Ellinor Brolin fångar Kjell Höglunds bredd

Musik.
Ellinor Brolin. (Montage: Opulens.)

DEBUT. ”Det tredje årtusendet” är såväl en lovvärd hyllning till Kjell Höglund som en lovande debut för Ellinor Brolin, anser Erik Bovin.

Det tredje årtusendet av Ellinor Brolin
Skivbolag: Branschen/Dalapop/LizaB

På senare år har Kjell Höglunds musik fått en renässans. 2018 kom Ellen Sundbergs album Du sålde min biljett med tolkningar av några av Höglunds kanske allra färgstarkaste låtar. 2020 fick han Cornelispriset med en motivering som tog fasta på hans originalitet och bredd: ”En både dunkel och diskbänksrealistisk diktare vars esoteriska humor kastar sig mellan Bibelns gestalter och bardiskens spöken, mellan skurkar, helgon och vanligt folk.”

I år är Höglund ånyo aktuell – med en samling till stora delar tidigare outgivet material, som artisten Ellinor Brolin tagit sig an. Detta är dessutom hennes debutalbum. Tillsammans med musikern och producenten Johan Johansson har hon vaskat fram 11 guldkorn bland hundratals opublicerade texter. På Det tredje årtusendet medverkar dessutom tunga namn som Peter LeMarc, Kajsa Grytt och Staffan Hellstrand som tonsättare.

Det torde vara oväntat men ljuvligt för Höglund att, så pass sent i livet, få uppleva hur nya generationer får chansen att upptäcka hans geni.

Brolin sjunger jordnära och innerligt. Hon förmedlar texterna som om orden vore hennes egna. Att detta är hennes debut känns smått overkligt. Hon sjunger med samma pondus som en artist vars karriär har flera år på nacken. Hennes stämma för tankarna till artister som Pernilla Andersson och Sofia Karlsson.

Skivan fångar Höglunds bredd som textförfattare och kan fungera som en utmärkt ingång till denna ständiga mystikers brokiga universum. Höglund diktar – som vanligt – träffande om ensamhet, kärlek, religiösa och existentiella grubblerier varvat med en dos underfundig samhällskritik.

Det är tydligt att musiken komponerats i avsikt att lyfta fram Höglunds texter. Låtarna har dock frammejslats inom alltför välbekanta och trygga ramar. Albumet saknar således överraskningar.

Det tredje årtusendet värmer som bäst med det Lars Winnerbäck-doftande spåret ”Nattens dimmor”. Albumet får även en fin jazzig avslutning med Brolins version av ”Ett dygn har både dag och natt”. En låt som även avslutade Höglunds fjärde album Baskervilles hund (1974).

Detta album är såväl en lovvärd hyllning till en legend inom svenskt musikliv som en lovande debut för Ellinor Brolin.

ERIK BOVIN
info@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Musik

Montage: Opulens.

Gussy: ”Blues”

MUSIKHISTORIA. Nyligen avled Christine McVie, en artist med en speciell plats i
0 0kr