POLITIK. Lars Thulin ställer sig starkt kritisk till lagförslaget där det som kallas bristande vandel ska kunna leda till att uppehållstillstånd dras in eller inte beviljas. Här förklarar han varför.
Under våren kan Sverige ta ett steg in den typ av samhälle som är president Donald Trumps version av paradiset. Samt Ungerns förre ledares Victor Orbans drömsamhälle. Där lagar och tillämpning av lagar inte styrs av rättssamhällets principer utan av en diktators agenda. Att just Trumps USA och Orbans Ungern tills nyligen av utmålades som föredömen av Sverigedemokraterna är självklart ingen slump.
Det handlar om den nya versionen av utlänningslagen. Där det som kallas bristande vandel ska kunna leda till att uppehållstillstånd dras in eller inte beviljas. Med andra ord att icke-svenska medborgare ska kunna kastas ut ur landet.
Kritiken mot lagförslaget har varit påtaglig, främst från en lång rad remissinstanser men även från lagrådet. Det är samma typ av invändningar, ibland det som kallas rena sågningar, som riktas mot en stor del av de lagförslag som ett icke-regerande parti, Sverigedemokraterna, tvingat en sällsynt ryggradslös och undfallande regering att lägga fram. Kritikerna skjuter in sig på vad de kallar hafsighet och slarv som gör att lagarna ställer fler frågor än ger svar, har dålig koppling till rådande rättsprinciper samt saknar förmåga att överblicka konsekvenserna av lagarna.
Däremot kan man säga att den nya lagen väl uppfyller andra krav. Nämligen de för en gummiparagraf, alltså något som kan tillämpas lite hur som helst från en tid till en annan och efter godtycke. Det innebär att rättssäkerheten försvagas genom att principen likhet inför lagen försvinner och kravet på att den enskilde ska kunna förutse konsekvenserna av sitt handlade. Två av de traditionella rättssamhällets grundvalar.
Vad är bristande vandel?
Vad är då vandel? AI definierar begreppet så här: ”Vandel betyder levnadssätt, uppförande eller sätt att leva sitt liv. Det är ett juridiskt begrepp som beskriver hur en person beter sig i stort, inte bara gällande brottslighet, utan även livsstil, umgänge och regelefterlevnad.” Sammanfattningen stämmer väl överens med definitionen i respekterade ordböcker.
Var är då bristande vandel? Regeringen beskriver det som ”något som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.” Det är dock oklart vad dessa hot är. Dock behöver detta beteende inte vara brottsligt. Enligt regeringen ska dessa brister dessutom alltid bedömas individuellt – en person allmänna förhållande ska vägas in och kunna avgöra om vandeln är så bristande att den ska leda till utvisning. Därmed tätnar dimman ytterligare.
Regeringen räknar däremot noga upp förhållanden som inte är bristande vandel. Exempel är prostitution, drogmissbruk och inte heller det som kallas bagatellartade bott som förmodligen är fortkörning, snatteri med mera. Skulder till det allmänna eller privata företag kan emellertid vara bristande vandel. Dock inte vid enstaka tillfällen, utan om personen visat ”ovilja” att betala. Att definiera sådan ovilja är något som kan orsaka huvudvärk hos jurister satta att tillämpa lagen.
Risk för vi-och-dom-samhälle
Påtagligt mycket lämnas alltså över att tolkas av myndigheter och i domstolar. En mängd vägledande domar som kanske måste dras till Högsta domstolen kommer behövas. På flera ställen i propositionen står också att regeringen avser återkomma. Sammantaget tyder detta just på de hafsverk som många av de lagar som SD ligger bakom anklagas för. Även att det är oerhört bråttom att införa allt före valet. Priset för brådskan är påtagligt låg kvalitet på lagar, det som är grunden i vårt samhälle.
Vad händer om regeringen får igenom denna typ av lagar och sedan vinner valet? Och ett självsäkert och bredbent SD därmed kommer in i Rosenbad och tar en majoritet av ministerposterna? Som migrations- och justitieminister? Sverigedemokraternas beundran för Orban och Trump samt Richard Jomshofs uppförande då han var ordförande i riksdagens justitieutskott, ger en tydlig fingervisning. SD verka inte se vattentäta skott mellan rättsväsende och politisk makt. Utan ser rättsväsendet som något som självklart underordnas dem som för tillfället sitter vid makten. Lex Trump och Orban.
Som vanligt gnäller jag. Men vad tycker jag själv? Att leda ett samhälle i en föränderlig värld med stora och ibland hotfulla utmaningar är sannerligen inte lätt. Jag har full förståelse för detta.
Men för mig handlar SD:s hjärtefrågor omvandlade till lagar, som de kräver få igenom trots massiv kritik, om att skapa ett vi-och-dom-samhälle. Där allt ”icke-svenskt” är hot som måste avvärjas. Samt en tro på en mytisk svenskhet som inte riktigt kan förklaras utan bara finns. Migrationsminister Johan Forsell förklarade det hela som att är man gäst måste man uppföra sig. Mysig regel i umgänge – att omvandla den till hanterliga lagrum är svårare.
Jag anser att det redan finns en sådan svenskhet. Nedtecknad och godkänd av en majoritet av svenska folket. Vår lagbok. Den måste alla som visats i Sverige följa, oavsett om man är här en kvart eller varje minut av ett hundraårigt liv. Ingen regering kan kräva mindre av den som vistas här. Men heller inte mer. Därför behövs inget luddigt tillägg om ”värderingar” som inte finns i lagen. Inte heller lagar om ”vandel” som faktiskt gör brott av det som inte är brottsligt.
lars.thulin@opulens.se
