Theodorakis musik kommer aldrig att dö

Musik.
Theodorakis och Zorbala. (Montage: C Altgård / Opulens. Foto på Theodorakis är hämtat från Wikipedia).

MUSIKMINNEN. I förra veckan publicerade vi nyheten om Mikis Theodorakis död. Thomas Wihlman minns livekonserter med en stor artist och berättar också om Margarita Zorbala, som samarbetade med Theodorakis.

Åren 1967–1974 styrde en militärjunta Grekland, en period som präglades av motstånd mot regimen och landsflykt för kulturarbetare. En av dessa landsflyktiga var den nu avlidne kompositören Mikis Theodorakis. Melina Mercouri gav ut ett album i Frankrike på grekiska och franska, med den enkla titeln Melina Mercouri, i samarbete med Jules Dassin och innehållande blivande klassiker som Theodorakis ”Brevet (Epistoli)”. Och på LP-utgåvan skriver Melina: Min största kärlek, det är Grekland. Dess kolonner, det blå havet men…

Så föll juntan och den grekiska kulturen återfick sin frihet. Artisterna började turnera runt om i världen och Mikis Theodorakis med solister och musiker kom också till Sverige. Man kan helt enkelt uttrycka det som att Theodorakis var instrumentell när det gäller att sprida grekisk musik till världen. I det ingick också den grekiska poesi som blev till musik i Mikis komponerande. Men, inte bara grekisk poesi, Theodorakis tonsättning av chilenske Pablo Nerudas Canto General ses av många som en höjdpunkt.

Så, det var naturligt att arbetskamraten Fotini (Tina), vänstersympatisör med grekiska rötter sade: Klart du ska se Theodorakis, i Universitetsaulan i Uppsala. Året var 1978 och det blev en oerhört kraftfull konsert. Med fanns fina, glödande sångare som Petris Pandis och Sofia Michalidou. Men också den unga, spröda Margarita Zorbala, som en kontrast till Michalidou. Zorbala var en kontrast mot det faktum att Theodorakis ofta väljer kraftfulla sångerskor som Maria Farantouri och Arja Saijonmaa att framföra hans musik.

Margarita fascinerade mig då och har fortsatt att göra det. Hennes karriär är ett tydligt exempel på vilken betydelse Theodorakis haft för många musiker och sångare. Det sägs att Theodorakis lärde känna Margarita, även musikaliskt, när han besökte hennes föräldrar i Moskva. Zorbalas familj hade flytt Grekland för Sovjetunionen av politiska skäl i samband med andra världskriget. Sannolikt hade Margarita viss musikalisk utbildning, men det är oklart vilken och hur.

Theodorakis blev så imponerad av henne att hon alltså som 17-åring fick komma med på hans stora Europaturné, som då också omfattade Stockholm och Uppsala. Zorbala lämnade sedan Moskva, flyttade till Grekland och sjöng in sitt första album. På det albumet sjöng hon tillsammans med Petros Pandis Mikis tonsättningar av Agnostakis poesi. I grekisk musik används ofta som nämnts poesin som grundval i musikskapandet.

I samband med konserterna i Stockholm 1978 prisade Hans Wolf i DN Zorbala för hennes folkliga enkelhet. I dessa analyser är det bara att instämma, så var det. Vangelis Calotychos konstaterar i sin Anagnostakisbiografi att Zorbalas röst var en perfekt motsats till Pandis, något jag absolut kan hålla med om.

Calotychos beskriver hennes röst som ”smidig, mjuk och känslig” och att hennes ungdomliga oskuld gör albumet känslomässigt gripande samtidigt som sången präglas av sårbarhet. I detta konstaterande förstår vi också Theodorakis egen storhet, förmågan att lyfta upp andras poesi, andras röster och den grekiska bouzokin för att ta några exempel. Detta i kombination med mångsidigheten i symfonisk kraftfullhet, i rytmisk och i melodisk enkel folklighet bidrog till det stora publika genomslaget för Theodorakis och till ett genombrott för en enastående sångerska.

Ända sedan den här tiden har Theodorakis musik genom inte minst Margarita Zorbala funnits närvarande på min skivspelare och i mitt strömmande på Spotify och Youtube. Fortfarande finns den spröda tonen och enkelheten där hos sångerskan. Hon har vidgat sig musikaliskt över åren men inte i en stor utsträckning – ibland kanske lite mera jazzigt. Varför krångla till det, när något funkar bra. Turnerandet har hon dragit ner på, så även med skivutgivningen, och hon har flyttat till Cypern.

Likafullt är hon fortfarande uppskattad och ihågkommen, men har inte själv heller glömt bort Mikis Theodorakis. I en intervju på Youtube från 2018 (kolla från 17.30 i inspelningen) gör hon en underbar tolkning av Theodorakis Margarita Magiopoula. Där lyser kärleken till Theodorakis musik stark. Från mitt musikaliska minne kommer Mikis Theodorakis aldrig att försvinna och jag är så tacksam för vad han gett mig, också när det gäller möjligheten till att upptäcka artister och musiker av hög klass.

THOMAS WIHLMAN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Musik

0 0kr