JAPANSKT I PARIS. Med en fascinerande utställning av japanska konstverk sprungna ur hantverkstradition kröns förra årets Japansatsning i den franska huvudstaden. Vår utsända i Paris, Anne Edelstam är imponerad av en konst som skänker harmoni i en stad som sedan en tid skakas av oroligheter.
Fendre l’air – Art du bambou au Japon
Musée de Quai Branly, Paris
Utställningen står till den 7 april
Fendre l’air eller, på svenska, Klyva luften heter en konstnärligt unik utställning på Musée de Quai Branly i Paris. Det etnografiska museet Quai Branly ligger ett stenkast ifrån Eiffeltornet, vid floden Seine. Museet, med sina afrikanska, oceaniska, asiatiska och indian-amerikanska samlingar, invigdes av före detta president Chirac 2006. Jean Nouvel, känd arkitekt, ritade den imponerande byggnaden. Jag steg in i en trädgård i asiatisk stil med små gångar, buskar och vrår, med höga bambuplantor, intill den första växtväggen som virvlar sig meterhögt upp. Barnen älskar detta museum för det är som en labyrint och väl inne i byggnaden slingrar sig, likt en boaorm, en lång ockra-färgad gång upp till entrén. Där möts stora som små besökare av färgsprakande indianfjädrar, schamandräkter, trummor, jättestatyer, träsniderier med mera. Längs med de ormlika gångarna kan man sätta sig ner en stund och se på en dokumentär från olika exotiska delar av världen.
Men jag var inställd denna kalla vinterdag på att drömma mig bort bland de japanska korgarbetena. Ur hantverkstradition utvecklades dessa till att bli veritabla konstverk med inget annat syfte än att vara ytterst vackra. Estetik är en del av den japanska kulturen sedan urminnes tider. Till och med en sprucken vas i Japan lagas med guld för ”det är när något brister som skönheten tränger igenom och det bör visas upp”. Vi skulle säga att det är när hjärtat brister som ödmjukheten och kärleken växer fram, för ett fruset hjärta föder ingen ömhet. Kanske det är samma sak för hantverkaren som skapar sina verk genom att lägga hela sin själ i sitt arbete? I vår släng- och skräpkultur glömmer vi ofta bort värdet av ett gediget hantverk. Men denna unika utställning erbjuder så mycket mer än hantverk: den berättar historien om hur korgarbete utvecklades till att bli skulptur.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Bambukorgarna är intimt sammanflätade med den medeltida ankomsten av te från Kina och buddhismens spridning. Bambu för tankarna till ”tomhetens frigörelse” i enlighet med buddhistisk lära. Men det är i och med Meiji-epoken (1868-1912) och teceremonins höjdpunkt konstnärer som Iizuka Rokansai och Hayakawa Shokosai blåste nytt liv i korgarbetet. Teceremonierna — vilka var väldigt sofistikerade och traditionsbundna — innebar även finurliga blomsteruppsättningar, Ikebana, och det var som vaser dessa mästerverk användes. De blev så pass uppskattade att de blev till samlarobjekt, utställningar ordnades och mästare utbildade sedan sina elever — ofta gick hantverket i arv från far till son. ”Bambusläkter” utvecklades, vissa blev mer kända än andra.
Utöver korgarbetena visas även filmer om de samtida konstnärerna och deras arbeten. Jag lärde mig hur de nutida konstnärerna har vidareutvecklat konsten med hjälp av datorer och de kan numera göra de mest otroliga skulpturer, vissa av vilka visas på Quai Branly-museet.
Denna utställning avslutade det spännande Japan-året 2018 i Paris. Det har varit en resa till ett land och en kultur som går i estetikens tecken och en skön avkoppling från den anarki vi upplever varje lördag sedan i höstas, med sönderslagna affärer, brända bilar, vandalisering och vansinnigt våld. Och utställningen fortsätter även en bit in på 2019, till den 7 april, närmare bestämt.
info@opulens.se
