OMVÄRDERING. “Bokens främsta styrka är dess empiriska belägg och tematiska genomgång”, menar Vladan Lausevic som läst Ola Innsets idéhistoriska verk om nyliberalismen.
Reninventing Liberalism. The Politics, Philosophy and Economics of Early Neoliberalism (1920-1947)
av Ola Innset
Förlag: Springer
Sedan mitten av 2000-talet har det inte gått ett enda år i svensk debatt utan att begreppet nyliberalism har debatterats i olika medier. Bland de senaste exemplen är diskussionerna i samband med det vetenskapliga projektet Nyliberalism i Norden vid Uppsala Universitet. Debatten har gått så långt att det från vissa håll påståtts att Sverige är ett nyliberalt land.
Begreppet nyliberalism brukar alltså väcka starka känslor och uttalanden i debatten, främst hos vänsterorienterade debattörer. “Nyliberalismens fel” har blivit en sorts generell förklaring till vitt skilda samhällsproblemen, allt från migration och flyktingpolitik till välfärd och ekonomi.
Innsets bok är till att börja med ett idéhistoriskt verk där författaren analyserar hur nyliberalismen uppstod och utvecklades främst under 1930-talet. Boken börjar i det “röda Wien” efter första världskriget, där liberala tänkare som Friedrich Hayek och Ludwig von Mises är verksamma innan man tvingas till exil i samband med nazisternas maktövertagande. Dessa tänkare tillbringar mycket av sin tid med att argumentera emot socialismen, som man anser vara det största hotet emot liberala fri- och rättigheter.
Hayek försöker bland annat övertyga om att ekonomisk centralplanering är en omöjlighet eftersom bara fria individer, samhällen och marknader kan resultera i mer välstånd och individuell frihet. Samtidigt är han medveten om att liberalismen i sig behöver förnyas om fler ska kunna föredra liberalismen framför såväl socialismen som fascismen. Idéer som de liberala tänkarna ansåg som kollektivistiska och totalitära och en avgörande orsak till att flera samtida liberaler ville skapa en ny liberalism för framtiden.
De tidiga nyliberalerna ansåg att både ekonomisk centralplanering liksom avsaknad av en liberal stat skulle leda till en totalitär samhällsutveckling.
En central tes hos Innset är att de tidiga nyliberalerna ville förnya liberalismen genom både kritik riktad mot socialliberalismen och den klassiska ”laissez-faire”- liberalismen. Man var kritisk till att socialliberaler ville använda staten för fler sociala rättigheter samtidigt som man var självkritisk när det gällde tanken att marknaderna skulle vara helt oreglerade och att staten nästan aldrig fick styra individens privata sfär. Detta var enligt Innset ett dubbel-argument där de tidiga nyliberalerna ansåg att både ekonomisk centralplanering liksom avsaknad av en liberal stat skulle leda till en totalitär samhällsutveckling.
Innset menar att många kritiker av nyliberalismen har missförstått saker och ting. De tidiga nyliberalerna var inte mot staten i samma utsträckning som libertarianer eller anarkister utan menade att staten skulle få en ny funktion och karaktär för att främja individualism, konkurrens och ekonomiskt välstånd.
Enligt Innset menade exempelvis Hayek att staten behövs för fritt företagande och en fungerande marknad men att vissa tjänster som sjukvård ändå behöver tillhandahållas av det offentliga. I den nyliberala idévärlden blev staten ansedd som central för att främja öppna, och motverka totalitära, samhällsmodeller. Det är just resonemang kring offentliga institutioner och marknader som är nyliberalismens kärna. Innset menar att nyliberalismen var mycket mer än bara ett ekonomiskt projekt.
Författaren menar vidare att de nyliberala idéerna om marknader och mänskliga rättigheter skulle främja hur hela världen kan utvecklas i liberal riktning med fokus på europeisk och global ekonomisk integration och handel. Här nämns bland annat hur von Mises ansåg att marknader och kapitalismen var exempel på den “mänskliga rationaliteten” i jämförelse med den “farliga rationalismen” som nyliberalerna såg i de socialistiska idéerna att centralplanera samhällsutvecklingen i olika steg med det “klasslösa samhället” som slutmål.
Boken presenterar också de olika tänkarna och initiativtagarna till det liberala nätverket Mont Pelerin society som grundades i Schweiz 1947. Innset menar att den nyliberala rörelsen trots sina inbördes olikheter huvudsakligen var kopplad till Europa, bestod av äldre män och var en högerliberal rörelse. Flera av rörelsens medlemmar, som ekonomen och Nobelpristagaren Milton Friedman och DN:s chefredaktör Herbert Tingsten, kom att få inflytelserika positioner och skapa nya transnationella och globala tankesmedjor.
Överlag utgör boken en mycket intressant läsning för den som är intresserad av politisk ideologi. Boken är trots sitt akademiska språk relativt lättläst. Förhoppningsvis kommer boken ge mer kunskap kring nyliberalismen, oavsett om man gillar idébygget eller ej.
vladan.lausevic@opulens.se
