GENIKULT. I alla tider har galenskapen varit en del av samhället, skriver Robert Myhreld och reflekterar över föreställningen om det galna geniet.
Föreställningen om det galna geniet är ju galen. Det finns helt säkert många konstnärer och andra kulturmakare som varit spritt språngande galna. Å andra sidan finns det många skapare som varit vid hyfsat sunda vätskor och kunnat sköta sina skaparuppgifter med goda resultat. Galenskap är galenskap och behöver inte betyda mer än mänskligt lidande.
Jag är bara en vanlig bipolär galning bland andra och medicineras till och med av den anledningen. Medicineringen gör att jag knappt är galen. Tänk om jag inte ens är knappt det? Vem är jag då? Hur som helst: jag krystades ut till jordelivet med en äkta knut. Redan då insåg jag att livet inte verkade vara den värsta feta grejen. Jag funderade på att rymma, men gav det hela en chans. Med tiden visade det sig att jag förärats högst mediokra själsförmågor och det känns mycket bra. Att så att säga vara någon verkar vara fruktansvärt. Förväntningarna följer obarmhärtigt på det och förväntningar är som alla vet fängelser.
Nå. Jag förmår endast tänka i kortare meningar och anar jag att det ligger något av värde och lurar kastar jag mig över datorn. Inget tangentbord – ingen tankeverksamhet. Finns inte den möjligheten förvandlas hjärnan till gegga och jag förblir tyst för resten av dagen. Förmågan att endast genom skrift kunna komma med något av värde, att utan bläcket endast förmå mig att trycka ur mig de mest basala ljud som min fru får översätta, är min lott i livet. Men! Helt illa är det inte. Jag skriver samt ritar, klipper och klistrar i MS Paint. Där har ni nu bilden av en galning utan genialitet.
I alla tider har galenskapen varit en del av samhället. Oräkneliga har man kastat till grisarna redan vid födseln. Ibland även tidigare än så för att göra galt och sugga och kultingar extra glada. Vissa har fått agera åtel vid björnjakten. Min bror gick exempelvis det ödet till mötes. Andra har slängts ned i jordhålor, vissa har spärrats in i stora sjukhuskomplex, och några har i egenskap av härskare suttit uppå hästryggen och manat sina mannar in i döden. Gott mit uns, saatana.
Många är långt ifrån de människor som förmår att tänka fram en bok och förmedla den till omvärlden under ett samtal. De allra flesta är galna och ingenting mer med det. Det är som det där. Sen finns det galningar som målar en cocker spaniel och blir kända för all evighet, amen.
info@opulens.se
