Amnesty International: 60 år av aktivism

Global.
Fotograf: Mortaza Shahed. Redigerat av Opulens

Mänskliga rättigheter. Amnesty International – en av världens mest kända människorättsorganisationer – fyller 60 år. Men organisationen har inga planer på att pensionera sig. Tomas Nordberg tecknar ett porträtt av en pigg åldring som gått igenom både ett och annat, men som fortfarande står längst fram på barrikaderna.

Artikeln publicerades från början av Tomas Nordberg via Global Bar Magazine. 

Den brittiske advokaten Peter Benenson lanserade den 28 maj 1961 en vädjan å världens samvetsfångars vägnar. Denna handling var det första steget i bildandet av Amnesty International. Peter Benenson var inspirerad av det första Världsflyktingsåret som hade lett till att lägren för internflyktingar i Europa hade tömts. Han resonerade att något liknande borde kunde göras för koncentrationslägerfångar.

Tillsammans med några likasinnade intellektuella och advokater skapade han en kampanj med titeln ”Världens samvetsfångar”. Fröet var sått. Över tusen personer gick på kort tid med i Amnesty. Tajmingen var utmärkt: Krustjov, Kennedy och Johannes XXIII hade öppnat fönstret en aning för initiativ när det gällde de mänskliga rättigheterna.

Benenson och hans medskapare introducerade termen ”samvetsfångar” och organiserade Amnesty i grupper. Begreppet samvetsfånge avser personer som spärrats in på grund av sin åsikt, ras, hudfärg, religion, språk, etnicitet, sexuella läggning, eller tro, under förutsättning att de inte använt eller förespråkat våld. Benenson och de andra uttryckte oro över bland annat apartheidregimen i Sydafrika, återinförandet av dödsstraffet för politiska brott i Sovjetunionen och åsidosättandet av civila fri- och rättigheter på Kuba.

På 1970-talet såg Amnestys Londonsekretariat till att Amnesty blev en organisation att räkna med. Man följde situationen i dussintals länder och låg på makthavarna. Som påtryckargrupp och gräsrotsrörelse fokuserade Amnesty främst på Nordamerika och Västeuropa, men man engagerade sig exempelvis i dissidenten Andrej Sacharovs öde och i militärkuppen i Chile. Kampanjerna mot tortyr var de mest omtalade. På 1980-talet väckte galorna och turnéerna för mänskliga rättigheter med populära artister stor uppmärksamhet. 

Här i Sverige ledde Augusto Pinochets militärkupp i Chile 1973 till att tusentals personer gick med i Amnesty Sverige. Amnesty har successivt utvidgat sitt mandat till att gälla bland annat tortyr, kärnvapennedrustning, vapenhandel, diskrimineringsfrågor, klimatkrisen och urfolks rättigheter.

Amnestys grundprinciper är hämtade från FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Organisationens idé har från början varit att använda sig av brevkampanjer för att få politiska fångar frisläppta. Amnestys medlemmar engagerar sig i aktioner såsom att skicka brev direkt till fångar och deras familjer samt erbjuda stöd till närstående. Amnesty överklagar också beslut till relevanta myndigheter. Undersökningar och redogörelser för påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter ingår som centrala inslag i organisationens arbete. 


Arbete mot dödsstraff

Thomas Hammarberg, som tog emot Nobels fredspris för Amnesty International 1977 är Sveriges hittills enda generalsekreterare för världsorganisationen: 

–Amnestys grupper i till exempel Sverige tilldelades till exempel tre fall, personer som satts i fängelse eller just arresterats. Uppgiften var att få loss dessa fångar. Grupperna samlade in fakta, kontaktade advokater och andra som kände till fallet, till exempel anhöriga eller en lokal organisation, berättar Thomas Hammarberg.

– Amnesty och andra organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter spelar en enormt stor roll för att stärka de mänskliga rättigheterna. Amnesty arbetar med att påverka makthavare, regeringar och stater för att förhindra kränkningar av mänskliga rättigheter, straffa dem som kränker rättigheterna och att skapa lagar som skyddar länders invånare mot kränkningar. En grundsten i Amnestys arbete är de utredningar vi gör. Metoden att bygga påverkansinsatser på en faktabas gäller för oss fortfarande och har blivit en viktig metod för många civilsamhällesaktörer. 

