FILMFESTIVAL. Ingela Brovik rapporterar från tyska DOK Leipzig, en av världens äldsta dokumentär-och animationsfilmfestivaler.
DOK Leipzig
27.10 – 2.11 2025
DOK Leipzig – en viktig mötesplats
Motivet på affischen och omslagsbilden för årets DOK Leipzig är ett par röda skor, en klassisk modell för både kvinnor och män, en sko ligger på sidan, den andra står stadigt på golvet. DOK-Leipzig, en av världens äldsta dokumentärfilmfestivaler, var den enda platsen för yttrandefrihet under DDR-tiden då Östtyskland var en del av Sovjetunionens geopolitiska sfär. Följaktligen så blev festivalen internationellt uppmärksammad och en viktig mötesplats.
Det var i Leipzig som den fredliga revolutionen började 1989, och än idag är DOK Leipzig en plats för yttrandefrihet, då det fortfarande visas upproriska och djupt samhällskritiska filmer på festivalen.
Dokumentärfilm är en spegel av världen, men det är även animerad film som alltid visas på DOK Leipzig, och i årets program finns det många filmer som fördjupar och komplicerar bilden av sakernas tillstånd i världen. Inte minst i det officiella tävlingsprogrammet internationell dokumentärfilm, men kortfilmer och animerade filmer tävlar också om priser i sina respektive kategorier.
Årets upplaga av DOK Leipzig
På årets filmfestival visas 225 filmer från 55 olika länder med 53 000 festivalbesökare, och det är hela 12 priser som delas ut.
Ett något oväntat tema i år är retrospektivprogrammet Un-American Activities. Films from the ”Other America” at the Leipzig Dokumentarfilmwoche 1962-1989, med affischbild på röda tuffa stövlar.
I det programmet visas ”Harlan County, USA” i regi av Barbara Kopple. En dokumentärfilm om en gruvarbetarstrejk 1977 i Harlan County, Kentucky där en ikonisk sångerska sjunger ”Which side are you on”, mitt ibland gruvarbetarna. En film som tog plats i Leipzig, då som nu. Det är festivalhistoria att ta med sig. Och en film som fortfarande känns aktuell, med tanke på dagens politiska läge.
”Elephants & Squirrels” , i regi av Gregor Brändli, Schweiz, är en initierad dokumentär om kolonialism och museivärlden. En konstnär från Sri Lanka, Deneth Piumakshi Veda Arachchige, gör en upptäckt på ett museum i Schweiz. Det rör sig om föremål och kvarlevor från Sri Lanka som i början av 1900-talet, under tvivelaktiga omständigheter och med våldsamma metoder, fördes till Basel. Nu vill konstnären ställa historien till rätta.
Detta är en film som fördjupar kolonialismens historia på ett annorlunda sätt och med visuell kraft. Detta är tveklöst en av årets bästa dokumentärfilmer och den belönades följdriktigt med ett pris på festivalen.
”Balentes”, är en animationsfilm i svartvitt, i regi av Giovanni Columbu. Det rör sig om en italiensk-tysk samproduktion som skapar en fascinerande bildberättelse om en sann historia. Två unga pojkar i Sardinien år 1940, i ett tidigt skede av andra världskriget, befriar en grupp hästar från ett militärt stuteri. Deras idealistiska handling leder till att de förråds av en lokalinvånare och jagas av milisen, vilket får tragiska konsekvenser.
Det är en visuellt mycket stark film där varje litet bildelement skapar mening och rörelse på engagerande sätt. Regissören pratar i ett efterföljande samtal om sitt sätt att skapa bilder med oss i publiken på maximalt intressant sätt. Och knappt någon vill lämna biografen förrän Columbu talat färdigt.
Detta är kännetecknande för DOK Leipzig där mötena mellan filmskapare och publik alltid blir oväntat intressanta. Det finns enligt forskning, ett ökande behov av att diskutera film på plats där den visas, vilket således bekräftas här i Leipzig där det varit flera intressanta möten mellan regissör och publik.
Förr och nu i östra Tyskland
”White Smoke over Schwarze Pumpe” av Martin Gressmann and Peter Badel, är en dokumentärfilm som undersöker de sociala och miljömässiga konsekvenserna av stängningen av energianläggningen i Schwarze Pumpe belägen i före detta DDR. Filmen kombinerar sekvenser från 1991 med nytt material filmat mellan 2019 och 2025 och tar upp teman som arbetarklassens liv, miljöförstöring och de ärr som fortfarande finns kvar efter stängningen.
Något som stannar kvar i minnet när festivalen avslutats är hur filmaren frågar ut män och kvinnor från öst och väst. ”Har ni ett arbete?” är frågan. ”Nej!” svarar alla de män som bor i före detta DDR/Östtyskland. Det är stor skillnad när frågan om jobb ställs till män och kvinnor från före detta Västtyskland, där alla har arbete. Och ett annat liv. Jag kommer inte att glömma hur publiken i Leipzig suckade och gav uttryck för att historien har satt sina spår, för alltid.
info@opulens.se
