Insiktsfullt om ett liv som rämnar

Litteratur.
Emmanuel Carrère. (Foto: Dmitry Rozhkov / Wikimedia Commons)
Emmanuel Carrère är Sverigeaktuell med autofiktiva boken “Yoga”. (Foto: Dmitry Rozhkov / Wikimedia Commons)

AUTOFIKTION. Den självbiografiska boken ”Yoga” av den franske författaren Emmanuel Carrère ”är en påminnelse om hur mycket vi kan betyda för varandra, eller snarare – hur mycket vi helt enkelt måste betyda för varandra,” skriver Robert Myhreld. Det är också en bok om depression och bipolaritet.

Yoga av Emmanuel Carrère
Översättning: Lotta Riad
Pequod Press

Baksidestexten är koncis och kärnfull:

En bok om yoga och depression,
om meditation och terrorism,
om strävan efter helhet och
bipolaritet. Saker som verkar
höra ihop men inte gör det.

Boken är Yoga, författaren fransmannen Emmanuel Carrère och Pequod Press förlaget, som också givit ut tre andra verk av honom. Carrère är flerfaldigt belönad för sitt författarskap och har vid sidan av skrivandet även suttit i regissörsstolen.

I boken beskriver han sig själv som ”en narcissistisk, labil man som är besatt av att bli en stor författare”. Han skriver enligt egen utsago utifrån övertygelsen att böckerna är utrymmen där enbart sanningen har ett existensberättande. Sanningshalten i detta är naturligtvis svår för en utomstående att bedöma, men faktum är att han har gjort sig känd som en framträdande författare inom autofiktionens domäner. Sanning eller ej – Yoga står stabilt på egna ben och han tillstår att han i detta fall har fått förvanska, flytta och stryka för att göra boken både anständig och förståelig.

Året är 2015. Yogan som praktik har länge varit en stor del av Carrères liv och han föresätter sig att skriva en liten introduktionsbok om yoga för nybörjare. Han beger sig till en meditationsretreat där tystnad, timmar av stillasittande meditation och långsamma promenader är vad som fyller dagarna. Det får ett abrupt slut. Fyra dygn in på vistelsen sker terrordådet mot Charlie Hebdbo, varpå han far tillbaka till Paris. Här tar boken en vändning, eller snarare fart.

Efter tio år av harmoni rämnar livet till följd ytterligare omskakande omständigheter. Han hamnar inom slutenvården, diagnosticeras som bipolär och olika typer av medikamenter och ECT (electroconvulsive therapy) testas för att få rätsida på hans mående. Bipolaritet är en kronisk sjukdom som drastiskt ökar risken för att den sjuke ska bära hand på sig själv. Sjukdomen är ofta svårbehandlad, och även vid tämligen effektiv medicinering kan den sjuke drabbas av djupa depressioner och höga måendetoppar där denne utför handlingar som en frisk inte skulle göra. Ofta med ödesdigra konsekvenser. Vad det innebär i praktiken kommer an på vilken typ av bipolär sjukdom personen lider av.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.
PRENUMERERA HÄR!

Det är inte svårt att föreställa sig vad det innebär för någon att vid åldern sextio komma till insikt att man rent kliniskt betraktat är psykiskt sjuk. Med diagnosen som raster försöker han förstå sin livshistoria och sig själv som person. Detta samtidigt som han befinner sig i sjukdomens allra djupaste mörker. Död-i-livet kan möjligtvis beskriva hans tillstånd. Grubblerier över både sina livsval och världens tillstånd lämnar honom inte i och med utskrivningen.

Han reser och vägarna för honom till den grekiska ön Leros och dess flyktingläger. Här blir han av olika anledningar kvar och lär känna pojkar vilka flytt krigshärdar i jakt på att ta sig till det Europa vi alla vet inte lättvindigt släpper in människor. Denna episod visar sig vara ett av tillfällena i boken där fiktion och verklighet medvetet har tvinnats ihop, vilket kanske också är vad som gör detta till bokens tveklösa höjdpunkt.  

Carrère är avgjort är en mycket talangfull författare som skriver klokt, insiktsfullt och självrannsakande. Hans förkärlek för att beskriva barns utseende i ordalag såsom söt, tilldragande och liknande lämnar dock en bitter eftersmak. Det är inte bara onödigt, utan också obehagligt.

Med det sagt är Yoga en mycket livlig och personligt hållen bok som närmast tvingar läsaren att se på sig själv utifrån inifrån. Emmanuel Carrère trodde sig vara allt annat än förankrad i ett poröst sediment, något som plötsligt kunde lösas upp i mörka strömvirvlar. Likväl kom det att ske, men i stället för undergång lärde sig de mörkervana ögonen att de inte behöver sky ljuset. Yoga är en påminnelse om hur mycket vi kan betyda för varandra, eller snarare – hur mycket vi helt enkelt måste betyda för varandra.

Det är det hela.

ANVÄND INTE! Mer än när innehållet kräver det.
ROBERT MYHRELD
robert.myhreld@opulens.se

 

 

Det senaste från Litteratur

0 0kr