SJÄLVBIOGRAFISKT. Rebecca Solnits självbiografiska essä ställer vissa krav på läsaren, men den är väl värd flera omläsningar, skriver Elisabeth Brännström.
Hågkomster av min icke-existens av Rebecca Solnit
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Daidalos
När jag var barn brukade jag gå med min familj till Gröna Lund på första maj. En av huvudattraktionerna var Lustiga Huset där man kunde röra sig över golv som ständigt vek undan, åka flygande mattan på vägen ut och se på sig själv i speglar där spegelbilden förvanskades. Man fick ett nytt jag för varje spegel i form av ett antal fysiska metamorfoser och deformationer inom loppet av några minuter. Jag var aldrig bekväm med de svajande golven eller de gravt förvridna spegelbilderna, de gav mig alltid en känsla av att inte veta vem jag var eller vart jag var på väg. Hela platsen kändes osäker och jag var tacksam när jag kunde ta flygande mattan ut i verkligheten.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
