KONSUMISM. ”I Ingrid Lausunds Hysterikon från 2001 är världen förvandlad till ett gigantiskt varuhus, där ett antal personer möts och glider förbi varandra med fullastade shoppingvagnar i jakt på bekräftelse och den yttersta tillfredsställelse enbart en lyckad shoppingrunda kan innebära”, skriver Lena S. Karlsson.
Hysterikon av Ingrid Lausund
Översättning: Britta Amft
Scenografi: Julia Beil Amarilla
Kostym: Ulrika Lindqvist
Regi: Julia Beil Amarilla
Medverkande: Anna Eklund, Elinor Forsheden Sidoli, Emil Forsberg, Hjalmar Wide, Kevin Kronow, Lisen Derlow, Natalia Fuentes Araya, Sanna Persson Sannerholm
Gästspel Teater Tillsammans
Moment: teater
Bär du plagg signerade Prada, handväskor från Gucci, rock från Burberry? Eller andra exklusiva märken som ger status i omgivningens ögon? Vi uppfattar ofta vårt värde genom vår konsumtion, vem du är i andras ögon är ett resultat av ditt yttre. I den tyska dramatikern Ingrid Lausunds Hysterikon från 2001 är världen förvandlad till ett gigantiskt varuhus, där ett antal personer möts och glider förbi varandra med fullastade shoppingvagnar i jakt på bekräftelse och den yttersta tillfredsställelse enbart en lyckad shoppingrunda kan innebära.
Allt har en prislapp och man frestas att erinra om Karl Marxs teorier om varans fetischkaraktär, det vill säga att det finns ett hemlighetsfullt värde i varan som inte är relaterat till vad den ska användas till – varan har ett exklusivt värde som vara. Men även människor och deras drömmar och begär har i Ingrid Lausunds fiktion ett bestämt värde, som oftast fastställs när det inte längre existerar, det kan röra sig om en död mormor eller en pappas bortopererade prostata.
Scenkonstkollektivet Teater Tillsammans, ledd av Julia Beil Amarilla, har verkat sedan 2011 och har specialiserat sig på aktuell tyskspråkig dramatik, som alltför sällan spelas i Sverige. Frigruppen består av svenska och tyska regissörer, skådespelare, dramaturger och teatervetare, ett övergripande mål är ”en tydlig estetik som bygger på avskalning och ifrågasättande distans”.
Hysterikon på Moment: teaters lilla scen är ett fint och exklusivt exempel på detta; scenen är omvandlad till ett kliniskt vitt rum med varor på fullastade hyllor: flaskor, påsar, yoghurtförpackningar till extrapriser som faller i drivor när konsumenterna attackerar hyllorna för att göra fynd och utnyttja frestande extrapriser. Översteprästinna i detta varutempel är kassörskan, som tar betalt genom att scanna ingraverade chips på kundernas handleder, här gäller förutom kreditkort även ”Livskort” och ”Drömkort” som betalningsmedel. Vissa kunder belönas med ovälkomna bajspåsar om de enligt kassörskan skämt ut sig under shoppingturen. Allt är till synes oförutsägbart, en diskussion om olika tvålar leder till avslöjanden om nazismens illdåd i koncentrationslägren.
Hysterikon består av en rad episoder där olika människor träder in varandras världar eller drömmar. Öppningsscenen är obetalbar, här erbjuds en kund att köpa en läckert knallröd espressobryggare, som enligt kassörskan är en Ferraribil på ett underbart sätt omvandlad till kaffemaskin. Den betingar ett pris på dryga fem miljoner kronor och är en ljuvlig drift med vårt behov att skryta med exklusiva varumärken. På Hysterikon är ingenting heligt, två människor möter den stora kärleken vid den ständigt utökade yoghurthyllan, här möts dagdrömmare, klassresenärer och mördare; livströtta kvinnor i övergångsåldern och uttråkade äkta par; i ett radband av berättelser som kan erinra om Boccaccios Decamerone.
I Hysterikons värld där allt är möjligt uppträder även en känslosam korv som lider med alla varelser, inte minst tomaterna på burk som han hör skrika i yttersta nöd. Kärlek är en vara som alla andra, i frysdisken befinner sig en kvinna iklädd en tufsig päls, som erbjuder sex. Men eftersom ingen har lust att anta denna inbjudan och kvinnans bäst-före-datum går ut reas hon ut till vrakpris.
Hysterikon är en underbar moralitet och fint spelad mot publik och regissören Julia Beil Amarilla tar fint fram den unga ensemblens kvaliteter. Teater Tillsammans är alltså ett intressant tillskott på Stockholms indiescener, man kan ju önska att gruppen fick en egen scen för sin minst sagt välkomna ambition att spela fullödig och aktuell tysk dramatik.
info@opulens.se