Thomas Hammarberg utvecklar resonemanget kring organisationens betydelse och dess insatser under de 60 år som har gått sedan dess tillblivelse: 

– Amnesty är fortfarande en viktig aktör för rättvisa och mänskliga rättigheter. Organisationen har utvecklats från att i huvudsak bestå av europeiska grupper till att nu definitivt vara en internationell rörelse. Dess mandat har utvidgats från att vara strikt inriktat på frigivning av åsiktsfångar och mot tortyr och dödsstraffet, till att verka för många fler aspekter av mänskliga rättigheter.

På samma fråga svarar Ami Hedenborg: 

– Från början arbetade ju Amnesty enkom med yttrandefriheten och åsiktsfriheten, nu arbetar vi med alla de mänskliga rättigheterna och deras odelbarhet är mer självklar i dag. Några konkreta framgångar som Amnestys envisa påverkansarbete bidragit till är bildandet av den internationella brottmålsdomstolen (ICC), FN:s konventionen mot tortyr, att samkönade äktenskap nu är en realitet i länder som Irland och Taiwan samt att över hälften av alla världens länder helt har avskaffat dödsstraffet. 


Nobels Fredspris

1977 fick Amnesty Nobels fredspris med motiveringen för att ha ”bidragit till att säkra en grund för frihet och rättvisa och därmed också för fred i världen”. På frågan hur det kom sig svarar Tomas Hammarberg:

– Jag tror Nobelkommittén ville belöna och uppmuntra det frivilliga arbetet för mänskliga rättigheter och markera att det fanns ett tydligt samband mellan detta och fredsarbetet. Andrej Sacharov hade fått priset några år innan på liknande meriter. Nu handlade det också om att uppmärksamma värdet av en folkrörelse på samma område. 

Amnestys arbete mot dödsstraff påbörjades i mitten av 1970-talet då bara sexton länder hade infört förbudet.  Idag är det 108 länder. År 1991 beslöt Amnesty efter många års debatt att adoptera homosexuella som samvetsfångar. Under 1990-talet kampanjade organisationen för att en internationell brottmålsdomstol skulle inrättas. 1998 antogs Romstadgan och ICC inrättades 2002 med hemvist i Haag. ICC lagför folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.


Kontroverser och felsteg

Amnestys förslag att avkriminalisera prostitution för sju år sedan rönte stort motstånd. Enligt Amnesty är avkriminalisering den mest effektiva metoden för att säkerställa att de prostituerades mänskliga rättigheter respekteras. – Prostitution är inte en mänsklig rättighet, men sexarbetare har mänskliga rättigheter till trygghet och vård, och till att inte tvingas till trafficking vilket är är det vi försöker komma åt med den här policyn. Vårt fokus är att ge sexarbetare en trygg arbetssituation, att stärka dem och se till att de kan utnyttja sina rättigheter, säger Gauri Van Gulik på Amnesty International och fortsätter:  – Vi tror inte på att straffa dem som har tvingats till sexarbete genom att kriminalisera det och ta ifrån dem rättigheter. 

Amnesty Sverige röstade nej till förslaget 2015. Den dåvarande generalsekreteraren Anna Lindenfors sa då att: 

– Vi tar avstånd från kravet på en universell avkriminalisering av alla delar av prostitution, även när det gäller sexköp eller av de aktiviteter som möjliggör sexköp.


Kontrovers kring Navalnyj

I februari 2021 tog Amnesty International ett beslut att Aleksej Navalnyj inte längre skulle klassificeras som ”samvetsfånge”. Beslutet grundades på de uttalanden han gjorde under 2007 och 2008 och som man ansåg kunde ses som hatpropaganda. Den 10:e maj meddelade Amnesty att man har återställt Navalnyjs status som samvetsfånge och bad om ursäkt. 

