DDR. I detta avsnitt av Veckans DDR skriver Jesper Nordström om industriell produktion i Östtyskland som skiftade inriktning från kikarsikten till kaffekoppar.
Tidigare avsnitt av Veckans DDR hittas här.
Nya förutsättningar efter krigets slut
Andra världskriget var slut och Tyskland hade både förlorat och ödelagts. Historikern Harald Jähner menar att ökenvandringen och rekylen för Tyskland varade till 1958. Inte bara på grund av en sönderslagen industri utan även ny lagstiftning med syftet att förhindra militär upprustning. Vapenindustrin stävjades.
Tidigare hade företag som Carl Zeiss och Schott varit kända över hela världen för sin avancerade produktion av optik – kikare, sikten, mikroskop – ofta tillverkade i värmetåligt borosilikatglas och för militärt bruk. Men i och med krigsslutet 1945, och Jenas placering i den sovjetiska ockupationszonen, skiftade förutsättningarna dramatiskt.
DDR förlorade industriella resurser
Walter Ulbricht rullade in i den sovjetstyrda zonen och Östtyskland skapades. Sovjetunionen plockade isär delar av fabrikernas inkråm och skeppade dessa österut som en form av krigsskadestånd. Detta ofog med att appropriera östtysk egendom varade långt in på 50-talet. När Uwe Johnson i början av 60-talet skriver den mästerliga romanen ”Den tredje Boken om Achim” låter han en av huvudpersonerna, en östtysk sportstjärna och tävlingscyklist skruva sönder sin cykel gång på gång så att den kan gömmas genom att delarna sprids ut i huset. Detta för den inte skall kunna konfiskeras. Så blir handhavandet med en gammaldags teknik lite av ett ”DDR och konsten att sköta en trampcykel”.
Men inte nog med den sovjetiska plundringen, därtill hann amerikanerna föra över industriella nyckelpersoner till Västtyskland, vilket snart ledde till att det fanns två parallella Carl Zeiss-bolag. Ett i öst och ett i väst.
DDR ställde om produktionen
I stället för kikarsikten började man nu i DDR tillverka laboratorieglas, hushållsartiklar och köksredskap – fortfarande i det tåliga borosilikatglaset. Om det tidigare funnits en inriktning på militärteknologi så handlade det nu om vardagsvaror.
Det finns en östtysk parallell till Kamprads och Ikeas idéer om demokratisk design. I DDR utgick man från Bauhaus med dess övertoner av vänsterideal och ”skönhet till folket”. Det resulterade bland annat i vackert formgivna kaffekoppar från en industri som kanske tidigare producerat kikarsikten.
Det är ett av teknikhistoriens mörkaste teman: att krig frambringar tekniska innovationer.
jesper.nordstrom@opulens.se
