ROCK. Way Out West-tider stundar bland Slottsskogens träd, gräs och stenar. Då nystar Kangas klanger upp en myllrande tråd med Freddie Wadling, Ebbot Lundberg, Twice A Man och fjuniga tonårspunkare — där Per Svensson blir den röda tråden.
Per Svensson är en särdeles aktiv musiker och konstnär, bosatt i Göteborg. Han har verkat i bandkonstellationer som Audio Laboratory, Autosound, Cosmic Garden Project, Gold, The Kingdom Of Evol, The New Alchemy och Tre Muskler. Ofta i samarbete med vänner från Bob Hund, The Soundtrack Of Our Lives, Twice A Man och Freddie Wadlings Cortex. För transparensens skull ska nämnas att en yngre upplaga av undertecknad för fyra decennier sedan musicerade med Per Svensson i gruppen Träd, som dock aldrig framträdde live.
Vid tiden hade jag vissa invändningar mot bandnamnet, då jag tyckte det lät alltför likt Träd, Gräs och Stenar. Ett band Per Svensson ironiskt nog senare kom att uppskatta och inkorporera som en influens. Eller kanske ännu tydligare dess förlaga International Harvester.
Svenska skogar och yttre rymden
Just International Harvester nämns faktiskt på den innehållssbeskrivande omslagssticker som pryder skyddsplasten till Cosmic Garden Projects andra album ”Red Sand Blue Soil” (Sound Effect, LP/DL). En djupt psykedelisk resa med soundet starkt påverkat av svenska skogar och yttre rymden såväl som den inre dito. En musikalisk tripp från de minsta atomerna till de större sammanhangen.
Den ”flummiga” svenska proggen möter psykedelia, med Jerry Johanssons sitar och Per Svenssons Jim Morrison-spökande sångröst i långa låtar som tillåts veckla ut även kronbladen. Låttitlar som ”Leaving Earth”, ”The Door Is Open” och ”Extra Terrestial Kaleidoscope” stakar ut färdriktningen.
När Dan Söderqvist, Svenssons partner i Cosmic Garden Project, tar över sången i ”Ecopoets on Mars” hörs större likheter med Söderqvists band Cosmic Overdose och Twice A Man. Gruppnamnet är ju också en blinkning till det förstnämnda pionjärbandet, liksom 1970-talets Älgarnas Trädgård.
”Framtiden är ett svävande skepp, förankrat i forntiden.” Så hette Älgarnas numera kultförklarade LP från 1972. I en nära framtid — i slutet av augusti — går Cosmic Garden Project in i Silence-studion i värmländska Koppom och spelar in ett nytt album med Silences ständiga studiotroll Anders Lind vid spakarna. Cirkeln sluts därmed, då inspelningstekniker Lind i allra högsta grad var inblandad i nu över 55 år gamla skivor med inspirationskällorna Hansson & Karlsson, Harvester och Träd, Gräs och Stenar.
Ekologi och elektronik
Natur, klimat och ekologi är bärande teman även på Twice A Mans nya album ”The Coloured Breeze is a New Dimension” (Dependent, LP/CD/DL). Den långlivade duon med Karl Gasleben firar 45 år i år, men är egentligen en förlängning av punktidens protosynthiga Cosmic Overdose, som förmåddes byta namn inför en spelning med New Order i England 1981.
Att Twice A Man är en duo är en sanning med modifikation. Ska vi vara ärliga är det numera en trio, då Jocke Söderqvist sedan länge är en väl integrerad del av den lilla men effektiva, elektroniskt ljudande veterantruppen.
Musiken på ”The Coloured Breeze Is A New Dimension” är igenkännbar som just Twice A Man, men herrarna hittar nya stigar genom de elektroniskt förtätade skogssnåren. Det känns som något av en nytändning, ja en ny dimension, för att tala med albumtiteln. Melankolisk, atmosfärisk och egobefriad musik i en tid då dylikt är ytterst välkommet. Twice A Man sneglar inte ensligt på trender, utan låter musiken växa fram i sin egen takt.
Hårdprogg med Rödtjut
Men! Åter till Dan Söderqvists kosmiske trädgårdsprojekterare Per Svensson. Ett av (!) de senaste banden Svensson blivit medlem i är Rödtjut. Den här gången ägnar han sig åt basspel, i stället för huvudinstrumentet elgitarr. Trummisen Per Helm (som var basist i tidiga Union Carbide Productions) är också ny i detta band som kallar sin musik ”Hårdprogg”.
