
FILM. Alice Winocour har regisserat ”Couture” som skildrar modevärlden. Den visas nu på Göteborgs filmfestival och har svensk biopremiär i sommar. Lena Torquato Lidén fick ett samtal med regissören.
I sommar har ”Couture”, en skildring av livet bakom modevisningsestraderna, premiär i Sverige. Vi får träffa den kvinnliga skräckfilmsregissören Maxine, spelad av Angelina Jolie, som anlitats för att göra en kort invigningsfilm, den unga sudanesiskan Ada som är nybörjare och väldigt många fler modeller som bor i kappsäck och i lägenheter som agenturerna ordnar till dem. Det är ett hårt liv där det gäller att prestera på kort tid och de festar och roar sig på när de inte jobbar.

Ett samtal med Alice Winocour
Jag möter regissören Alice Winocour i ett konferensrum bredvid Draken på Göteborgs Filmfestival, den 49:e upplagan
Jag såg din film igår, och den var riktigt intressant, men också lite sorglig, på grund av alla människor som inte var särskilt glada. I modevärlden är det uppenbarligen en väldigt stressig situation. Vad tänker du om det?
– Jag menar, jag tror att alla karaktärer är i ett slags överlevnadsläge, som att de inte frågar sig själva om man lyckas eller inte. Och jag ser inte att det är sorgligt, jag tror alltså att det är mer som en fråga om överlevnad. Huvudpersonen, spelad av Angelina Jolie, är också en kvinna som just fått veta att hon har cancer. ”Couture” är inte en komedi, utan samtidigt mer som något blandat med skönhet och död som alltid finns i livet. Hon får veta att hon har cancer, men samtidigt har hon en kärlekshistoria.
Ja, men det jag tyckte var så vackert var förhållandet mellan kvinnorna, modellerna, stylisterna, makeupartisterna, att de liksom tar hand om varandra även om de faktiskt också är konkurrenter. Hur hittade du idéerna till modellrollerna?
– Ja, jag har jobbat i över ett år bakom scenen på modevisningar och ställt frågor till alla modeller, alla berättelser man ser i filmen är verkliga berättelser.
Kvinnan som ska göra filmen i filmen, hon är närmast sarkastisk när det gäller mode. Vad är din tanke om det?
– Det är intressant att vissa av rollfigurerna är outsiders inom mode, som den sydsudanesiska flickan Ada som är en nykomling som inte ens är säker på att hon vill vara en del av modevärlden.
När huvudpersonen Maxine får cancerbeskedet reagerar hon med att bara vilja fortsätta arbeta och har liksom inte tid att pausa för att vara sjuk….
– Ja, Angelina pratade franska för första gången i en film, och för mig är det intressanta att när hon får meddelandet från den parisiska läkaren, talar de inte samma språk. Det finns en förvirring i det som kanske också påverkar hennes reaktion.
Ja, och eftersom jag bor i en familj med två olika språk, när man känner något starkt, vill man byta språk.
– Precis så är det. I alla fall det var väldigt viktigt för oss att ha den här kärlekshistorien mitt i sjukdomens kärva villkor för att visa att det också finns hopp. I slutänden var hon inte ensam.
Filmen kommer att ha svensk premiär den 5 juni i år. Så då kanske du också kan tänkas komma tillbaka och möjligtvis uppleva lite mer av Sverige?
– Ja, det får vi hoppas!

lena.torquato.liden@opulens.se


