STRÄCKLÄSNING. “Att läsa Kassa 19 är en djupt fascinerande upplevelse och när man gett sig in i Bennetts värld ska man helst se till att hålla sig kvar där eftersom det här är en bok som passar bäst för sträckläsning,” skriver Elisabeth Brännström.
Kassa 19 av Claire-Louise Bennett
Översättare: Carl-Johan Lind
Wahlström &Widstrand
Den brittisk-irländska författaren Claire-Louise Bennetts debut, den experimentella romanen Damm som kom ut 2015, gjorde succé bland både läsare och kritiker och hyllades speciellt för sitt exceptionella språk och unika upplägg. Allt det som väckte så stor positiv upp-märksamhet i Damm återkommer med full styrka i Kassa 19, en enastående, egenartat absurd roman om böcker, läsning, skrivande och livets utveckling runt en kärna bestående av litteratur.
Under en lektion i skolan ligger en skrivbok tillhörande den namnlösa kvinnliga berättaren i Kassa 19, förväntansfullt öppen på bänken i klassrummet. Det som står skrivet i häftet längst bak väntar, utan att berättaren egentligen är medveten om det, på att bli läst av någon som förstår sig på litteratur, och så blir det också.
Hennes favoritlärare vågar sig på att läsa den kladdigt nedskrivna texten. Han uppskattar den och hans erkännande hjälper berättaren, en nästan maniskt intresserad ung läsare som visar upp stora likheter med Claire-Louise Bennett själv, till att börja inrikta sig på eget skrivande och på ett liv som nästan helt och hållet inramas av och levs genom litteratur.
Berättaren saknar varken umgänge eller pojkvänner, även om de mestadels är dåliga sådana. Men böcker förblir det viktigaste i berättarens liv och intresset för att läsa och skriva kommer att utveckla sig till ett beroende som stadigt växer under åren. Skrivandet och den ytterst blandade litteratur hon läser, kommer att både skapa ett skydd mot verkligheten och hjälpa henne att utveckla sin världsbild genom att skapa ständigt nya dimensioner att leva i.
Hon läser litteraturvetenskap och filosofi vid universitetet i London och arbetar i Kassa 19 på en lokal supermarket under loven, men skriver under tiden även på en fascinerande, fantasifull text om en hedonist vid namn Tarquinius Superbus, en man som kan befinna sig i vilket tidevarv som helst, och som bor i ett palats förmodligen placerat i Wien eller Venedig. För att verka bildad köper han en dag ett eget bibliotek där böckerna enbart visar sig innehålla tomma sidor.
Tarquinius får rådet att söka efter en enda mening som ska finnas skriven någonstans på en sida i de tusentals böcker han tillskansat sig. Den meningen lär nämligen vara fulländad och innehålla allt man någonsin behöver veta.
Han söker. Men eftersom Tarquinius saknar blick för litteratur så tröttnar han. Han bränner sina böcker på bål och den perfekta meningen går förlorad och med den meningen med livet. Samma sak sker med texten berättaren skrivit. Hennes pojkvän för tillfället ogillar att hon skriver och river sönder manuset, som sedan aldrig återupprättas. Det är kanske onödigt att tillägga att förhållandet med pojkvännen rätt så omedelbart tar slut, men att läsandet och skrivandet intensifieras.
Berättaren översköljer läsaren med boktitlar hon läst, alltifrån Jackie Collins och Sidney Sheldon vidare till, bland otroligt många övriga exempel: Anaïs Nin, Marguerite Duras, Andrew Marvell, Wordsworth, Milton och Dante Alighieri. Liksom de allra flesta verkligt dedikerade litteratur-och- bokälskare är berättaren allätare, men det finns ett par författare som hon dröjer lite extra vid. Den ene är E M Forster, vars Ett rum med utsikt har gjort ett bestående intryck och, allra mest, den nu så gott som bortglömda, författaren av fyra absurda romaner, Ann Quin (f.1936- d.1973), som avslutade sitt liv genom att dränka sig i havet utanför sin hemstad Brighton.
Efter en snabb koll på Ann Quins sparsamma produktion blir det ganska uppenbart för mig varifrån Claire-Louise Bennett först och främst hämtat sin inspiration. Speciellt märkbart blir det här i det fritt flytande språket som tidvis saknar skiljetecken och i böckernas upplägg, som långt ifrån är linjärt, men som ändå leder läsaren framåt och lyckas styra berättelsen i en viss riktning, utan att särskilt mycket händer rent dramaturgiskt.
Att läsa Kassa 19 är en djupt fascinerande upplevelse och när man gett sig in i Bennetts värld ska man helst se till att hålla sig kvar där eftersom det här är en bok som passar bäst för sträckläsning och berättarens enträgna, ibland nästan påträngande ton uppmanar också till detta.
Genom ständiga uppmaningar till läsaren och till sig själv bibehåller berättaren ett nästan hypnotiskt tonläge som upprättas från första raden på första sidan för att sedan med jämna mellanrum återkomma romanen igenom. Antagligen i syfte att förstärka och intensifiera berättarens ibland lite undanglidande minnesbilder och samtidigt rycka tag i läsaren och hålla hens intresse vid liv.
Kassa 19 är en av de få romaner jag läst på länge som går att läsa med enormt stor behållning enbart för språkets skull, men där även den vindlande berättelsen om berättarens liv på sitt eget sätt berör, och där den välskrivna historien om Tarquinius Superbus bidrar med en helt ljuvlig hyllning till fantasin och till litteraturens kraft. Det är en otroligt läsvärd bok.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