Rödtjut tar riffglädjen hos det tidiga Black Sabbath och parar den med samhällstillvända, vardagsnära låttexter från sångaren och gitarristen Fredde Johansson. ”Framtiden var bättre förr,” sjunger han i titelspåret på gruppens andra album (Sound Effect, LP/DL). En annan riff-fest på plattan heter ”VMA” och är det något som sammanfattar Rödtjut är det just Viktiga meddelanden till allmänheten. Folkhem och folköl mixas i den koncentrerade cocktail som till slut smakar Rödtjut.
Vissa likheter kan skönjas med inställningen hos Dundertåget, det sidospår salige Hellacoptersgitarristen Robert ”Strängen” Dahlqvist en gång i tiden slog in på. Rödtjut framstår också som en modern efterföljare till November, ett band som var pionjärer inom grenen svenska texter till hård rock. Rödtjuts kvarvarande originalgitarrist Hannes Hansson spelade för övrigt tidigare i det mer arketypiskt metalmanierade Mustasch.
En rolig detalj är att LP:n är pressad i ”Deep Purple Vinyl”. Dock är den utgiven i Grekland, inte ”Made In Japan”, som Purples klassiska livedubbel ju hette.
Andra guldskivan
Ytterligare gitarr-riffande rock med dist och wah-wah möter oss på Stockholmsbaserade gruppen Golds comebackalbum “Psychedelic Days” (Sound Effect, LP/DL). Gold bildades 1989 men efter en återförening är de nu tillbaka på skiva med en senkommen uppföljare till 1991 års ”Magic Power”. Det är fortfarande samma ruffiga och psykedeliska, Detroit-syrade rock med rötterna i The Stooges, The MC5, The Leather Nun och Union Carbide Productions. Per Svensson ingick också i det Carbide-täta band som kompade Ebbot när Iggy Pop tilldelades Polarpriset.
”They say everything’s done” sjunger Per Svensson här. Han fortsätter ”Well, I’ll do what I want”, och tar i som om inget hänt sedan 1991. Och det läskiga om vi ser oss omkring i världen är att det i många stycken är sant.
Gröna Gatans groove
En annan sorts rock-accentuerad psykedelisk dekokt möter oss på Per Svenssons ”Gothenburg Sounds” (Rundgång/Green Street/distr. Bengans, LP/DL). På den här fem år gamla soloskivan är tempot förvisso ofta lika hypnotiskt eteriskt som hos Cosmic Garden Project men soundet ekar likt en nyligen svetsat sammanfogande av det sena 1960-talets utvigdade rockbegrepp, med The Doors, Hansson & Karlsson och liknande som inspirationskällor. Gräset, är det grönare där på Gröna Gatan i Göteborg?
När sångerskan Maja Svensson dyker upp på den vaggvisevänliga ”My Eden” uppstår den mildaste magi. Bob Hund-gitarristen John Essing bidrar med sitt karakteristiska gitarrspel på finstämda ”The Anchor”. En syskonlåt till Hundens gamla ”Den ensamme sjömannens födelsedag”?
Här finns mycket att hämta för den som diggar exempelvis Ebbots esoteriska sida, medan ”Shadowland” påminner om Per Svenssons bortgångna bandkamrat Freddie Wadling. Passande nog spelar den i fjol likaledes bortgångna Cortex-gitarristen Gerth Svensson på låten. Cortex debutalbum ”Spinal Injuries” var också den allra första LP Per Svensson inhandlade för egna pengar 1983. En skiva utgiven på Lundaprofilen Henrik Venants etikett Heartwork.
Mannekäng-gurus
Svensson kom senare att spela med denne Venant i bandet Mannequins Of Death, vars självbetitlade minialbum (Heartwork, LP/DL) släpptes ganska exakt 40 år senare. Bandet uppstod när en planerad Cortex-återförening gick om intet. Vid inspelningstillfället 2016 bestod det av Per Svensson, Venant, Adam Wladis (Union Carbide Productions), samt de två numera insomnade Cortex-musikerna Gerth Svensson och Uno Wall. Tre låtar skrivna av olika grupperingar av bandets göteborgare, två Venantnummer och en live-fångad version av Liket Levers klassiker ”Levande begravd” gör skivan till en välkommen överkurs för Cortex-fans.
Nästa projekt för Per Svensson? Jo, det heter Mushroom Moon och där ingår tidigare Leather Nun-gitarristen Nils Wohlrabe och vid sångmikrofonen Cortex-veteranen Anna-Lena Karlsson. Det är redan inspelat och skickas runt till oberoende skivbolag i detta nu.
