SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR.
12. Son Of a Preacher Man/ Dusty Springfield 1968
En sann höjdarfrisyr. Fast gillar man sitt hår så gör man. Men inte sjöng väl Dusty hår-rock?
Favoritlåt bland favoritvokalister, brittiska Dusty Springfield.
Låtskrivarna John Hurley och Ronnie Wilkins hade tänkt sig låten för souldrottningen Aretha Franklin. Men hon nobbade och den gick till blondinen med den svarta rösten, Dusty Springfield och kom på albumet Dusty in Memphis.
Aretha ångrade sig och sjöng in låten, men den blev aldrig någon hit för henne. Dustys version föddes igen då Quentin Tarantino 1994 använde den i Pulp Fiction och var en anledning till att soundtracket såldes i två miljoner exemplar.
Springfields karriär var krokig. Hyllad på 60-talet med egen teveshow. Dåliga låtar och medhjälpare under 70-talet. Då fick hon försörja sig bland annat med att köra bakom Elton John. Discogruppen Pet Shop Boys gav henne ett par hits på 80-talet, bland annat In Private. Hon kom ut som lesbisk och blev ikon för gay-rörelsen.
1999 tog bröstcancern henne vid 59 års ålder. Ett par veckor senare valdes hon in i Rock and Roll Hall of Fame. Elton John sade då att hon kanske var den bästa vita popsångerskan någonsin. ”Alla sånger hon sjöng blev bara hennes”, sade han (Imorgon: Men här lyckades Aretha)
Här kan du lyssna på Son Of a Preacher Man!
Och eftersom jag är disconörd, här är In Private!
lars.thulin@opulens.se
