SJUKDOMSSKILDRING. En starkt negativ recension drog igång en våldsam debatt kring Kristina Sandbergs bok ”En ensam plats” (Norstedts), där hon skriver om sin bröstcancer. Men är kritiken egentligen ett eko av det som står i boken? Kring det samtalar filmaren Richard Dinter och Kristina Sandberg i säsongens sista avsnitt av podden ”Dinter utan filter”.
– Jag tycker det är dags att låta Kristina Sandberg själv komma till tals, säger Richard Dinter, som efter att ha läst boken och följt debatten tycker att han ser direkta kopplingar mellan en del kritikerreaktioner och något av det boken handlar om.
Kristina Sandberg instämmer.
– Boken är en form av samtal och kritiken är på flera sätt en spegling av det texten försöker problematisera.
Kritiken och debatten har fått Kristina Sandberg att i efterhand fundera över om hon gick för långt i gestaltandet av den vrede hon kände.
– Djupast handlar texten om min rädsla för att dö. Det som hände var att andra kom till mig i den dödsångesten, och började prata om sina lidanden. Jag orkade inte då, och kände att förstår ni inte att jag inte kan ta det emot det. Jag lyssnar men kan inte vara ömsesidig just, just nu.
– Var det för att du hade den erfarenheten som du förväntades vara en bra samtalspartner, frågar Richard Dinter.
Kristina Sandberg håller med och resonerar vidare kring de känslor hennes sjukdom väckt hos andra.
– Jag blev sjuk när jag var 44 år och fortfarande ganska ung. När man är medelålders har inte döden varit och knackat på hos de flesta, och när det händer väcker det skräck och rädsla. Det är jobbiga känslor som man kan vilja bli av med.
En del i hennes närhet reagerade då med den ilska som återfinns hos en del kritiker.
– Den som blir arg känner sig stark och kraftfull, säger Kristina Sandberg. Det var en del som blev arga på mig då också, och som sa att bröstcancer inte är så farligt. Det är ju något många går igenom. Men ingen av dem som sa det hade själva varit där, utan de levde alla skyddade liv för tillfället.
En annan reaktion hon mötte var de som ville trösta och ge goda råd.
– Jag beskriver hur man blir bemött, men jag anklagar ingen. Jag vill problematisera och berätta.
– Det blir som i boken när kritikerna blir arga, säger Richard Dinter.
– Ja. Sedan fanns det andra som reagerar med att de ville berätta om sitt eget lidande, säger Kristina Sandberg. Det är också en sak som återkommer i recensionerna.
Kristina Sandberg har funderat kring varför debatten kring hur böcker med personligt innehåll kan och bör recenseras kom nu.
– Varför var det ingen som tyckte att man inte kunde bedöma texten som text när Karl-Ove Knausgård började släppa sina romaner, säger hon.
Hon tror själv att en viktig faktor är att det som är maskulint kodat väger tyngre än det kvinnliga.
– Bröstcancer hör ju till det som är kvinnligt.
HÄR hittar du podden.
info@opulens.se