– Då beslutet fattades att frånta Navalnyj den här titeln insåg man inte på vilket sätt ryska regeringen skulle utnyttja det hela, vilket säkert var naivt. Navalnyjs välbefinnande är viktigare än vårt val att strikt tolka våra egna regler, säger Frank Johansson, verksamhetsledare för Amnesty i Finland.

Jag frågar Thomas Hammarberg  hur han ser på Amnestys beslut att sluta benämna Aleksej Navalnyj som en samvetsfånge. – Jag tycker det var ett misstag. Det begrepp som myntades tidigare om att personer som fängslats för sina åsikters skull (utan att ha brukat våld) var aldrig tänkt att användas som en moralisk bedömning eller som grund får någon gradering av olika fall som Amnesty tar upp. Det olyckliga beslutet påminde mig om debatten för många år sedan om huruvida Nelson Mandela var en fånge vars frigivning Amnesty kunde kräva. Navalnyjs fall ligger självfallet inom Amnestys uppdrag. 

60 år har gått och Amnesty har fortfarande en enorm betydelse för arbetet för mänskliga rättigheter i världen. Den internationella organisationen räds inte myndigheter och står fortfarande upp för sitt oberoende.  Ett aktuellt exempel är massakern i den etiopiska Tigray-provinsen den 28 november förra året då hundratals oskyldiga miste livet. – I dessa tider är organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter särskilt viktiga. Problemet är förstås att alltför många regimer ignorerar eller gör allt för att stoppa vårt arbete. Så var situationen då –och så är den än idag, konstaterar Thomas Hammarberg. 

 

Opulens Facebook

Follow Opulens Global on Facebook HERE!


Viktiga årtal i Amnesty Internationals historia

  • År 1962 sände Amnesty en advokat för att observera Nelson Mandelas rättegång i Sydafrika. Nelson Mandela skrev att “hans blotta närvaro, och hjälpen han gav, var en enorm inspirationskälla och uppmuntran för oss.”

 

  • 1973 utfärdar Amnesty sin första fullständiga nödaktion och uppmuntrar allmänheten att agera på uppdrag av Luiz Basilio Rossi, en brasiliansk professor som arresterats av politiska skäl. Luiz fortsatte med att tillskriva populärt stöd för dessa vädjanden för att ha förbättrat hans situation: ”Jag visste att mitt fall hade blivit offentligt, jag visste att de inte längre kunde döda mig. Då minskade trycket på mig och förhållandena förbättrades. ” Sedan dess har Amnesty-anhängare över hela världen bedrivit kampanjer för tusentals individer, familjer och samhällen. I ungefär en tredjedel av dessa fall resulterar det i positiv förändring och även när det inte gör det stärker det de berörda mentalt och erbjuder hopp.

 

  • På 1970-talet går Chiles nya regim under general Augusto Pinochet med på att erkänna ett trepersonsuppdrag från Amnesty International för att undersöka anklagelser om massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Mer än 20 år senare är Amnesty International part i rättsliga förfaranden som leder till Pinochets arrestering i Storbritannien för brott begångna i Chile. 1979 publicerar Amnesty International en lista över 2665 fall av personer som man känner för att ha ”försvunnit” i Argentina efter militärkuppen av Jorge Rafael Videlas i ett försök att hjälpa deras vänner och familjer att hålla de ansvariga till svars. Under samma årtionde vinner Amnesty International Nobels fredspris för ”att ha bidragit till att lägga grunden för frihet, för rättvisa och därmed också för fred i världen” – en anmärkningsvärd hyllning till Amnestys anhängares hårda arbete och beslutsamhet över hela värld.

 

  • När Amnesty och dess anhängare inledde kampen mot dödsstraffet 1977 hade endast 16 länder avskaffat dödsstraffet. Idag har antalet stigit till 108 – mer än hälften av världens länder. Sedan 2011 har länder som Benin, Tchad, Kongo, Fiji, Guinea, Lettland, Madagaskar, Mongoliet, Nauru, Surinam alla avskaffat dödsstraff för alla brott. Amnestys framgång har drivits av övertygelsen att rätten till liv är helig. MR-organisationens har lovat att, med allmänhetens hjälp, inte stanna förrän hela världen blir av med detta ultimata grymma, omänskliga och förnedrande straff för gott.

