BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen
Wahlström & Widstrands förlag
I Anna Brynhildsens utmärkta debutroman Alla vill ju hem har den unga Lundastudenten Rebecka knappt någon plats i tillvaron och hennes liv befinner sig i i ett begynnande fritt fall som skildras lika skarpt och inträngande som när en skicklig kirurg skär igenom hud för att nå långt ner till den innersta kärnan. När Rebecka långsamt och plågsamt börjar söka sig fram till sitt sammanhang är igenkänningsfaktorn hög för alla som någon gång känt sig som utbölingar i livet. Anna Brynhildsens prosa känns befriande ordrik och detaljerad i en tid då många satsar på att skriva extremt minimalistiskt, men samtidigt stramas den åt på rätt ställen och Rebeckas ganska hopplösa situation lättas upp av hennes humor och skarpa observationsförmåga. Språket känns uppfriskande ledigt, vackert och trots sin skärpa ofta poetiskt. En fantastiskt bra debut!
Serotonin av Michel Houllebecq
Albert Bonniers förlag
Serotonin av den kontroversielle men just nu enormt populäre franske författaren, Michel Houllebecq, är i det stora hela en briljant, dystopisk och mycket sorglig skildring av västvärldens gradvisa förfall och den ensamma människans vilsenhet. Genom sin gestaltning av den åldrande agronomen Florent-Claude Labroustes desperata resa genom en Fransk landsbygd han knappt känner igen, skildrar Houellebecq samtidigt åldrandets dilemma och den europeiske mannens ofta vacklande syn på sig själv och sin position i ett samhälle där många män fasar för att de kanske snart inte kommer att behövas. Barn går att skaffa på annat sätt än genom samlag, och kvinnorna – som blivit tuffare och mer självständiga – kan för det mesta både ta för sig och försörja sig själva.
Det som provocerar mest i romanen får väl sägas vara den sexualiserade bild av kvinnan som Houellebecq målar upp, eller snarare den bild av kvinnor han anser sitter fastrotade i huvudet på många män. Jag kan dock förlåta Houellebecq för detta eftersom Serotonin först och främst är en roman om en civilisation som är på väg att äta upp sig själv, och om mänsklig sorg och övergivenhet – skriven av en utmärkt stilist som vet exakt när och hur han ska trycka till på samtidens ömma, infekterade punkter.
Klubben av Matilda Gustavsson
Albert Bonniers förlag
När metoouppropet tog fart 2017 gjorde DN-journalisten Matilda Gustavsson sitt livs scoop. Hon lyckades i en serie artiklar avslöja de sexövergrepp som pågått på kulturklubben Forum i Stockholm och där förövaren, fransmannen och mytomanen, Jean-Claude Arnault, hade kontakter som ledde ända in i Svenska Akademien. I Klubben går hon nu in för att fördjupa berättelsen om Jean-Claude, sexövergreppen och krisen inom Svenska Akademien och hon gör det med ökad förmåga att se hela bilden. Historien kommer att innehålla en kvinnokör fylld av nyanserade, men också mycket sorgsna röster. För flera av kvinnorna har övergreppen resulterat i att deras konstnärliga utveckling strypts i sin linda av en man som många sett på som det svenska kulturlivets frälsare. Dramat har dock fler bovar än Jean-Claude, bland annat de personer inom den svenska kultureliten som godtroget accepterat Jean-Claude Arnaults svammel och haft överseende med hans gränslösa, omåttligt sliskiga beteende mot unga kvinnor. Till dessa hör även hans fru, akademiledmoten och poeten Katarina Frostenson, som ihärdigt försvarat Arnault vad han än tagit sig för.
Klubben är en imponerande välskriven bok grundligt researchad och mycket nyanserad med många intressanta trådar som kan följas upp efter att man har slutat läsa. En blivande klassiker i den här genren.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