Blått för fans
Freddie Wadling gick ur tiden för 10 år sedan. Ett av hans band var Blue For Two, som nu är föremål för en ytterst exklusiv och limiterad live-LP, blott för 213 fans. ”86-09-19” (Boredom, LP) innehåller en hel konsert från det datumet, inspelad i Alvesta Folkets Hus. Ljudkvaliteten har fått godkänt av Wadlings duokamrat Henryk Lipp, men det är ändå på sin plats att poängtera att detta främst är en skiva för komplettister. Även om stämningen är hög, och det märks att något är i luften där i Alvesta.
Kvalitetskontrollen är det lite si och så med. Mitt första exemplar hade fullt med bubblor och gropar på den andra av de två vinylskivorna. Omslagsdesignen är så anti den kan bli, och närmast att jämföra med en bootleg. Låtordningen har uppenbarligen blivit fel, så den rätta har klistrats rätt över den gamla dito. Sator-gitarristen Chips Kiesbyes namn är felstavat, och Carl-Michael von Hausswolffs namn verkar ha kommit till lite som en eftertanke.
LP-omslaget kan vikas ut för att avslöja en reproduktion av konsertaffischen, diverse fanzine- och dagstidningsklipp, fotografier från själva tilldragelsen samt ett löst foto föreställande en träskiva som bandet signerade i Alvesta.
Det cirkulerar också en ny sjutumssingel med Blue For Two. ”Living in the Land of the Dead” (Progress Productions, 7”/DL) innehåller en låt med Freddie Wadlings omisskännliga stämma och ett färskare efterarbete av Henryk Lipp i dennes studio Music A Matic i Göteborg. ”I won’t be around here no more…” inleder Wadling låten, och det är en laddad låt med referenser till skräckfilmsmästaren George A Romero. Det får mig att undra om det kommer ännu mer material från gömmorna, något som Lipp indikerade i fjol.
Singeln är dock svår att få tag på, då den gavs ut exklusivt i 300 exemplar i samband med en utställning med Wadlings konst på Göteborgs Konstförening, och endast några få av dessa ex hittade till Bengans.
Full gas och pedalen i botten
På tal om gamla gastar från Göteborgs punkscen måste jag rikta sökarljuset på en arkivrensning med material från den tidiga västkustpunkens ungtuppar i bandet Glo. Albumet ”Strutfutar från då” (Busy Bee/Hot Stuff, LP/DL) samlar det mesta och bästa med slynglarna från Åsa, 50 kilometer söder om Göteborg. Medlemmarna hade nätt och jämnt fyllt moppe när de första gången ställde sig på punk-Göteborgs scener 1978. Full gas och pedalen i botten.
Lp:n följer i spåren av skivetiketten Busy Bees tidigare utgrävningar av band som Straitjacket, The Moderns och Garbochock. Vi får alla låtar från Glos två sjutummare från 1979 och 1980, samt den tidstypiskt ABBA-hatande ”Ruttna radion” och dess b-sida från en singel som släpptes först 2014. Ytterligare två outgivna låtar från samma 1980-inspelningar luftas också. Somligt punkklassiker, annat hellre än bra.
Vinylens andra sida presenterar sju spår från debut-lp:n ”Ljusåret kommer” som kom redan 1980. Ja, det gick snabbt, kanske alltför snabbt. Extramedlemmen Freddie Wadling (då i Cortex) kan skönjas på lp-låtarna och även Lob (från Göteborg Sound och senare Troublemakers) kom och gick i Glo, imponerad av tonåringarnas energi.
I en modernare pondus-upplaga av Glo ingick tidigare nämnda gitarristen Gerth Svensson, alltså Per Svenssons bandkamrat från den snopet återförenade Cortex-version som blev till Mannequins Of Death. Detta Glo släppte tolvtums-EP:n ”SuperGlo” (Iemaj Skivor, LP/DL) år 2020, just som pandemin höll på att ta över våra liv.
För att knyta ihop påsen spelar Peter Davidsson gitarr och synt på Glos lp-låtar från 1980, och det är ju en herre som senare genom ett kosmiskt (åjo) sammanträffande kom att spela med en viss Dan Söderqvist i Twice A Man-sidoprojektet The Butterfly Effect.
Som Älgarnas Trädgård demonstrerade: Framtiden är ett svävande skepp, förankrat i forntiden.
info@opulens.se
