KLASSISKT. Vad kan passa bättre än lite tillförsikt denna mörka vår, frågar Björn Gustavsson som bland annat lyssnat å cd:n ”Zuversicht” där mezzosopranen Susanne Langner framför kantater och sånger av Telemann. Men han har ytterligare sju cd-skivor att tipsa om. Så håll till godo!
Baroque Bass, Staffan Liljas samt musiker. Footprint Records.
I Firenze, av Helena Munktell. Sveriges radios kör och symfoniorkester under Tobias Ringborg. Sterling.
Joseph. Oratorium av Johann Mattheson. Ensemble Paulinum, Pulchra Musica Baroque Orchestra. Capriccio.
Lully – Miserere. Volym 2. Les épopées, dirigent Stéphane Fuget. Chateau de Versailles.
Russian Roots, Trio Gaspard, Katharina Konradi, sopran. Chandos.
Trennung. Carolyn Samspon, sopran, Kristian Bezuidenhout, fortepiano. BIS.
Winterreise, av Schubert. Benjamin Appl, baryton, James Bailleu, piano. Alpha-Classics.
Zuversicht. Susanne Langner, mezzosopran, samt musiker. Genuin.
Basbarytonen Staffan Liljas, som de senaste tio åren etablerat sig som en av den tidiga musikens stora kännare, är en lika inkännande som hängiven sångare. På debut-cd:n ”Baroque bass” excellerar han i musik av Monteverdi, Purcell etcetera – tillsammans med dedicerade musikerna Jonas Nordberg, luta, Mime Brinkmann, cello, och Peter Lönnerberg, orgel.
Helena Munktell, född 1852 och uppvuxen i musikalisk salongsmiljö på Grycksbo herrgård i Dalarna, rönte med tiden stora framgångar med sitt komponerande – åtminstone med tanke på att hon hade att kämpa mot dåtida fördomar mot yrkesarbetande kvinnor.
Återkommen från Paris framträdde hon med symfoniska verk ”Svit för stor orkester”, ”Valborgsmässoeld” och ”Dalasvit” (med underbara ”Le lac de Siljan”). På senare år har man allt mer börjat upptäcka denna begåvade, bortglömda tonsättare, där svensk nationalromantik smält samman med fransk impressionism.
Fantastiskt att hennes enaktsopera ”I Firenze” nu finns utgiven på cd. Urpremiären på Stockholmsoperan 1889 var framgångsrik – men därefter föll den i glömska. ”I Firenze” är sannolikt den första opera här i landet som skrivits av en svensk kvinna. Operan dammades av 2017 och framfördes konsertant i Berwaldhallen, med Sveriges radios symfoniorkester. Det är också i denna konstellation – och med hängivne romantikdirigenten Tobias Ringborg – som Sterling lanserar denna påkostade cd och med sångar-ess som Susanna Andersson, Fredrik Zetterström och Marcus Jupither bland solisterna.
En veritabel kulturgärning denna cd! Som bonus en Munktell-kantat till Fredrika Bremer och några av hennes körsånger, såsom ”Äppelträdets visa”.
Den tyske kompositören Johann Mathesson, samtida med Bach och Händel, hör till de bortglömdas skara. Under sin livstid var han musikdirektör vid Hamburgs domkyrka samt framträdde som sångare (tenor) på stadens opera. Han gav ut ett 90-tal verk, såväl operor som oratorier, kantater, sviter och sonater.
Fantastiskt att hans oratorium ”Joseph” från 1727 nu åter väckts till liv – och här gjort med sådan grundlighet, kärlek och omsorg att man som lyssnare blir riktigt rörd. Månadens cd-fynd!
Den franske barockkompositören Lully hade en central ställning i det franska musiklivet. Ludvid XIV utsåg honom 1672 till direktör för den nybildade ”Academie Royale de Musique et de Danse”. Lully fick genom ett kungligt privilegium kontrollen över alla musikdramatiska framföranden i Frankrike.
Väldigt fint återskapas tre motetter av Lully (en Miserere och två ytterligare) – som under Stéphane Fugets ledning görs med just den precision musik av detta slag kräver.
Rysk musik, inklusive Beethovens ”Vier russische Volkslieder in Bearbeitung”, återfinns på skivan ”Russian roots”, där sopranen Katharina Kontradi gör fina insatser, särskilt i Rachmaninovs Vocalise (trots att den görs så antiromantiskt, eller just därför), understödd av Jonian Kadesha, violin, Vashti Hunter, cello, och Nicholas Rimmer, piano.
”Trennung/Songs of separation” heter cd:n där fantastiska sopranen Carolyn Samspon (vars idiom ligger nära Ann Sofie von Otters) sjunger exempelvis Mozarts ”Abendempfindung” och Haydns ”Die Verlassene”. Kärlekssmärta och bitterljuv musik – alltsammans till Kristian Bezuidenhouts elegant följsamma fortepiano.
Schubert: på område efter område (symfonierna, stråkkvartetterna, pianosonaterna, sångerna) överskred det unga geniet etablerade former – röjde väg för de subjektiva uttrycksformer som inom kort grundligt skulle komma att förändra det europeiska musiklandskapet.
Sångcyklerna Die schöne Müllerin (1823) och Winterreise (1827) liksom den postumt utgivna samlingen Schwanengesang (1828) är epokgörande med sin litterära inlevelse och självständigt gestaltade, atmosfärskapande klaversats.
”Winterreise” skuggas visserligen av Döden – men vilken skönhet, vilken hemlig fröjd i gläntorna! Och baryton Benjamin Appl imponerar, med mjuk timbre, finstilt nyanseringskonst – men framför allt ett kompromisslöst temperament som avsevärt höjer tolkningstemperaturen. Härtill James Bailleu som rivigt lyfter fram pianostämmans nervighet.
Vad kan passa bättre än lite tillförsikt denna mörka vår. På cd:n ”Zuversicht” framför mezzon Susanne Langner kantater och sånger av den extremt produktive Telemann – ackompanjerad av en grupp musiker som utmärkt tar sig an sin uppgift. Den allmänna karaktären är lite av tillfällighetsmusik, men här finns – som i de flesta sammanhang, gömda eller fördolda, verkliga guldkorn (exempelvis spår 3, ”Die Zufriedenheit”).
bjorn.gustavsson@opulens.se
