Anna Remmets har publicerat 107 artiklar.
MÖRK PÄRLA. Natten är hos Anna Margolin inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor, utan snarare något våldsamt påträngande. Anna Remmets om en nyöversatt diktsamling från jiddisch.
KONSTNÄRSROMAN. De tyngdlösa handlar om att vara författare i marginalen. Anna Remmets läser en smart och originell berättelse skriven på sval och elegant prosa.
BREVROMAN. Anna Remmets recenserar den marockansk-franske författaren Abdellah Taïas senaste roman, som nyligen utkommit på svenska.
REKVISITA. Anna Remmets skriver om hur rasifierade utgjort den tysta förutsättningen för vita kvinnors frigörelse i litteratur och på film.
ESSÄ. “Det finns också, trots de extremt närgångna beskrivningarna, en humoristisk distans som när den kombineras med ämnet förstärker känslan av absurditet. I denna bistert humoristiska betraktares blick förlöjligas den våldsamma mannen, och framförallt hans bild av den egna fallosens gudomlighet”, skriver Anna Remmets.
KUSLIGT. “Detta grepp förstärker den kusliga känslan av att iaktta något som pågår bortom den av människor kända världen. De relativt korta verserna med sina många långa, flerdelade ord är täta, kompakta och slingrande som skogen”. Anna Remmets recenserar Erik Vernerssons debutverk.
MELLANFÖRSKAP. “Han skriver också sarkastiskt i sin inledning att allt i boken är fiktion, utom problemen. Det som händer i styckena där författaren intervjuas är att villkoren för en skrivande person som rasifieras (och som skriver om rasism) synliggörs”, skriver Anna Remmets i sin recension av Adrian Pereras White Monkey.
KROPP. “Vierge moderne tolkas ofta som en stolt och kaxig deklaration från ett diktjag som läses som kvinna men som förkastar den identiteten på grund av de begränsningar den innebär i ett patriarkalt samhälle”. Anna Remmets om den kvinnligt kodade kroppen inom litteraturen.
HJÄRTSKÄRANDE. “Kvinnorna ses som anomalier när de deltar i det våld som kriget föreskriver och förväntas sedan att utan svårigheter gå tillbaka till den vårdande rollen som hustrur och mödrar”, skriver Anna Remmets.
