KONSERT. För tre år sedan presenterade vi kompositören Teodor Wolgers i Opulens. Nyligen gjorde han och Klara Källström ett liveframträdande i Östersund. Rikard Rehnbergh var där och här följer hans rapport.
”Episod i Vikens kapell”
Teodor Wolgers och Klara Källström,
”Episod i Vikens kapell”
Gamla teatern, Östersund, den 22 januari 2026
Jämtsk romantik. Finns den? Jomenvisst gör den det: inom musiken berömdheter som Merit Hemmingson och Nils Jonsson (spelmannen ”Lapp-Nils”; ja, en klart pejorativ term), inom litteraturen Bodil Malmsten och Carl-Göran Ekerwald, inom bildkonsten Anton Genberg och Johan Tirén samt kulturpolitiker och -personligheter som Yngve Gamlin, Ewert Ljusberg och Allan Edwall.
Fast frågan är om det ändå inte är en urstockholmare som gjort mest inom det breda skiktet för jamtsk (som jämten själv stavar det) romantik?! Nämligen John Bertil ”Beppe” Wolgers med sina diktsamlingar ”Röster från Vattudalen”, ”Episod i Vikens kapell”, ”Mannen i Vattudalen” och inte minst fabelfiguren ”Dunderklumpen”, urjämten, som blev en barnbok 1973 och en animerad film året därpå; bägge två ritade och illustrerade av mäster Per Åhlin.
Låt oss gå tillbaka till mitten: 1968 befann sig Beppe i nordvästra Jämtland som gäst hos Gamlin i Sundnäset på Öhn. Beppe blev blixtförälskad i platsen och började leta sommarviste för familjen och sig. De fann drömkåken i grånat timmer så som den framstår i ”Dunderklumpen”, och bodde sedan i stort sett vart sommarhalvår vid näset i norr fram till Wolgers förtida död i blödande magsår 1986.
Teodor Wolgers i Beppes fotspår
Radiomakaren, pianisten, kompositören och sonsonen Teodor Wolgers har 50 år senare sökt sin farfar (inget av barnbarnen fick honom) på metafysisk väg; gått i hans fotspår i Frostviken vid Kvarnbergsvattnet i Ströms vattudal och gjort en tonal illustration (tillsammans med bland andra nämnda Hemmingson, i likhet med farfadern) till hans dikter från Vikens kapell, vilket resulterade i en samling improviserade stycken varvade med Beppes poesi på albumet med samma namn som diktsamlingen (PISA 2025).
Teodor Wolgers kompositioner
Teodor Wolgers kompositioner är av det lugnare, timidare, tillbakalutade slaget. En del stycken är vågade i sin harmonik medan andra är mera ledsagande och tämligen intetsägande – som muzak. De följer en röd tråd som är tydlig för dem som lyssnat på Wolgers tidigare skivor – som samarbetet med filosofen Martin Hägglund på ”Distractions in a Capitalist World” (2021) och med folkmusikern Sara Parkman på ”Dialogues” (2023) – och på hans halvt dussin musikmixar för det eminenta radioprogrammet Kalejdoskop (SR P2).
Konserten i Östersund
Bredvid sig under hela konserten på Gamla teatern i Östersund har han partnern Klara Källström, och det är nödvändigt. Enbart Wolgers piano hade inte stått sig på egen hand. Bäst blir det när paret bjuder upp spelmannen Kjell-Erik Eriksson på scen och det uppstår något av en mindre spelstämma.
Beppe var, berättar Teodor Wolgers, från Gamla teaterns scen gemytliga scen med tända takkronor och kandelabrar, närmast en agnostiker fast om han någonsin fick svar på Leibniz’ teodicéproblem och erfor något av Jesse närhet (”episoden”) var det just i Vikens kapell den där sommardagen i början av 1970-talet, i ett helt annat Sverige.
Beppes gamla överkolorerade, tillfälliga och fläckiga super 8-filmer varvas med Teodors medvetet arkaistiska filmsekvenser från mitten av 2020-talet (med ett särskilt filter på mobilkameran?): Teodor utsträckt på en blomsteräng, på en stenstrand, hinsides blickande med fötterna i vattnet, med ett grässtrå i mungipan eller direkt in i kameran. Det funkar sådär.
Romantiken kan gå överstyr
Mellan kompositionerna håller han små lovtal till farfadern och uttrycker sin önskan att ha fått träffa honom, hänga med honom, fika med honom och troligen ha fiskat med honom i Frostviken och Sundnäset. På slutet kommer också en regelrätt hommage till farfar.
”Ingen fantasifull sentimental humbug!” utslungar Josiah Bounderby titt som tätt i Dickens roman ”Hårda tider” (1854) och det är inte utan att en är benägen hålla med den ändamålsenlige men dogmatiske fabrikören. För romantiken (hela genren) har en tendens att gå överstyr och då landa i ren sentimentalitet, lika översöt som sockerbiten dränkt i sockerdricka som Beppe bjuder humlan på vid fikabordet utanför gården i Sundnäset på Öhn.
info@opulens.se
