GENUS. Jenny Wickberg funderar över klyftor som blir allt djupare mellan könen och understryker vikten av brobyggande. Därtill får vi några fina boktips.
Tips: 1. Nycklarna, av Maria Jönsson. Med måleriska bilder och få men uttrycksfulla ord berättas här två historier, om Castor och om Nahid. Den finurligt gjorda blädderboken kan läsas från två håll, men i slutänden möts både de två huvudpersonerna och deras berättelser. En komplex liten bok om ensamhet och flyktingskap. Ålder: 3-6 år. Förlag: Lilla Piratförlaget.
2. Världens värsta moster, av Lindsay J Sedwick. Nyanser är inte den här bokens starka sida, där de som är elaka är det med besked. Men historien om Libby och Vargis, det märkliga djuret med lila päls som både kan prata och ändra storlek, är fartfylld, spännande och rolig. En bladvändare för de som nyligen lärt sig att läsa. Boken är del två i en serie. Ålder: 6-9 år. Förlag: B Wahlströms.
3. Älgkungen, av Maria Hellbom. Ta en del nutidsberättelse, ett stort mått naturmystik och en rejäl skopa hyllning till den svenska urskogen. Tillred det med några stänk historia och toppa med en gnutta jämtska. Resultatet blir ”Älgkungen”, en bok för alla läsglada barn. Mycket att bita i dessutom – 349 sidor. Ålder: 9-12 år. Förlag: Bonnier Carlsen.
”Visste du att 72 procent av nyutgiven svensk skönlitteratur 2019 var skriven av kvinnor? Förlagsvärlden är numera en sexistisk bransch.”
Citatet är ur en konversation mellan mig och en man. Vi två har motsatta åsikter om mycket. Det vi enas om är att det har uppstått ett växande gap inom litteraturen, där kvinnor tar alltmer plats på den skönlitterära sidan – både som författare och läsare. Medan männen mer ägnar sig åt fackböcker.
Det är en av flera klyftor som blir allt djupare. Män och kvinnor läser olika och röstar olika. Inte alla såklart, men många. Frågan är vad gör detta med de barn och unga som växer upp i ett samhälle som går itu?
Som tonåring kunde jag ibland känna mig mer besläktad med äldre generationer än min egen. Den känslan blev jag påmind om när jag i julas läste Jesper Högströms ”Jag vill skriva sant”, om Tora Dahl och de poeter som umgicks i hennes och hennes mans hem under det tidiga 1900-talet.
För min generation som växte upp under 1900-talets andra hälft var det för de allra flesta musiken som spelade störst roll. Man identifierade sig genom valet av musikalisk genre. Vad man tyckte om att läsa… Tja, intressant för några få men knappast något en vilsen tonåring kunde bygga sin identitet utifrån.
Tittar jag bakåt var den läsande delen av samhället kanske inte dominant sett till sin storlek, men den var tongivande på många sätt. Det var genom nya litterära former som världen bäst kunde speglas. Unga poeter kunde samlas för att i grupp försöka tolka livet i ord.
Statistiska undersökningar talar nu för att barn och unga idag läser allt mindre. Så till den grad att läskunnigheten lär minska. En ny klyfta kan alltså vara på väg att uppstå mellan oss som läser mycket och gärna – och de yngre som knappt har förmågan.
Nya generationer skapar egna kulturformer, i ett till synes evigt kretslopp. Det fiktiva berättandet har där gått från böcker till nya uttrycksformer som fanfiction och rollspel.
Vissa av oss kan känna att vi har hamnat lite fel i tiden. Jag fascineras av en tid där människor samlades i diskussionen kring en nyutkommen bok. Överåriga roll- och dataspelare kan på samma sätt önska att de fått födas aningen senare, där deras val av intresse hade delats av fler jämnåriga.
Klyftor och olika vägval måste få finnas i ett öppet samhälle. Det viktiga är att inte glömma att det över varje ny klyfta som uppstår också måste finnas en bro.
Broar kan byggas mellan generationer, som när vuxna läser böcker för barn. De byggs när vuxenvärlden kikar in i de ungas digitala verklighet. Med många sådana broar blir nya kulturformer något som berikar, istället för att söndra.
I diskussionen mellan mig och mannen som anser att förlagsvärlden blivit sexistisk, slog jag fast att män behöver läsa mer skönlitteratur. Han kontrade med att kvinnor borde läsa mer facklitteratur.
Vi har säkert båda rätt. Men jag har nog ändå mer rätt än han. För visst, fakta och kunskap är bra. Men genom fiktionen – i böcker, filmer, serier och andra former – får vi möjlighet att faktiskt leva oss in i hur det känns att vara någon annan. Mest genom den långsamma läsningen, där bilderna skapas i våra egna huvuden. En bättre bro än så kan man inte bygga, än den som är grundad på förståelse.
Tips: 1. Nycklarna, av Maria Jönsson. Med måleriska bilder och få men uttrycksfulla ord berättas här två historier, om Castor och om Nahid. Den finurligt gjorda blädderboken kan läsas från två håll, men i slutänden möts både de två huvudpersonerna och deras berättelser. En komplex liten bok om ensamhet och flyktingskap. Ålder: 3-6 år. Förlag: Lilla Piratförlaget.
2. Världens värsta moster, av Lindsay J Sedwick. Nyanser är inte den här bokens starka sida, där de som är elaka är det med besked. Men historien om Libby och Vargis, det märkliga djuret med lila päls som både kan prata och ändra storlek, är fartfylld, spännande och rolig. En bladvändare för de som nyligen lärt sig att läsa. Boken är del två i en serie. Ålder: 6-9 år. Förlag: B Wahlströms.
3. Älgkungen, av Maria Hellbom. Ta en del nutidsberättelse, ett stort mått naturmystik och en rejäl skopa hyllning till den svenska urskogen. Tillred det med några stänk historia och toppa med en gnutta jämtska. Resultatet blir ”Älgkungen”, en bok för alla läsglada barn. Mycket att bita i dessutom – 349 sidor. Ålder: 9-12 år. Förlag: Bonnier Carlsen.
jenny.wickberg@opulens.se