 

  • 1984, efter outtröttligt kampanjande från Amnesty-anhängare, antog FN:s generalförsamling Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Som ett resultat är nu länder enligt internationell lag skyldiga att vidta effektiva åtgärder för att förhindra tortyr i territorier som de kontrollerar och är förbjudna att överföra människor till något land där det finns anledning att tro att de kommer att torteras.

 

  • På 1990-talet rapporterar Amnesty International om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kuwait efter den irakiska invasionen, vilket skapar rubriker över hela världen. Amnesty inleder också en åtgärd mot tortyr och utomrättsliga avrättningar i Brasilien och får en omedelbar reaktion från president Fernando Collor, som säger ”Vi kan inte och kommer inte att bli ett land som återigen citeras som våldsamt.” Amnesty International uppmärksammar också situationen för 300 000 barnsoldater och samarbetar med fem andra internationella icke-statliga organisationer i lanserandet av Koalitionen för att stoppa användningen av barnsoldater eller the Coalition to Stop the Use of Child Soldiers.

 

  • År 2002 banar äntligen ett långvarigt tryck från Amnesty-anhängare vägen för inrättandet av en Internationell brottmålsdomstol (ICC) för att utreda och lagföra dem, inklusive politiker och ledare för väpnade grupper, som rimligen misstänks för att ha begått brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser och aggressionsbrott.

 

  • Efter 20 års påtryckningar från Amnesty-anhängare och andra träder det globala vapenhandelsfördraget (Arms Trade Treaty, ATT) i kraft 2014, en betydande seger för mänskligheten. Fördraget är utformat för att stoppa det oansvariga flödet av vapen som orsakar miljontals människors död och eldar på konflikter och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Denna enorma vinst hade inte varit möjlig utan det fantastiska stödet från Amnestys givare, medlemmar och aktivister.

 

  • 2010- och 2020-talet präglas av ett ständigt växande antal segrar för mänskliga rättigheter-när aktivister intensifierar sina krav på förändring. Under 2010 samarbetar Amnesty International till exempel med dongria kondh, en ursprungsbefolkning i Orissa, Indien, för att förhindra att gruvföretaget Vedanta avhyser dem från deras traditionella land. Efter dessa ansträngningar avvisar den indiska regeringen planer på ett gruvprojekt på deras mark.’

 

  • År 2013 upphävde Papua Nya Guinea den kontroversiella trolldomslagen, som tillät minskade straff för mord i fall där en anklagelse om trolldom gjordes mot offret. Detta markerade ett genombrott i kampen för att få slut på våld mot kvinnor i ett land där anklagelser om trolldom ofta har använts som en ursäkt för att slå, döda och tortera kvinnor. Ytterligare goda nyheter kom när ”the Family Protection Act” (om våld i hemmet) antogs samma år.

 

  • 2015, efter år av påtryckningar från Amnesty och dess anhängare, meddelar Shells nigerianska dotterbolag en uppgörelse på 55 miljoner pund till 15 600 bönder och fiskare i Bodo, Nigeria, vars liv förstördes av två stora oljeutsläpp från Shell 2008. Det banar väg för framtida åtgärder från andra nigerianska samhällen som har burit den värsta stöten av företagets vårdslöshet. År 2021 beslutar Storbritanniens högsta domstol att två andra samhällen i Niger Deltat som drabbats av år av utsläpp kan stämma oljegiganten i en brittisk domstol.

 

  • 2015 antog FN starkare regler för human behandling av fångar, efter påtryckningar från en koalition av icke-statliga organisationer inklusive Amnesty International. De reviderade reglerna respekterar fångarnas mänskliga rättigheter mer fullt med fokus på rehabilitering, skydd mot tortyr, bättre tillgång till hälso- och sjukvård samt begränsar användningen av straffdisciplin, inklusive isoleringscell.

