FOTOBOK. ”Med hjälp av det skrivna ordet och fotografier ägnar sig Mattias Eliasson i sin fjärde bok åt att fördjupa ögonblick vilka berikar tillvaron.” Det skriver Emil Siekkinen om ”Milsvida möten”.
Milsvida möten av Mattias Eliasson
CKM förlag
Under en byggnad på småländsk landsbygd – där träd och traktor täcks av lav och mossa – kikar en katt fram, försjunken i sitt bedömande av läget. Strax intill katten ses en fjäril, på väg till nästa stund. Men såväl katt som fjäril förblir i det ögonblick fotografiet avbildar. Vart de kom ifrån och vart de är på väg är okänt. Fast genom Mattias Eliassons fotografi, fördjupas ögonblicket och blir som en dröm alstrad av ljus.
Med hjälp av det skrivna ordet och fotografier ägnar sig Mattias Eliasson i sin fjärde bok åt att fördjupa ögonblick vilka berikar tillvaron: Möten, samtal – det ses, det lyssnas, det tänks.
Författaren besöker inte obygd, utan landskapet är formgivet av människohand. Träden är unga och öppna landskap upptas av hagar. Här liksom på så många andra håll är naturen en resurs, och inte i sig självt nog. Djuren må vara vilda eller tama, men de ska vara människan till nytta – detta gäller såväl vildsvin som hund och ko.
Eliasson visar dock exempel på att alternativ till denna relation finns:
”Framför vedboden står suggan Ida och jag kvar,
tillsammans med vikten, av att känna sig fri.”
Bland de många porträtten är en närbild av ett nötdjur utan namn det starkaste. Vem är hon? Vilka är hennes erfarenheter i livet? Vilka har hon känt? Vart är hon på väg?
Eliasson skriver:
”Man blir något upprymd
när man måste stanna bilen,
för kor som står ute på vägen,
där de påminner oss om,
att kor ännu finns.”
Författaren kommunicerar på olika sätt med de icke-mänskliga djuren. Med folk han möter på sin färd byts inte många ord. Men de är meningsfulla då de skapar gemenskap. Det är troligt att Eliasson skulle nicka jakande till påståendet: Tystnad föder vänskap.
Tillvaron i denna den lågmälda gemenskapens nejd är trygg, och nära nog helsvensk. Oro härstammar från andra trakter: Fågelinfluensan gör sig påmind, och krigets muller kan anas.
Mattias Eliasson ägnar sig dock inte åt krigsrubriker, utan det han söker är det vanliga, och det är detta han finner och bevarar: ”något helt vanligt.”
I denna återhållna tillvaro, där vardagen inte behöver överröstas för att bli meningsfull, finns något som påminner om den daoistiska tanken att det goda livet inte kräver expansion, utan fördjupning.
Därför består hans bok av de bilder världen erbjuder honom, enkla rader av ord, och omgiven av svart skrift, rör sig nattharen över bokuppslagets vita landskap.
info@opulens.se
