PREKÄRT. Ett medlemskap i Nato kommer inte att fungera som ett skydd för Sveriges territoriella integritet. Vårt lands försvarsorganisation ska istället underordnas Natos prioriteringar, skriver Anders Björnsson.
Under kampanjen för svenskt medlemskap i Nato har det alltid hänvisats till Nordatlantiska föredragets artikel 5, ”till bröders hjälp”, som utgjort stommen i propagandan . Sverige skulle därmed få en försäkran om militärt stöd av alliansens medlemmar i händelse av ett fientligt angrepp mot landet. Argumentet har karaktären av dimridå, för artikel 5 utgör ingen bindande utfästelse, ingen garanti av något slag för andra att inskrida. Sådana beslut tas nämligen av varje enskilt medlemsland, med hänsyn till dess läge och kapaciteter.
Sedan det regerande partiets ledning drivit igenom en svensk medlemsansökan under våren har det blivit klart att ett medlemskap inte kommer att fungera som ett skydd för Sveriges territoriella integritet. Vårt lands försvarsorganisation ska istället underordnas Natos prioriteringar, så att vi på förhand tilldelas ansvar för andra länders säkerhet. Flyg och fregatter förväntas den svenska regeringen och försvarsmakten ställa till alliansens förfogande – egna marktrupper blir i det perspektivet av mindre vikt. Detta är ett budskap, som efter halvårsskiftet har kommunicerats till det svenska folket.
Det betyder i praktiken en omställning från defensiv till offensiv inriktning av stridskrafterna. Det har också klargjorts från högsta politiska håll, att svenska soldater – inte bara anställda utan också värnpliktiga – ska kunna operera utomlands. ”Som Natoland slutar inte det svenska ansvaret vid Torne älv, eller strax utanför Gotland”, som Svenska Dagbladets politiska kommentato Therese Larsson Hultin konstaterar.
Det nationella försvaret kommer att bli lidande av detta. Med föreslagen arbetsfördelning överlåter vi åt Finland, med dess stora folkarmé, att ta stötarna, om ett anfall skulle rulla fram österifrån. Vårt territorium ska upplåtas åt främmande makt till baser för utgångsgruppering – och naturligtvis som anfallsmål.
Sveriges säkerhetssituation har därmed blivit ytterst prekär. Vår självbestämmanderätt i säkerhets-, utrikes- och försvarspolitiska frågor undergrävs. Liksom även annat inrikespolitiskt beslutsfattande, som det svensk-finska avtalet med Natolandet Turkiet utvisar.
info@opulens.se
