KORRUPTION OCH VÅLD. I helgen marscherade hundratals costaricaner i huvudstaden för att stötta de nicaraguanska migranter som flytt våldet från säkerhetsstyrkor och regeringstrogna paramilitära grupper i hemlandet.
TYRANNERIETS VÄDJAN. Blindheten inför SDs dubbelspel med främlingsfientliga och icke-demokratiska rörelser är utbredd, skriver Elisabeth Lahti Davidsson.
Köandet sägs utmärka det svenska. Men de välfärdslösningar som gjorde det rationellt att köa är länge sedan söndervittrade, skriver Nathan Hamelberg.
SLUTTANDE PLAN. Moderaterna vill stärka den svenska grundlagen och öka skyddet för demokratin. Isobel Hadley-Kamptz är rädd att redan kan vara för sent.
SOLIDARITET. Möten handlar inte om identifikation så mycket som om att hitta de likheter i olikheterna – eller olikheterna i likheter – som gör det möjligt att spränga sorgen åt samma håll; mot system, normer och gränser som har ihjäl oss, skriver Anna Jörgensdotter.
RÄDSLA. Nazister accepterar inte de vanliga spelreglerna kring rättigheter och skyldigheter. Ingen inbjudan till öppna samtal räddar därför liv, revben eller det goda i samhället, skriver Samira Ariadad.
IDENTITETSFÖRVIRRING. Man kan vara oförblommerat elitistisk kulturkonservativ eller stroppigt socialliberal, men luftar man en kritisk hållning till invandring är man vips en folkets och folklighetens företrädare som ”vet hur det är” och ”säger sanningen” – alternativt en rasismens banerförare och mörkerman, skriver Mattias Svensson.
NATIONALKÄNSLOR. Nu när nationaldagen är över är det kanske lättare att ställa frågan: Kan symboler för Sverige få en att känna stolthet eller skam? Kopplar man i så fall den stoltheten eller skammen till sig själv?
HUSHÅLLNING. Extremkapitalismens syn på ägande är att vi får göra vad vi vill med det som vi har köpt. Vi vill passa in, bygga upp, lämna avtryck. Men i vår iver att markera vår existens tystar vi de röster som skulle kunna höras in i framtiden, skriver Anna Jörgensdotter.
