LITTERATUR. Det går tveklöst att säga att Ulf Lundell skickligt gestaltar sin tid och att språket fungerar utmärkt som verktyg i skapandet av de stämningar som han vill belysa, skriver Bo Bjelvehammar.
Vardagar 3 av Ulf Lundell
Wahlström & Widstrand
Ulf Lundell är författare, rockmusiker samt bildkonstnär och han har arbetat inom dessa genrer i mer än fyrtio år. Han gör fortfarande turnéer som musikartist och skriver nästan dagligen. Det har blivit minst tjugo böcker, sedan Jack utkom 1976.
Nu fortsätter han med sina dagboksblad från Österlen och Vardagar 3 är, som titeln säger, den tredje dagboksvolymen i en svit som inleddes 2018. Det är inget tunt häfte, nej, det är en tegelsten på 872 sidor. Det är självklart att med det omfånget så blir det partier av upprepning och brist på variation. Men på det stora hela håller Lundell fast vid dynamik och rörelse i berättandet. Det blir som så ofta för författare i 70-årsåldern, ett tillbakablickande, bredvid ett iakttagande av det som finns i omgivningarna.
Det mesta handlar om vardagsverkligheter och -erfarenheter. Det är ofta observationer av fåglar, en sparvhökshona, några svalor som förirrat sig in i ateljén eller skräniga och skräpiga råkor. Ulf Lundell är en naturvän och hans impressioner av naturen skulle jag önska mera av. Och mindre av vilka han tycker illa om i nöjesbranschen och inom politiken. De politiska kommentarerna och analyserna, förbigår jag med tystnad. Jag skulle önska att Ulf Lundell lät bli att skriva om detta. Det tillför, enligt min åsikt, ingenting nytt.
Dagboken, jag kallar den så, är från 2019. Det är det året han får klara sig utan bil, efter att ha åkt fast för en rattfylla. Detta upptar en stor del av boken. Övergången till ett liv med elcykel blir smärtsam. Det spär på skammen, ångern, som blir så uppenbar, när regnen och vindarna ligger på och ökar tristessen och ensamheten.
Vädret ägnas stort intresse, liksom förlusten av kvinnan S. Det är en levande saknad och en omåttlig längtan. Samtidigt inser författaren sina tillkortakommanden och brister. Ulf Lundell har utvecklat sin förmåga att genomskåda sig själv och inse vad det är han har att vänta, att leva utan en kvinna.
Det finns saker som bryter tristessen. Det kan till exempel vara ett besök på vårdcentralen, ett besök hos handläggare på Skatteverket och inom kriminalvården, eller besök av städhjälp och hushållstekniker. Men han lever ett ensamt liv, med sitt skrivande, sitt målande, sin musik och sitt läsande. Det tycks trots allt vara så att musiken är nummer ett i författarens tillvaro.
Det går tveklöst att säga att Ulf Lundell skickligt gestaltar sin tid och att språket fungerar utmärkt som verktyg i skapandet av de stämningar som han vill belysa. En sak till, bör framhållas, nämligen Lundells utvecklade känsla för sitt ursprung och sin klass. Detta är något som leder till konflikter med det konservativa Österlen. Han är ju och förblir i mångas ögon en främmande fågel och en utböling.
bobjelvehammar@opulens.se
