Hamlet versus Amleth, del I

Litteratur

BLODIGT. ”Temat med två bröder och striden om en kvinna har gamla rötter i litteraturen. Kanske är Hamlet den mest omnämnda fiktiva skapelsen, i en stil med starka känslomässiga övertygelser, en ikon om moderniteten, en av Shakespeares mest kända tragedier…”, skriver Omar Pérez Santiago.

En kvinna sa till sin make Anup att hans bror Bata hade försökt få henne i säng med våld. Kvinnans ord väckte Anups vrede som en våldsam storm. Han gjorde sig redo att handla och tog en lans för att döda sin bror.

I min ungdom gav mig det våldsamma i denna berättelse, det äldsta som mänskligheten har bevarat, kalla rysningar.  Det tycktes mig som att detta lidande inom familjen var ett obegripligt och illasinnat misstag, för att uttrycka det på något sätt. Kanske har ni också upplevt att en enkel berättelse kan ge upphov till maximalt adrenalin i huvudet. Jag lovar er att jag sedan dess har undersökt saken med medveten besatthet. Senare greps jag av vetskapen att denna moderna berättelse om blod och hämnd är Historien om Två Bröder och att den paradoxalt nog är den äldsta berättelse mänskligheten har bevarat.  Det är en 3 250 år gammal papyr som bevaras på Brittiska Muséet. Jag berördes ändå mer av att det fruktansvärda våldet mellan bröder och brottet mot kvinnan sedan urminnes tider upprepats i litteraturen, där det är vanligt att bröder skär halsen av varandra.

Sen fick jag veta att en som ingående studerat berättarkonsten, Bruno Bettelheim, hävdar att det finns mer än 700 olika versioner, bland dessa bröderna Grimms version. När jag läste boken Informe de Brodie av den argentinske författaren Borges, lade jag till listan La Intrusa. En fantasivärld, där han med mästerlig hand, skriven i Borges melankoliska och omisskännliga stil (de melankoliska och grymma bröderna Nilsen som delar samma kvinna, Juliana, som de sorgligt offrar och skickar att dela bo med maskarna för att undvika fler ”skador”). Så är det. Temat med två bröder och striden om en kvinna har gamla rötter i litteraturen. Kanske är Hamlet den mest omnämnda fiktiva skapelsen, i en stil med starka känslomässiga övertygelser, en ikon om moderniteten, en av Shakespeares mest kända tragedier: Claudius mördar sin bror Hamlet, Danmarks kung. Sedan gifter sig Claudius med änkan Gertrud och begravningen sammanfaller med giftermålet. Ingen anar att ett mord har begåtts, men kungens son, med samma namn som sin far, får i en uppenbarelse av den döde veta sanningen om sin faders död och väcker dennes törst på familjehämnd.

Du ska veta att ormen som tog din faders liv
idag bär hans krona

Slutligen kommer blod att forsa på Kronborgs slott.

Lagar som man inte själv förstår ledde mig en dag, med bilden av detta forsande blod och min besatthet för temat familjevåld, till Kronborgs slott. Det var en dag i mars för många år sedan, en kall och rå marsdag, som jag och min vän,  poeten Sergio Badilla, gått vilse i en stad som heter Helsingborg. Vi tillhörde då sekten Transterrados Escarchados (i översättning ungefär ”de stelfrusna landsflyktiga”). Vi var två sorgsna chilenska flyktingar, som korsade ett sund, förlorade i kylan.

Som jag sa hade vi tappat bort oss. Sergio hade kärleksångest efter att ha övergivits av en tysk ung kvinna med korta lockar och med ett namn så enkelt som en droppe vatten – Ute – som hade försvunnit ur hans liv. För min del led jag kärlekskval för en svenska vid namn Anna, och vars minne än idag kan väcka mina känslor.

Som ett sätt att få tiden att gå tog vi i Helsingborg en färja och gick i land i Helsingör. Från hamnen gick vi till Kronborgs slott, där Hamlet enligt Shakespeares berättelse mördade sin släkting. Tragedin om Hamlet, Prins av Danmark. skrevs mellan 1599 och 1601 av William Shakespeare.

I slottsrestaurangen beställde vi in ett spanskt vin från La Rioja och några smörgåsar med älgkött. Kanske var det vinet eller den tragiska och melankoliska poesin som fick oss att uppleva fantastiska saker i slottet.

Ett ljus självtändes på vårt bord och inför våra ögon. Vi blev litet rädda och vi var inte de enda. När vi berättade det för uppasserskan förklarade hon att hon var van.

– Ibland ser jag en skugga bakom mig, tillade hon. En flaska föll just då ned från en hylla.

Jag kände plötsligt en kall rysning längs ryggen och en doft av lik.

Historien om de två bröderna och ödets egna lagar har, som ni kan se, fått mig att känna en speciell känslomässig närhet till Shakespeares Hamlet, som om det faktiskt kan spöka.

Att Hamlet uppträder i mitt liv är inte heller något märkligt. Hamlet måste vara den mest citerade av alla verk i litteraturen. Den har givit upphov till otaliga boktitlar av allehanda slag och citeras i många verk, filmer och TV-program, liksom i intervjuer och reportage. Det finns på universitetet i Basel en hel hemsida på Internet med tusentals författare som har nämnt verket.

Kanske vet ni redan att det finns cirka 70 filmversioner av Hamlet. Den första är från år 1900 och huvudrollen innehades av den karismatiska Sarah Bernhardt, Le duel d´Hamlet. Krönikörer påstår att de mest hyllade versionerna hade den engelske skådespelaren Laurence Oliver som huvudrollsinnehavare 1948 och italienaren Franco Zeferilli 1990.  I Chile, mitt älskade och stormiga land med chilipeppar, tomat och lökblandning som inmundigas med sked, uppfördes Hamlet för första gången i december 1824. Luis Ambrosio Morante, en ung skådespelare från Uruguay, fick spela huvudrollen.

Den 26 juli 1602 inregistrerades Shakespeares verk i Grevinnan från Amalfi av John Webster och Så synd att hon är en hora av John Ford.

På äldre dar har min besatthet fått mig att läsa två aktuella verk. Den brittiske författare Ian McEwans bok Nötskalet (2016) där Hamlet återuppstår som ett foster som ännu befinner sig i Gertruds buk. Denne McEwan är burlesk för han framställer farbrodern Claudius som en penis, som skulle ha kunnat skada honom, och vidgar därmed berättelsens freudianska karaktär.  Den amerikanske författaren John Updike har skrivit romanen Gertrud och Claudius (2000), som berättar historien med Gertruds kvinnliga och klarsynta version. Den psykologiska thrillern är ett annat sätt att framställa det intrafamiljära våldet på.

OMAR PÉREZ SANTIAGO

 

 

 

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Gå till Toppen