FAMILJEROMAN. I det stora hela är det här en mycket välskriven, klassisk familjeroman, skriver Elisabeth Brännström, som läst romanen En plats för oss av Fatima Farheen Mirza.
En plats för oss
av Fatima Farheen Mirza
Översättare: Joakim Sundström
Förlag: Forum
En plats för oss av den indisk-amerikanska författaren Fatima Farheen Mirza inleds med ett bröllop. Det är läkaren Hadia som ska gifta sig och äktenskapet är inte arrangerat. Hadia har själv valt sin man, som hon mött på universitet, för att hon älskar honom och hennes muslimska medelklassföräldrar, som för många år sedan invandrat till USA från Indien, har accepterat hennes val mycket på grund av att hon är juvelen i familjens krona. Något som verkligen inte kan sägas om hennes bror, Amal, som efter tre års bortavaro kommer till bröllopet bara för att försvinna igen, då kontakten med hans uppväxt och hans inte särskilt fläckfria förflutna blir alldeles för traumatisk både för honom själv och för hans släkt och grannar.
Under romanens gång fungerar Hadias bröllop som en fast punkt i tiden, dit författaren återvänder från utvikningar tillbaka till familjens långt ifrån friktionsfria historia. Berättelsen får pendla både i tid och mellan personliga perspektiv där de två huvudsakliga berättarrösterna tillhör Amal och Hadia och de två mer underordnade har tilldelats deras föräldrar, den auktoritäre men i grunden rätt så snälle och välmenande Rafiq och den mer diplomatiska, högst älskvärda Layla. Den enda som inte har någon egen röst är mellanbarnet Hoda, som mest hamnar i skuggan av sina två färgstarka syskon: geniet Hadia och den begåvade missbrukaren Amal.
En plats för oss är Fatima Farheen Mirzas debutroman, och den framstår som en ovanligt mogen sådan. Författaren håller skickligt isär tidsperspektiven och de olika berättarrösterna formar tillsammans en helgjuten skildring av en invandrarfamiljs försök att acklimatisera sig i Amerika. Religionen står i fokus; den nya generationen försöker på olika sätt hitta en plats och egna levnadsregler som passar dem och vi får följa dem från barndomen upp till vuxen ålder genom de konfrontationer med föräldrar, förälskelser och med samhället som från de tidiga tonåren styr deras liv.
I det stora hela är det här en mycket välskriven, klassisk familjeroman som mjukt och fint drar in läsaren i ett finmaskigt nät format av huvudpersonernas relationer till varandra och omvärlden. Inte behöver man heller vara muslim för att förstå konflikterna som uppstår runt generationsgränserna. Det enda problemet jag har med boken är de ständigt uppdykande, kursiverade orden och uttrycken på urdu som, trots att de ger en viss krydda åt skildringen, borde översättas så att de läsare som inte förstår språket ändå förstår ordens betydelse i sammanhanget. En liten ordlista eller noter hade känts mycket användbart.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
