Varje tid har sitt egna vemod
GENERATIONSROMAN. “Gång på gång gestaltas känslan av förlust, av bedrövelse och berövande av något som aldrig riktigt blir påtagligt”, skriver Erik Cardelús om Isabelle Ståhls kritikerrosade roman Just nu är jag här.
En dröm om den villkorslösa kärleken
KORTRECENSION. “Ändå är det ingen rasande arg diktsamling. Här finns inga rejäla käftsmällar eller ens slag under bältet. Allt går ganska lugnt till, trots att han inte ger oss mycket hopp som människor. Vi får skärvor ur en mörk och dyster verklighet.” Thomas Almqvist om Nicko Smiths diktsamling.
Med dikten som vapen
MOTVIKT. “Det blir som en demokratisk folkbildning och litterär motvikt, kanske rent av garant för att mycket spännande och bra poesi ens ges ut och kan glädja poesiälskade läsare.” Cecilia Persson recenserar Gatuduvans diktsamling Benzino Boulevard.
#MeeToo och det terapeutiska skrivandet
EGENMAKT. Ibland händer det att jag vaknar med en fras i huvudet och idag var en sådan morgon: ”Att skriva är som att göra rent ett sår.”
Den bortglömde regissören som tog Europa till Sverige
STRIDBAR. “I Mästerregissören, en bok om Ludvig Josephson och hans insatser för svensk teater, berättar professor i teater-, film- och litteraturvetenskap, Tiina Rosenberg, kunnigt och välformulerat om Josephsons personliga öde och hans inflytande på den svenska scenkonsten”, skriver Elisabeth Brännström.
Döden i vacker skrud
HYBRIDBOK. “I den nyss utkomna Om döden, en utsökt formgiven hybridbok mellan text och bild, har de samlat iakttagelser kring döden och döendet från tjugofem konstnärer, författare, poeter, journalister och fotografer,” skriver Helena Lie.
Ett monster som tar sig in under huden och stannar där
KÖN. “En av paneldeltagarna berättade att eftersom hon först läst Muminböckerna på finska, som saknar könsbundna pronomen, visste hon från början inte om att Mårran är kvinnligt kodad. Men vad har Mårrans kön egentligen för betydelse?” undrar Anna Remmets.
Rapport från ett liv i limbo
INSIKT. “Texterna handlar om det limbo som hon befinner sig i som asylsökande. Där hon förnedras på Migrationsverket, som blir ‘ett enda stort förhörsrum, där du blir en enda stor lögnare’”, skriver Ida Andersen om Samira Motazedis prosasamling.
Bred dina vida vingar
PSALMER. “Jag har åldrats, på några månader blev jag en gammal människa. Jag tvingar mig att stanna kvar i det outhärdliga tillståndet, det är här jag skall finna skillnaden mellan sanningsspråk och meningsspråk”, skriver Cecilia Persson.