Pekfingervalsen i ett konfliktnormativt samhälle
POLARISERING. Att beklaga konflikträdsla är att samtidigt gömma och göra sig blind för konfliktnjutning, skriver Ladislaus Horatius.
Förorten finns inte
OSYNLIGGJORDA. “Jag hoppade på soffan och ropade, där är grillen vi brukar äta på, den där vägen går jag till skolan. Nyheten om ännu ett värdetransportrån gick mig rakt över huvudet. Platsen där jag bodde hade erkänts som plats”, skriver Bim Eriksson.
Du nya inte bara sköna värld
DESINFORMATIONSKRIGET. “De har också en betydande indirekt påverkan på nyhetsflödet eftersom de uppviglar till konflikter och haussar genomslaget för sina meningsfränder och uppdragsgivare i sociala medier”, skriver Sofia Nerbrand
Det personliga kriget
INVANDRING. “Jag märker det ibland, hur migration tycks oroa en del ungdomar. De vet nästan inte vilken fot de ska stå på: de vill inte ha mer invandring men de har inga problem med sina invandrade kamrater”, skriver Linda Bönström.
Att andra är idioter är vår tids stora myt
ÄRLIGHET. “Just denna trivialitetens logik har som oavsedd effekt att den som följer politiska diskussioner via flödet i sociala medier lätt får intrycket att hens meningsmotståndare är korkade, ohederliga och farliga”, skriver Mattias Svensson.
Sexismen och kränkningarna är de vuxnas ansvar
METOO. “Problemet är inte ungdomars attityder och uttryck. Problemet är i grund och botten en havererad vuxenvärld”, skriver Linda Lundqvist apropå en gymnasieskola i Umeå där flickor nu vittnar om hur pojkar tillsammans med lärare trakasserat dem.
Vilket kändisskap som helst duger för att bli författare
KÄNDISSKAP. “Det hävdas att det enbart i Stockholm finns över fyra miljoner osålda böcker. Det är bra, kan du argumentera, eftersom det tyder på en demokratisering av det tryckta ordet. Men det är också möjligt att det avspeglar en förslappning”, skriver Vladimir Oravsky.
Politiken har förvandlats till gester i luften
ESSÄ. Demokratin kräver transparens men “de som blivit valda att vara ansvariga för och förvalta makten har under flera decennier gjort allt mer och mer för att dölja hur de handskas med och brukar makten”, skriver Crister Enander.
“Hädanefter är detta konditori en ickeplats för mig”
KÅSERI. “Jag dricker en kopp te på ett känt konditori och vid bordet bredvid sitter en åldrad överste. Jag känner igen honom som den sadistiske överste som red genom fängelsegårdarna och slog oss med sin cirkuspiska.” Ana Valdès skriver om ickeplatser i Montevideo, Uruguays huvudstad.