Bra biografi över en stor artist

Litteratur
Jan Malmborg med skulptur föreställande Olle Adolphson. Copyright/fotograf: Fredrik Hjerling. Skulptur: Olle Seglert

BIOGRAFI. Jan Malmborg har på flera sätt gjort ett gediget arbete, skriver Bo Bjelvehammar som läst en aktuell biografi över Olle Adolphson.

 

Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Albert Bonniers förlag

Den svenska visskatten är en guldgruva. Ständigt vaskas det fram nya tolkningar och nya överväganden. Namn som Carl-Michael Bellman och Evert Taube är självklara namn på svenska visans himmel, men för mig är också Olle Adolphson, en som med självklarhet för alltid finns i visans elitserie.

Olle Adolphson uppmärksammas ständigt. Några uttolkare är till exempel Eldkvarn, Cajsa–Stina Åkerström och Peter Le Marc. Nu finns det dessutom en stor biografi över den mångsidige sångaren och visdiktaren. Den är skriven av journalisten Jan Malmborg.

Olle Adolphson debuterade på 50-talet, och blev under både 60- och 70-talet en av de tongivande kulturpersonligheterna. Han kommenterade flitigt samhällsfrågor, men skrev också underbara ballader och kärleksvisor. Det finns en stor mänsklig närvaro i hans texter, en omtanke om de små människorna och deras tillkortakommanden. Han var både lyhörd för förändringar och iakttog, med iver, de små förskjutningar som ständigt sker under årstider och på de platser, där man vistas.

Det framgår av boken att Olle Adolphson inom sig bar på en rastlöshet. Ständigt rör han sig mellan olika platser, gärna reser han till Österlen, liksom till Spanien. Han verkar ständigt arbeta och förkovra sig, som konstnär och människa. Därtill har han stor svaghet för starka drycker och vackra kvinnor och älskar att umgås och träffa likasinnade, som Lars Forssell, Stig Claesson, Sven-Bertil Taube och Beppe Wolgers, alla kulturpersonligheter.

Främst handlar hans skapande om visor som ”Siv och Gunne” eller ”Trubbel”. Förresten är trubbel är ett passande man på hela hans liv med både trassel och små och stora bekymmer. För mig blir det en överraskning att han bortom den sångpoetiska grundfasaden, kunde uppvisa en storhet både som poet och målare. Dessutom framstår han som en lysande prosastilist. Det skulle jag önska en särskild bok om.

Under lång tid bodde Olle Adolphson på Österlen. Om du vill besöka hans grav, så finns den på den otroligt vackra kyrkogården i Ravlunda, där gravsättning ägde rum den 16 april 2004. Han ligger bara några meter från Piratens grav.

Jan Malmborg har på flera sätt gjort ett gediget arbete. Biografin omfattar nästan femhundra sidor. Dessutom är han noggrann och omsorgsfull i sitt arbete. Grundbyggnaden är ett hundratal intervjuer, av syskon, barn, hustrur, barndomsvänner och kollegor. Detta källmaterial gör att vi kommer nära personen och människan Olle. En man som under lång tid levde i skuggan av sin egocentriske far Edvin, men samtidigt fick ett generöst stöd från en viss Evert Taube.

Sammanfattningsvis vill jag säga att Jan Malmborgs bok är riktigt bra.

BO BJELVEHAMMAR

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

En ständig resa

ESSÄ. ”I dagarna har ju författaren Ida Therén givit röst åt Henry