alltmer hämndlystna motiv – något som utkristalliserat sig i invasionerna mot Ukraina (något som påminner om just Nazitysklands invasion mot Polen 1939). Putin har sina fränder i stora delar av Europa, i form av fascismens och nationalsocialismens förvaltare.

Apropå dessa historiska jämförelser, undrar jag vem i så fall som kommer att bli 2020-talets motsvarighet till Zarah Leander. Om det nu är 1930-talet som håller på att upprepas, varför skulle det inte då finnas en som hon i vår samtid? Det måhända vara en tramsig fundering, men den är ju inte ointressant när man väl börjar tänka efter. Det har trots allt rapporterats en hel del om hur det ryska kulturlivet påverkats av Putins invasionskrig.

Putin har bland annat slagit fast att ingen får kalla invasionskriget i Ukraina för ett krig. Det finns ändå de som öppet tagit ställning mot såväl krigföringen i Ukraina som Putins försök till censur, till exempel tv-producenten Marina Ovsyannikova, teaterregissören Elena Kovalskaya och balettstjärnan Olga Smirnova. Men det krävs ett ofantligt mod, för dessa blir svartlistade av den ryska regimen. Samtidigt finns det säkert personer inom det ryska kulturlivet som stödjer Putin invasionskrig, men frågan är om det finns någon i dagens Ryssland som kan jämföras med Leander och vem det i så fall skulle kunna vara?

Vad är det första man tänker på, när man hör namnet Zarah Leander? Tänker man på själva schlagerartisten, med den igenkännbara kontraalten och dramatiska scenpersonligheten? Tänker man på själva den mytomspunna ikonen, vars gåtfulla aura var i paritet med Greta Garbo och Marlene Dietrich? Eller tänker man enbart på det faktum att hon råkade vara Nazitysklands favoritdiva i sju år, men som själv ända in i döden hävdade att hon aldrig någonsin var intresserad av politik?

Ja, hon är en person som fortfarande förmår att väcka starka känslor. Nina Hagen har hyllat henne, Ebba Grön sjöng att de hatade henne. Själv tänker jag att jag egentligen borde känna en obestridlig vämjelse mot Zarah Leander, av förklarliga skäl, men det är något med henne som ändå aldrig slutat fascinera mig. Likt många före och efter mig slutar jag aldrig förundras hur en människa kan tro sig förmå att frikoppla sig själv och sin egen yrkesverksamhet från att vara en del av politiskt extremt laddad kontext.

Är det ens möjligt idag att ens ha en karriär inom showbiz och tro sig bortse från samhällsutvecklingen i övrigt, alltså vägra att ta ställning för eller mot något?

Teaterforskaren Tiina Rosenberg hävdar att det bara finns en Zarah Leander och att hon är helt unik. På sätt och vis håller jag med Rosenberg, för jag har svårt att tro att det kan finnas någon en Leander i dagens populärmusik. Däremot kan man möjligen finna någon motsvarande diva inom den klassiska musiken på elitnivå, med tanke på att klassisk musik ofta förknippas med borgerlig finkultur. Det har hänt förut, i alla fall i Sverige, att konserter har finansierats av ”överklassnazismen” under och även efter andra världskriget, något som den antirasistiske forskaren Tobias Hubinette skrivit mer om på sin blogg.

Dinter utan filter

Lyssna på vår podd där Richard Dinter besöker olika författare runt om i landet.
Lyssna på podden

Exempelvis uppträdde Jussi Björling för protyska svensk-tyska föreningen vid ett flertal tillfällen på Grând Hotel, när nazityskar kom på besök. Birgit Nilsson uppträdde 1953 på en välgörenhetskonsert vid St. Jacobs kyrka i Kungsträdgården i Stockholm, som anordnades av överklassnazistiska Hjälpkommittén för Tysklands barn.

Världstenoren Set Svanholm uppträdde 1942 för den nazityska makteliten. Jag är osäker på samtligas politiska sympatier, men faktum kvarstår: alla var verksamma inom klassisk musik och uppträdde i evenemang som sponsrades av överklassens nazisympatisörer. Kanske finns det några inom den klassiska musiken som idag uppträder för oligarkerna i Ryssland, i skuggan av Putins invasionskrig, och som likt Leander hävdar att de inte är intresserade av politik.

FILIP HALLBÄCK
info@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Musik

0 0kr