 

  • 2015 blev Irland det första landet i världen som införde fullständig jämlikhet mellan civila äktenskap genom en populär omröstning. ”Detta beslut skickar ett meddelande till HBTI-människor överallt att de, deras relationer och deras familjer spelar roll”, säger Amnesty Irlands verkställande direktör, Colm O’Gorman. År 2019 blir Taiwan först i Asien med att legalisera samkönade äktenskap, efter oavbrutet kampanjande i frågan.

 

  • I en prejudicerande dom för internationell rättvisa döms den tidigare presidenten för Tchad Hissène Habré till livstids fängelse den 30 maj 2016 för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och tortyr begånget i Tchad mellan 1982 och 1990. Åklagaren förlitar sig på Amnesty-rapporter från 1980-talet, samt expertutlåtanden från en tidigare Amnesty-anställd, som bevis.

 

  • Samma år släpps Albert Woodfox slutligen från fängelset i USA efter årtionden av påtryckningar från Amnesty-anhängare. Han hade tillbringat 43 år och tio månader i isolering i ett statligt fängelse i Louisiana vilket tros vara den längsta tid som någon har överlevt ensam i USA. ”Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att få brev från människor runt om i världen”, säger Albert. ”Det gav mig en känsla av värde. Det gav mig styrka och övertygade mig om att det jag gjorde var rätt.”

 

  • Teodora del Carmen Vasquez släpps 2018 från fängelse efter att ha tillbringat ett decennium bakom galler i El Salvador efter att ha fått en dödfödelse, vilket ledde till att hon anklagades och dömdes för abort, en olaglig handling i landet. Hon släpptes när en domstol reducerade sitt skandalösa fängelsestraff på 30 år. Amnesty-anhängare hade kämpat för Teodoras frihet sedan 2015 med allt från framställningar till protester.

 

  • År 2018 upphäver en folkomröstning i Irland det konstitutionella förbudet mot aborter. Detta markerar en enorm seger för kvinnors rättigheter och kom till som en följd av år av dedikerad aktivism, inklusive av Amnesty International. År 2020 legaliserar Argentina äntligen abort, en triumf för kvinnorättsrörelsen och Amnesty-anhängare som har kämpat för detta i årtionden. Det fungerar som en inspiration för andra länder i regionen och runt om i världen att gå mot att erbjuda tillgång till säker, laglig abort.

 

  • År 2018 konstaterar en brittisk dom att underrättelsetjänsternas användning av privat bulkkommunikation utgjorde ett brott mot mänskliga rättigheter. Detta är första gången i sin 15-åriga historia som Investigatory Powers Tribunal (IPT) har utfärdat ett rättsligt avgörande gentemot en underrättelsetjänst. Denna dom, som är en milstolpe, visar att delning av massövervakning i en sådan industriell skala är olaglig och en kränkning av vår rätt till privatliv och till yttrandefrihet.

 

  • År 2019 upphäver Sierra Leone förbudet mot gravida flickor att få tillgång till utbildning efter att det har visat sig vara diskriminerande. Amnesty hade ingripit i ärendet och använt egen forskning i frågan samt relevant internationell rätt. Beslutet skickade en stark signal till andra afrikanska länder som antingen redan har eller överväger att införa sådana förbud.

 

  • Under 2018/20 genomförs lagändringar i Danmark, Sverige och Grekland som äntligen erkänner att sex utan samtycke är våldtäkt. Detta följer år av kampanjer av kvinnorättsgrupper och grupper av överlevande, och Amnestys Låt oss prata om Ja-kampanjen. Spanien tillkännager också ett lagförslag om att definiera våldtäkt som sex utan samtycke, i linje med internationella människorättsstandarder.
Tomas Nordberg
TOMAS NORDBERG
info@opulens.se

 

Vladan Lausevic är stockholmare och aktiv som skribent, liberal debattör och aktivist med intresse för såväl mjuka som hårda politiska frågor. I bagaget har en examen i historia och Europastudier. Vladans motto: “Jag har ingen identitet, jag har bara identiteter”.

Det senaste från Global

The parrot

I live in a cage, and I have lived in it for
0 0kr