LYRIK. ”Emily Brontës dikter i Isabella Nilssons tolkningar är verkligen läsvärda. Detta är poesi som är guld värd!” Det skriver Lis Lovén som med stor behållning läst översättningsurvalet ”Min själ är inte vek”.
Min själ är inte vek. Dikter i urval. av Emily Brontë
Översättning: Isabella Nilsson.
Förord: Josefin de Gregorio
Ellerströms
Den brittiska författaren Emily Brontë (1818–1848) är sannolikt mest känd för sin roman ”Svindlande höjder” (Wuthering Heights) men var också en framstående poet, vilket kanske är mindre känt bland svenska läsare. Nu föreligger emellertid ett urval av hennes dikter i svensk översättning av Isabella Nilsson och med förord av Josefin de Gregorio.
Vårt utbildningssystem lär oss inte att utveckla vår kreativitet men att arbeta sig genom en riktigt bra dikt ger ofta utmärkta ingångar till det undermedvetnas kreativa domäner. Och Emily Brontë är just en sådan poet. Hon äger djup, är tankeväckande och mångsidigt begåvad. Emily Brontës dikter i urvalet ”Min själ är inte vek” inspirerar kort sagt till kreativ introspektion.
Emily Brontës dikter är dessutom ett tidlöst bevis på att ett ensligt liv på en dyster hed kan väcka något och förmå en individ att vända sig inåt för att sedan skapa mästerverk. Och det slår det mig att många potentiellt kreativa unga människor i dagens samhälle kanske blir överstimulerade av medievärlden och därför sällan hittar till det inre meditativa lugn som är grunden för ett konstnärskap med djupdimensioner.
Översättaren Isabella Nilsson kan sitt hantverk, det märks. Det är fråga om det slags översättning där det brittisk-engelska skapar ett förbund med en svensk diktart. Det är så här dikttolkningar ska kännas och se ut! Nilssons översättargärning gör Emily Brontës rim rättvisa och det hela fungerar verkligen fint i svensk språkdräkt.
Jag ska citera en dikt som lånat sina ord till boktiteln:
Min själ är inte vek!
Ingen vacklare i timlighetens sfär
Himlen helgar lejonhjärtats lek
och tron tar vid när benen inte bär
Herre, du som verkar i mitt bröst –
Allsmakt, som betvingar rädslans nej –
Livets ande talar med din röst,
själv en gud, gudomliggjord av dig
Fåfänga är massans nya bud,
ett opium för flyktighetens folk
Motto utan måtta, bara ljud,
som vågors skum, som visset gräs, som smolk
Sånt ruckar inte ståndaktigas tro,
förankrad i din klippas fasta grund
Din odödliga frid ger själen ro,
ett stadigt grepp i stormens bittra stund
Din ande blåser liv i evig tid
med omslutande kärlek utan slut
Den genomsyrar allt, oändligt vid –
den skapar, löser upp och löser ut
Om jord och sol och måne inte var,
om världens varje hjärta slutat slå
och endast du, vår Skapare, fanns kvar –
Så vore allting till i dig ändå
Dödens tomma ökenlika sus
kan inte grodda minsta lilla frö
Ty du är livet själv och livets ljus
och vad du är kan aldrig nånsin dö
Det är min övertygelse att all god verskonst skapar associationer, mellan högt och lågt, just för att stor poesi värd namnet äger dessa enorma dimensioner. Emily Brontës dikter i Isabella Nilssons tolkningar är verkligen läsvärda. Detta är poesi som är guld värd!
info@opulens.se
